Naimisen

Vilket skit väder det är idag. Neo och jag tycker inte om regn, så vi stannar inne i pyjamas idag och myser istället.

Nu har jag varit mamma i nästan 4 månader. Det känns fortfarande konstigt att kalla sig mamma, men det är helt fantastiskt. Trots sömnbrist, brist på egen tid och en kropp som inte riktigt ser ut som tidigare är livet fantastiskt.
Självklart finns det dagar jag bara längtar tills jag slutar amma, och det jag längtar efter mest är en hel natts sömn.
Men det tror jag att dom flesta känner.
På något sätt känns det som att man ska tycka att varenda sekund av mammalivet ska vara underbart, men är inte det omöjligt?

Jag kommer förmodligen sakna den här perioden, när jag ammar, har en liten kille som ligger still och fortfarande sover mycket. Men det är så spännande och se vad som händer härnäst.
Det är jätte mysigt att amma, men kanske inte klockan 3 på natten när man helst vill ligga och sova.
Men när min lilla kille spelar sin första ishockymatch kommer jag sakna den här tiden.

Något jag kan tycka är lite frustrerande är när folk hela tiden kommenterar hur duktig man är.
Jag vet att dom bara menar väl. Men samtidigt är det som att dom är förvånade över att jag klara av detta trots att jag bara är 22 år.
Men man kanske säger så till någon som är 30 med?

Nu är det dags för blöjbyte.