Naimisen

Påskafton blev inte rikigt som planerat. Vi hade ju inte planerat något alls egentligen.
Men tanken var att påsken skulle firas precis som vanligt hemma hos min moster i Vallentuna.
Dessvärre insjuknade hon i maginfluensan under torsdags natten. Det är ju defenitivt inget någon vill smittas av, så vi fick allihop fundera ut något annat.
Det slutade med att min andra moster hade sina barn, barnbarn och mormor hemma hos sig, och vi tillsammans med farmor åkte hem till mamma och pappa.
Där åt vi en ganska improviserad påsklunch, bestående av lax, sill, prinskorv, potatis och underbart gott bröd från Vallentunas vedungsbageri (som min kusins man äger).
Självklart blev det lite förmycke godis precis som vanligt.
Och vädret var så vackert att vi kunde placera oss ute på altanen utan jackor!

Kvällen var inte lika trevlig för min del. Eller den var det fram till ungefär kl 22. Då fick jag mig en släng med förvärkar. Dom gjorde ont, men inte tillräckligt för att det skulle kännas som på allvar. Dessutom höll dom bara i några sekunder åt gången. Men under två timmar höll det i alla fall på. Jag var så fruktansvärt trött, och  blev rädd för att jag skulle få ligga hela natten med värkar, så när dom gick över blev jag väldigt lättad.
Alla säger att man vet när det är på riktigt. Men hur? Tänk om man inte fattar de när det väl gäller?
Jag vill ju inte göra Conny orolig i onödan heller.

I natt har jag i alla fall sovit som en stock. Under den senaste veckan har det ju inte blivit så mycke till djupsömn. Så nu var jag så trött så jag slocknade runt 01, och var inte uppe på toa förän vid 08, och sov sen lugnt vidare till 11.30.

Nu blir det en lugn fortsatt påskdag. Har damsugit lite, Conny är på gymmet och jag tänkte servera lite våfflor när han kommer hem igen.