Nyalivet

Idag går jag in i vecka 24, jag har alltså gått 23 hela veckor och det är bara 17 veckor kvar.
Min plan är att jobba heltid till och med vecka 36.
Hur svårt ska de vara att klara av?!
Jag har ju ett kontorsjobb, är ung och vi går dessutom mot ljusare tider.

Min barnmorska säger att det är ett bra mål, men att jag inte ska sätta någon stolthet i det om jag inte orkar.
Redan nu känner jag att hjärnan är helt mosig framåt eftermiddagen, energin är totalt bortblåst.
Inget jag självklart inte står ut med.
Men har jag satt ett för högt mål?
Kommer jag verkligen orka jobba heltid i tre månader till?

Det återstår att se. Jag vill inte behöva bli sjukskriven, slippa gå hemma och bli rastlös.
Jag vill vara en av de där super fräscha , energifulla mammorna.

Magen är nu oundviklig, men de kanske inte är så konstigt, är ju trots allt bara 121 dagar kvar till beräknat datum.
Jag är alltså i vecka 22+5.

Jag hade en väldigt trevlig födelsedag i torsdags.
Fika med kollegorna på jobbet, mys hemma med mina fina killar sen på kvällen.
Som jag misstänkte låg de en fin liten ask med choklad i paketet jag fick med mig till jobbet.
När jag sedan kom hem från jobbet stod Älsklingen och gjorde kyckling quesadillas till middag, en favorit.
Min man vet verkligen vad jag behöver!
Ett paket med tillhörande kort fick jag, biljetter till "Treater" nu på fredag med middag på valfri restaurang, en handväska (som jag får välja) och en av Nigella Lawsons kokböcker, älskar den typ av mat hon lagar.
"Treater" är den föreställning som går nu med Johan Rheborg, Johan Ulveson, Vanna Rosenberg mfl.

Firandet fortsatte sedan på fredagskvällen med resterande familj. Mamma bjöd på god mat i form av älgfärsbullar med svampsås och potatismos.
Precis som jag önskat mig fick jag ett presentkort på H&M av lillebror, välbehövligt då magen inte direkt blir mindre, av mormor fick jag jätte fina handdukar i lin, och av mami och papi fick jag en weekend till London nu i april.
Jag och mamma ska åka och ha en tjej-weekend med musikal, god mat, shopping och vila.
Kan vara skönt att få ett litet break innan bebis kommer, men trots de kommer jag ju sakna mina älsklingar här hemma.

Så nu har jag ytterligare en fin födelsedag att lägga på minne, tillsammans med de tidigare 23 stycken fast jag inte minns de första.

Jag tycker egentligen att utbudet av syskonvagnar är väldigt tråkigt.
När man bara skulle få plats med ett barn i vagnen var det ju bara att välja och vraka.
Med två barn får blir vagnarna dyrare, klumpigare och oftast fulare.

Vad har vi då för alternativ som tvåbarnsföräldrar?

Just nu så finns det tre olika jag tycker är snygga nog designmässigt Urban Jungle Duo, Bugaboo Donkey och Phil &Teds Explorer.
Den sistnämnda är den smidigaste men går bort då jag absolut inte vill ha ett barn i avgasrörshöjd, vill kunna se båda barnen och helt ärligt gillar jag bara inte idén av den typen av vagn.

Två kvar då, båda är lika snygga men väldigt olika.

Underbara vår!
Den härliga känslan av att ta fram vårkläderna är ju lika trevlig varje år.

Här är min vårfina prins, i den nya jackan från H&M och nya skorna från Adidas.

En kollega frågade mig här om dagen hur det är att ha barn.
Han och hans fru har ganska nyligen gift sig, och börjat diskutera det där med barn.
Eftersom hans bordsgranne kommer med massa skräckhistorier, så ville han höra någon annans åsikt.
Hur förklarar man det absolut häftigaste man gjort? Att de kan vara skit jobbigt ibland, men att det är helt fantastiskt?
Det är omöjligt att beskriva känslan av att få en kladdig puss bär man kommer hem, eller känslan när man ser djupt in i dom där mörka ögona som bara är fulla med bus.
Hur ont de gör i hjärtat när ens barn har ont.
Han berättade att en vän till honom sagt att när man får barn så vet man vad äkta kärlek är, och de är så sant.

