Äckel varning
Japp, såhär ohämmad blir man som småbarnsförälder.
För dom som inte redan har barn trodde jag inte att jag heller skulle bli den där som pratar avslag, bajsblöjor och står och sjunger högt i kön på Ica.
Nu när jag ändå redan kommit dit, låtit naturen ha sin gång så känns de inte alls märkligt att dela med mig av vår härliga sjukstuga här hemma.
Jag har ju oroats sen innan vårterminens dagisstart för just vinterkräksjukan. Tre dagar tog det.
Jag kommer hem och har precis missat de första kräkkalaset, Neo har spytt ner hela sig själv och Älsklingen (soffan klarade sig).
Eftersom Neo verkar pigg i övrigt och är ett "kräkbarn" så får han välling efter ett grundligt bad och sen lägger vi honom.
Sängen får ta vällingen, och de är bara att bädda rent.
En gång till på natten och sen på morgonen.
Resten av dagen går bra, han får till och med behålla köttfärsåsen.
Lös i magen kan jag leva med, då får han i alla fall lite näring.
Torsdagen gick åt till att tvätta lakan, fredagen till att försöka få Neo att äta annat än Marie kex.
När man väl tror att de är över så slår de tillbed full kraft igen. Coca cola är ju bra, om den är avslagen, men med kolsyran kvar så inte lika bra för en känslig mage. I samband med detta får vi även en full blöja.
Så de var bara att ta en paus i middagen och torka upp på golvet och bada Neo.
Sen vart han helt plötsligt väldigt hungrig och fick i sig ris, kex och välling och efter de har de inte kommit ut något ur någon ände (peppar, peppar).
Nu tar vi tag i denna lördag och hoppas på att det är över.
Ikväll ska jag slänga ihop det där inlägget om de första veckorna med Lillhjärtat i magen.
