Nyalivet

En kollega frågade mig här om dagen hur det är att ha barn.
Han och hans fru har ganska nyligen gift sig, och börjat diskutera det där med barn.
Eftersom hans bordsgranne kommer med massa skräckhistorier, så ville han höra någon annans åsikt.
Hur förklarar man det absolut häftigaste man gjort? Att de kan vara skit jobbigt ibland, men att det är helt fantastiskt?
Det är omöjligt att beskriva känslan av att få en kladdig puss bär man kommer hem, eller känslan när man ser djupt in i dom där mörka ögona som bara är fulla med bus.
Hur ont de gör i hjärtat när ens barn har ont.
Han berättade att en vän till honom sagt att när man får barn så vet man vad äkta kärlek är, och de är så sant.

Något som diskuteras hemma, kanske inte överdrivet mycket, är hur vi ska göra omställningen att få ett syskon smidigast möjligt för Neo.
För oss båda är det väldigt viktigt att Neo inte ska känna sig åsidosatt.
Vi vill försöka göra honom så delaktig som det bara går att göra en 2-åring, men även avsätta egentid bara för honom.
Tid när han får göra något roligt med mig eller Älsklingen utan att bebis ska vara med.
Till en början kommer det ju förmodligen mest bli med Älsklingen, men förhoppningsvis kommer jag kunna komma ifrån någon timme redan från start, så vi åtminstone kan gå ut i parken och leka.
För hur förklarar man egentligen att "mamma och pappa älskar dig fortfarande lika mycket, men nu har de kommit en bebis som också behöver vår uppmärksamhet och ännu mer hjälp för du är ju stor"?
Och hur förklarar man när man lämnar på dagis och bebisen får följa med hem igen, men att han ska behöva stanna kvar?
Ett av mina absolut största ångest moment och mamma-hjärtat brister bara vid tanken.

Hur gör man? Kommer vi räcka till? Kommer Neo tycka att vi är dåliga föräldrar?

Neo har större delen av sin levnadstid sovit i egen säng, ibland hela nätter, ibland har han fått komma över framåt morgon kvisten.

Efter en hel del sjukperioder här hemma så har han börjat sova i vår säng. Jag är helt säker på att vi skulle kunna låta honom sova i hans säng igen, men helt ärligt är det ganska mysigt att krypa ner bredvid honom och snosa lite.

Däremot kan det vara lite farligt. Vi lägger oss alla tre när Neo ska sova, och sen går vi upp när han somnat, vilket är drygt en kvart senare.
Vissa kvällar blir de ju inte riktigt så, utan någon av oss vaknar upp med ett ryck flera timmar senare.
Igår var en sån kväll, vi somnade 20.30 och jag vaknade 23.00, då var de bara att gå upp byta om, borsta tänderna och tvätta bort sminket, sen krypa ner igen.

Undra om vi kommer fortsätta våga ha Neo i sängen hela natten när Lillhjärtat kommer?

Japp, såhär ohämmad blir man som småbarnsförälder.
För dom som inte redan har barn trodde jag inte att jag heller skulle bli den där som pratar avslag, bajsblöjor och står och sjunger högt i kön på Ica.

Nu när jag ändå redan kommit dit, låtit naturen ha sin gång så känns de inte alls märkligt att dela med mig av vår härliga sjukstuga här hemma.

Jag har ju oroats sen innan vårterminens dagisstart för just vinterkräksjukan. Tre dagar tog det.
Jag kommer hem och har precis missat de första kräkkalaset, Neo har spytt ner hela sig själv och Älsklingen (soffan klarade sig).
Eftersom Neo verkar pigg i övrigt och är ett "kräkbarn" så får han välling efter ett grundligt bad och sen lägger vi honom.
Sängen får ta vällingen, och de är bara att bädda rent.
En gång till på natten och sen på morgonen.
Resten av dagen går bra, han får till och med behålla köttfärsåsen.
Lös i magen kan jag leva med, då får han i alla fall lite näring.

Torsdagen gick åt till att tvätta lakan, fredagen till att försöka få Neo att äta annat än Marie kex.
När man väl tror att de är över så slår de tillbed full kraft igen. Coca cola är ju bra, om den är avslagen, men med kolsyran kvar så inte lika bra för en känslig mage. I samband med detta får vi även en full blöja.
Så de var bara att ta en paus i middagen och torka upp på golvet och bada Neo.
Sen vart han helt plötsligt väldigt hungrig och fick i sig ris, kex och välling och efter de har de inte kommit ut något ur någon ände (peppar, peppar).

Nu tar vi tag i denna lördag och hoppas på att det är över.
Ikväll ska jag slänga ihop det där inlägget om de första veckorna med Lillhjärtat i magen.