dagarna
Det är ganska konstigt att man kan känna att man inte får dagarna att gå ihop trots att de borde finnas massor med tid.
Neo går på dagis tisdag till fredag 9-15, vilket innebär att jag har ganska mycket tid för mig själv på dagarna.
Vad gör man under alla dessa timmar egentligen?
Tiden går åt till att städa, tvätta, handla, baka..ja, ta hand om hemmet alltså. Söka jobb såklart och nu har jag en förkylning som börjar ge sig, så då blir de träning.
Självklart ger jag mig själv tid att bara ta de lugnt, göra något för mig själv nu när jag faktiskt får min egentid.
Det känns verkligen inte som jag hinner med allt jag vill göra.
Nu är klockan snart 21.30 och jag har precis röjt upp här hemma för andra gången idag, om man räknar bort gångerna jag torkat mat och sand från golvet efter Neo.
Hur får familjer med flera barn ihop allt, familjer där båda föräldrarna jobbar heltid eller föräldrar där båda föräldrarna driver eget? Och inte minst ensamstående föräldrar som jobbar heltid?
Jag har turen att jag faktiskt har möjlighet att få vara hemma liite till, men sen när jag får jobb och Neo kommer gå långa dagar på dagis, jag och älsklingen kommer jobba 8-17, sen hem, hämta Neo, laga mat, städa, natta och på de få lite vuxentid?!
Självklart kommer de att gå, vi är ju inte de första i världshistorien som kommer ha det så.
Fast det är klart man blir bortskämd att ha det så bra som man faktiskt har.
Neo går på dagis tisdag till fredag 9-15, vilket innebär att jag har ganska mycket tid för mig själv på dagarna.
Vad gör man under alla dessa timmar egentligen?
Tiden går åt till att städa, tvätta, handla, baka..ja, ta hand om hemmet alltså. Söka jobb såklart och nu har jag en förkylning som börjar ge sig, så då blir de träning.
Självklart ger jag mig själv tid att bara ta de lugnt, göra något för mig själv nu när jag faktiskt får min egentid.
Det känns verkligen inte som jag hinner med allt jag vill göra.
Nu är klockan snart 21.30 och jag har precis röjt upp här hemma för andra gången idag, om man räknar bort gångerna jag torkat mat och sand från golvet efter Neo.
Hur får familjer med flera barn ihop allt, familjer där båda föräldrarna jobbar heltid eller föräldrar där båda föräldrarna driver eget? Och inte minst ensamstående föräldrar som jobbar heltid?
Jag har turen att jag faktiskt har möjlighet att få vara hemma liite till, men sen när jag får jobb och Neo kommer gå långa dagar på dagis, jag och älsklingen kommer jobba 8-17, sen hem, hämta Neo, laga mat, städa, natta och på de få lite vuxentid?!
Självklart kommer de att gå, vi är ju inte de första i världshistorien som kommer ha det så.
Fast det är klart man blir bortskämd att ha det så bra som man faktiskt har.
de där med att gå på toa..
Jag kan inte för allt i världen minnas att någon sagt till mig att bara en så självklar sak som att gå på toa till och med blir jobbigare med barn. Självklart har jag hört det nu efter Neo föddes, men inte innan dess. Å andra sidan är de väl ingen som säger till någon som väntar barn "passa på att läsa tidningen länge nu på toa för de kommer du inte kunna göra sen".
Inte står det i någon bok någonstans att det är något man kan sakna.
Första tiden med en nyfödd var det krångligt för helt plötsligt när man ammade kunde man bli akutnödig, men barnet går först och inte tusan lägger man ner de mitt under maten.
Neo ville inte heller sova någon annanstans än på oss under dagtid, vilket gjorde de svårt när jag var ensam.
Så fort han började ta sig runt vart det svårt av andra anledningar. Nu är det mest jobbigt av alla möjliga anledningar. Han knackar på dörren så man får inte sitta ifred, han klättrar på ALLT och igår hällde han ut vaniljsocker över hela golvet.
Det är alltså helt omöjligt att sitta ifred, och tar man med honom in så blir de ju inte riktigt ifred man får vara.
Inget tidndingsläsande alltså.
Inte står det i någon bok någonstans att det är något man kan sakna.
Första tiden med en nyfödd var det krångligt för helt plötsligt när man ammade kunde man bli akutnödig, men barnet går först och inte tusan lägger man ner de mitt under maten.
Neo ville inte heller sova någon annanstans än på oss under dagtid, vilket gjorde de svårt när jag var ensam.
Så fort han började ta sig runt vart det svårt av andra anledningar. Nu är det mest jobbigt av alla möjliga anledningar. Han knackar på dörren så man får inte sitta ifred, han klättrar på ALLT och igår hällde han ut vaniljsocker över hela golvet.
Det är alltså helt omöjligt att sitta ifred, och tar man med honom in så blir de ju inte riktigt ifred man får vara.