Idag är de 24 år sedan jag kom till världen.
Jag tycker fortfarande att de är roligt att fylla år. Så med en påse full med fika, första paketet från Älsklingen i väskan är jag glatt på väg till jobbet.
Paketet fick jag anvisning om att de skulle öppnas om några timmar på jobbet, spännande!

Är de konstigt att inte känna sig vuxen?
Jag är 24 år, och snart tvåbarnsmamma..men räknar mig knappt som vuxen. Ungdom är jag ju inte heller.
När blir man vuxen?

Fast varför dela in allt i fack?! Jag är nöjd med min ålder, nöjd med de jag åstadkommit under mina 24 levnadsår.

Nu ska jag ha en fin, solig födelsedag

Något som diskuteras hemma, kanske inte överdrivet mycket, är hur vi ska göra omställningen att få ett syskon smidigast möjligt för Neo.
För oss båda är det väldigt viktigt att Neo inte ska känna sig åsidosatt.
Vi vill försöka göra honom så delaktig som det bara går att göra en 2-åring, men även avsätta egentid bara för honom.
Tid när han får göra något roligt med mig eller Älsklingen utan att bebis ska vara med.
Till en början kommer det ju förmodligen mest bli med Älsklingen, men förhoppningsvis kommer jag kunna komma ifrån någon timme redan från start, så vi åtminstone kan gå ut i parken och leka.
För hur förklarar man egentligen att "mamma och pappa älskar dig fortfarande lika mycket, men nu har de kommit en bebis som också behöver vår uppmärksamhet och ännu mer hjälp för du är ju stor"?
Och hur förklarar man när man lämnar på dagis och bebisen får följa med hem igen, men att han ska behöva stanna kvar?
Ett av mina absolut största ångest moment och mamma-hjärtat brister bara vid tanken.

Hur gör man? Kommer vi räcka till? Kommer Neo tycka att vi är dåliga föräldrar?

Lilla magen bara växer

Veckan efter ultraljudet kände jag att jag fick inhandla bebis första kläder.
Detta blev det.

Besöket hos barnmorskan gick bra.
Vi kollade mitt blodtryck och lyssnade på bebis hjärtljud.
Jag fick även de papper som ska skickas in till försäkringskassan och provsvaren som ska med till förlossningen.
Nästa besök blir om en månad.


V 20+6
blodtryck 106/70
Bebis hjärta: 145 slag/min
Vikt: +3 kg

Just nu är jag på väg till mitt andra besök hos barnmorskan. Spännande!
Har bara träffat henne vid inskrivningen, men hon verkar vara helt min typ.

En kortare dag på jobbet var ju bara en bonus. Trots att jag mår bra så är ju energinivån kanske inte på topp.
Dessutom vaknade jag i natt och kunde inte somna om på 1,5 timme.
Så otroligt frustrerande när man vet att man behöver all sömn man kan få för att orka sig igenom dagarna.

Fick ett sms av Älsklingen vid lunch, han föreslog middag på Pizzahut, inget jag tackar nej till.

Min älskade lilla prins har haft ytterligare en sån där morgon när inget passar.
Han vaknar grinig, vägrar byta blöja, skriker när man försöker byta ut pyjamasen, med Blixten McQueen på, till vanliga kläder, och får världens utbrott när vi förklarar att han inte får ta med bilarna till dagis.
Då får man ha tålamod och vara lite kreativ, leta fram en annan tröja med Blixten på, muta med en knäckemacka, förklara att bilarna är kvar när han kommer hem igen och ja, tvinga på honom ytterkläderna.

Sånna dagar får man påminna sig om dom dagarna han vaknar glad, konstaterar att både mamma och pappa är här och pussar och kramar oss.

..som helt officiellt gravid. Känns skönt och nervöst.
Herregud, varför är jag nervös?
Tror jag någon kommer tycka jag är en dålig människa? Eller att folk ska se mig annorlunda? Kommer någon tafsa på magen?
Jag vet inte varför egentligen, hatar att göra stora grejer av det här.
Fem minuter tills jag kliver in på kontoret.

Jag vet inte riktigt om jag beundrar dessa familjer som skaffar barn efter barn, det är otroligt att dom orkar men är de något att eftersträva?
Att leva hela sitt vuxna liv som småbarnsförälder?
För min del känns de inte så i alla fall.
Det kanske är jag som är egoistisk, ytlig eller kanske lat som inte vill ha ett dussin barn, inte ett halvt dussin heller för den delen.
Jag vill kunna ha en karriär, satsa på mig själv, orka med att bry mig om mitt utseende.
Jag vill kunna låta mina barn välja vilka fritidsaktiviteter de vill utan att behöva tänka på vad det kostar, kunna resa hela familjen och ha tid att ge mina barn den tis och uppmärksamhet dom förtjänar.
Jätte ytligt jag vet, men de känns viktigt för mig.

