So far

Den 24 november började alltså resan igen. Efter att ha sovit sådär lagom oroligt, mest på grund av nervositet inför ett test, så smög jag mig in på toa med ett test och en mugg.
Nästan på en gång dök de där magiska andra strecket upp.
Lycka!

Fast egentligen började allt redan en vecka tidigare. Illamåendet, de ömmande brösten, mer andfådd och molvärken, men ändå vågade jag inte tro.

Nu när det väl inte var någon tvekan fick Älsklingen självklart veta, men även två av mina vänner. Jag är verkligen sämst på att hålla mig.
Vi bestämde oss för att berätta för våra familjer vid jul.

Mitt illamående fortsatte och blev bara värre och värre. Jag mådde absolut inte såhär illa med Neo, och det började ju mycket senare. Fruktansvärd växtvärk i livmodern, bröst som kändes som två blåmärken, flåset efter några trappsteg och tarmar i totalt upprorstillstånd, visst är man glad över livet i magen men fy vad det känns tufft.
Jag slapp i alla fall kräkas, men efter några veckor med konstant illamående så är det inte roligt längre.

27 december var det dags för inskrivning och även VUL (vaginalt ultaljud, eftersom man så tidigt inte ser så bra med vanligt ultraljud). Vi fick se vår bebis, och ett litet hjärta som tickade. Helt fantastiskt!
Startvikt på 62 kg (numer -2 kg)
HB- 140
Lågt blodtryck och bra sockervärde (kommer inte ihåg siffrorna nu).

Nu började även bäckenet och ligamenten göra sig till känna. Kan man få foglossning så tidigt?!

Någon gång här i vecka 10-11 börjar illamåendet ge med sig, men de andra kvarstår.
Mår egentligen bara illa när jag blir hungrig och när jag är för trött.
Jag börjar känna mig mer som en människa, men tröttheten kvarstår.
Jag får även reda på att järndepåerna(?!), som jag aldrig hört talas om tidigare, är väldigt låga.
Vilket innebär att jag redan måste börja med järntillskott.

Allt som allt har denna graviditet både haft sina fina stunder men även sina jobbiga.
En av de saker jag kommer ihåg från förra gången är hur jag inte längre orkar med den där sociala biten.
Jag vill bara vara hemma, inte träffa någon annan än mina killar, jag har ingen lust att äta ute..utan den kraftansträngning jag gör blir att vara social och orka en hel arbetsdag.
Nu börjar det bli lite bättre, men i lagom mängder.

Har nu nått mitt första delmål är idag gravid i vecka 11+5, alltså är 12 gränsen passerad.
2 mars är nästa delmål, nämligen RUL (rutinultraljud, de alla gör i cirka vecka 18) då får man ett slutgiltigt datum för beräknad förlossning (BF) och möjligtvis även veta vad det är som döljer sig där inne. Längtar!

Ett långt inlägg blev de, men nu är det gjort.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0