Inget tidndingsläsande alltså.
natur
I helgen tog vi en trip till Älsklingens föräldrar. Eftersom dom bor 30 mil bort så ses vi inte så jätte ofta, men Neo blir lika glad varje gång.
Han har fått varit ute och lekt i naturen, och vi har fått sova ut på mornarna.
Det är underbart att kunna ge sitt barn den biten också, inte bara storstadsliv utan att få leka i skogen, uppleva djur i det fria och inte bara på Skansen.
Mina killar
Han har fått varit ute och lekt i naturen, och vi har fått sova ut på mornarna.
Det är underbart att kunna ge sitt barn den biten också, inte bara storstadsliv utan att få leka i skogen, uppleva djur i det fria och inte bara på Skansen.
Mina killar
mysmamman och lekpappan
Här hemma har vi våra roller. Conny är den som är roligast, han får alltid Neo att skratta så han kiknar och det är alltid honom Neo busar med.
När man är trött eller har gjort sig illa så är det min famn han kryper upp i. Det är otroligt mysigt när han kommer och trycker sitt lilla ansikte mot min kind och gosar in sig.
Och jag älskar ju att se mina två grabbar leka och busa. Det är så underbart att se dom sittandes på golvet och pilla på saker, eller höra Neos tförtjusning när Conny kastar upp honom i luften.
Sen kan jag ju inte förneka att mitt hjärta smälter när Neo skrattar så när jag och han busar.
När man senare fantiserar om hur det kommer bli när han är äldre så blir det väl ungefär lika. Saker kommer säkert bli rubbade när och om Neo får ett syskon, men jag tror bara att banden mellan Neo och Conny kommer stärkas då. Conny kommer ta med honom på hockeymatcher och jag kommer ha med honom i köket så vi kan baka och laga mat tillsammans.
Sen finns det ju massa saker vi kommer göra ihop, och det är så mysigt att ha den tiden framför sig med världens underbaraste grabbar.
När man är trött eller har gjort sig illa så är det min famn han kryper upp i. Det är otroligt mysigt när han kommer och trycker sitt lilla ansikte mot min kind och gosar in sig.
Och jag älskar ju att se mina två grabbar leka och busa. Det är så underbart att se dom sittandes på golvet och pilla på saker, eller höra Neos tförtjusning när Conny kastar upp honom i luften.
Sen kan jag ju inte förneka att mitt hjärta smälter när Neo skrattar så när jag och han busar.
När man senare fantiserar om hur det kommer bli när han är äldre så blir det väl ungefär lika. Saker kommer säkert bli rubbade när och om Neo får ett syskon, men jag tror bara att banden mellan Neo och Conny kommer stärkas då. Conny kommer ta med honom på hockeymatcher och jag kommer ha med honom i köket så vi kan baka och laga mat tillsammans.
Sen finns det ju massa saker vi kommer göra ihop, och det är så mysigt att ha den tiden framför sig med världens underbaraste grabbar.
det där med att amma
En av dom saker man, eller i alla fall inte jag, funderade på innan vi fick barn var det där mad att det hela tiden är någon annan som faktiskt bestämmer allt.
Trots att bebisar är så små så kretsar ju allt kring deras behov.
Nu är det inte så att jag inte fattade att det är så att hans behov går före mina.
Utan det jag menar är att det inte funkar att ha en dålig dag när man bara vill ligga på soffan och vara sur och trött.
Trots att ja kanske inte är på världens bästa humör måste jag ju underhålla Neo, mata och byta på honom.
Det finns liksom inte utrymme för mig att bara sitta ner och fundera på livet, eller på mig. Tankarna handlar alltid om Neo, hushållet, om det finns mat hemma etc.
När Neo väl sover är det massa andra saker som ska fixas.
Trots att det kan kännas tufft ibland, tycker jag inte att det är något emot det första månaderna.
Från att gå från att egentligen bara ha sig själv att ta hand om, självklart Conny med, men han är ju vuxen, till att sitta fast här hemma med en liten bebis vid bröstet.
Det är en rätt stor omställning.
Jag tillhör en av dom mammor som tyckte att det var rätt tufft att amma. Det var tufft att sitta fast, och det kändes som man inte längre bestämde över sin egen kropp. Det kändes som man egentigen bara fanns till av en anledning.
De första månaderna var självklart helt underbara, men tuffa på grund av sömnbrist och allt annat.
Det är nog dom månaderna som jag såg fram emot att börja jobba som mest. Jag längtade efter mer tid att bara få vara själv, och få vara mig själv.
Om det var för att allt sånt kändes så långt borta, eller för att jag kände mig så fast vet jag inte.
Hur som helst tyckte jag att det var så skönt att börja introducera mat. Behovet av egentid minskade ju mindre jag ammade.
Jag vet hur vissa mammor får separationsångest när dom slutar amma, att dom tycker att det är jobbigt att barnet inte är beroende på samma sätt av dom längre, men så kände jag inte alls. Är det något fel på mig?