Jag har egentligen varit lite för snål för att lägga pengar på dyrare hårvårdsprodukter.
Fast nu har jag verkligen hittat en favorit, och jag skulle nog inte kunna byta tillbaka till det jag haft innan.
Nämligen Sashajuan.
Både en bra produkt och snygg design.

Jag har nu passerat vecka 20+0, alltså gjort 50%.
det känns som magen sagt poff den senaste veckan och växt en del.

Neo har större delen av sin levnadstid sovit i egen säng, ibland hela nätter, ibland har han fått komma över framåt morgon kvisten.

Efter en hel del sjukperioder här hemma så har han börjat sova i vår säng. Jag är helt säker på att vi skulle kunna låta honom sova i hans säng igen, men helt ärligt är det ganska mysigt att krypa ner bredvid honom och snosa lite.

Däremot kan det vara lite farligt. Vi lägger oss alla tre när Neo ska sova, och sen går vi upp när han somnat, vilket är drygt en kvart senare.
Vissa kvällar blir de ju inte riktigt så, utan någon av oss vaknar upp med ett ryck flera timmar senare.
Igår var en sån kväll, vi somnade 20.30 och jag vaknade 23.00, då var de bara att gå upp byta om, borsta tänderna och tvätta bort sminket, sen krypa ner igen.

Undra om vi kommer fortsätta våga ha Neo i sängen hela natten när Lillhjärtat kommer?

Okej, riktigt officiellt är de ju inte förrän man lägger ut det på Facebook, men nu känner jag att jag kan öppna min blogg.
Igår berättade jag nämligen för min chef, vilket jag haft ångest inför.
Det gick super, jag har ju verkligen en bra chef, så jag borde inte trott annat.
Nu är de bara kollegorna kvar och sen Facebook.

Rubriken är kanske något överdriven, men så känns de.
Jag sitter på tuben på väg hem från jobbet, och de känns som jag inte ätit på ett dygn.
Samma sak varje dag.

De känns som jag inte gör annat än att äter. En vardag ser ut ungefär så här i matväg.

06.30 frukost nr 1, oftast fil och flingor
08.30 frukost nr 2, två mackor och te.
10.30 frukt
11.30 lunch, lunchlåda eller restaurang
14.00 mellanmål, två knäckemackor
16.00 frukt
18.00 middag
21.00 kvällsmat, fil och smörgåsar

Där mellan slinker de ner en och en annan kaka, men jag hinner alltid bli jätte hungrig mellan målen.

Hur ska jag göra? De kan bli väldigt dyrt att va gravid.

Tänkte bjuda på en bild på magen från i fredags 19+0.
Min mini-mage, längtar ju efter gravidmagen.

I fredags var det dags för RUL (rutin ultraljud) som man gör i cirka vecka 18.
Då undersöker man så bebisen växer som den ska, att urinblåsa, hjärta, njurar, hjärna, fingrar, tår, ja egentligen att allt sitter där de ska och ser normalt ut.
Man mäter även bebisen för att beräkna BF (beräknad födsel), genom att mäta huvudet och lårbenet.

Jag vaknade hur som helst redan vid 05.00 och kunde inte somna om.
Trots att vi redan sett bebis en gång så finns ju alltid oron att något ska vara fel.
Dagen sniglade sig fram.
14.30 var de äntligen dags, vi var sena, jag var tok kissnödig men de fick gå.

Känslan av att äntligen få se sin lilla bebis är obeskrivlig. Allt såg fint ut, och vi fick ett nytt datum för beräknad ankomst, 27 juli.
Vilket innebär att jag idag är i vecka 19+2 och inte 18+4 som vi trodde.

Så kom vi till en av de delar jag oroade mig för.
Trots att den inte riktigt ville visa sig så fick vi reda på att det är en liten lillebror vi väntar.
Blev jag besviken? Inte ett dugg, det är total lycka. Neo ska få en bror som han kommer ha det så roligt med, Älsklingen en liten hockeyspelare att busa med och jag får en till liten prins.

Mitt älskade Lillhjärta!