Nu längtar jag inte alls efter att börja jobba, utan jag vill få vara med min lilla stora prins jämt.
Fast det tror jag inte har så mycket med amningen att göra, utan mer att jag faktiskt känner att tiden går alldeles för fort.
Trots att jag tyckte att det var jobbig, så skulle jag inte gjort det på något annat sätt. Det handlar om några månader av livet. Jag tror att amning är det bästa för barnet, både näringsmässigt och närheten man får.
Och blir det fler barn kommer jag även att amma dom, om det fungerar.
Jag dömmer absolut inte folk som inte ammar, vare sig det är självvalt eller om det bara inte har fungerat.
Man får göra det som passar bäst för just sig själv.
Trots att bebisar är så små så kretsar ju allt kring deras behov.
Nu är det inte så att jag inte fattade att det är så att hans behov går före mina.
Utan det jag menar är att det inte funkar att ha en dålig dag när man bara vill ligga på soffan och vara sur och trött.
Trots att ja kanske inte är på världens bästa humör måste jag ju underhålla Neo, mata och byta på honom.
Det finns liksom inte utrymme för mig att bara sitta ner och fundera på livet, eller på mig. Tankarna handlar alltid om Neo, hushållet, om det finns mat hemma etc.
När Neo väl sover är det massa andra saker som ska fixas.
Trots att det kan kännas tufft ibland, tycker jag inte att det är något emot det första månaderna.
Från att gå från att egentligen bara ha sig själv att ta hand om, självklart Conny med, men han är ju vuxen, till att sitta fast här hemma med en liten bebis vid bröstet.
Det är en rätt stor omställning.
Jag tillhör en av dom mammor som tyckte att det var rätt tufft att amma. Det var tufft att sitta fast, och det kändes som man inte längre bestämde över sin egen kropp. Det kändes som man egentigen bara fanns till av en anledning.
De första månaderna var självklart helt underbara, men tuffa på grund av sömnbrist och allt annat.
Det är nog dom månaderna som jag såg fram emot att börja jobba som mest. Jag längtade efter mer tid att bara få vara själv, och få vara mig själv.
Om det var för att allt sånt kändes så långt borta, eller för att jag kände mig så fast vet jag inte.
Hur som helst tyckte jag att det var så skönt att börja introducera mat. Behovet av egentid minskade ju mindre jag ammade.
Jag vet hur vissa mammor får separationsångest när dom slutar amma, att dom tycker att det är jobbigt att barnet inte är beroende på samma sätt av dom längre, men så kände jag inte alls. Är det något fel på mig?
Nu längtar jag inte alls efter att börja jobba, utan jag vill få vara med min lilla stora prins jämt.
Fast det tror jag inte har så mycket med amningen att göra, utan mer att jag faktiskt känner att tiden går alldeles för fort.
Trots att jag tyckte att det var jobbig, så skulle jag inte gjort det på något annat sätt. Det handlar om några månader av livet. Jag tror att amning är det bästa för barnet, både näringsmässigt och närheten man får.
Och blir det fler barn kommer jag även att amma dom, om det fungerar.
Jag dömmer absolut inte folk som inte ammar, vare sig det är självvalt eller om det bara inte har fungerat.
Man får göra det som passar bäst för just sig själv.
en unge i minuten
Brukar ju alltid grina när jag ser förlossningsprogram, men denna gång var det värst.
Vad hade man gjort om Neo inte andats? Vi hade ju ingen där som kunde hjälpa oss. Hade det hänt oss kanske han inte funnits idag.
Usch vill inte ens tänka tanken, för då börjar jag gråta igen.
Det måste verkligen kännas så fruktansvärt när man burit ett barn 9 månader, kämpat i timmar och sen överlever inte barnet. Nu gjorde det ju de, men ibland blir det ju inte så.
Innan man själv fick barn blev man otroligt berörd, men nu kan man sätta sig in i situationen bättre.
Man vet hur det är att gåoch vänta, hur det känns att ha någon i magen och hur man förbereder sig inför att bli förälder.
Tänk om det bara skulle tas ifrån en?
Vad hade man gjort om Neo inte andats? Vi hade ju ingen där som kunde hjälpa oss. Hade det hänt oss kanske han inte funnits idag.
Usch vill inte ens tänka tanken, för då börjar jag gråta igen.
Det måste verkligen kännas så fruktansvärt när man burit ett barn 9 månader, kämpat i timmar och sen överlever inte barnet. Nu gjorde det ju de, men ibland blir det ju inte så.
Innan man själv fick barn blev man otroligt berörd, men nu kan man sätta sig in i situationen bättre.
Man vet hur det är att gåoch vänta, hur det känns att ha någon i magen och hur man förbereder sig inför att bli förälder.
Tänk om det bara skulle tas ifrån en?
alla föräldrars favorit
Neo har sovit oroligt de senaste nätterna, och det första man tänker är utvecklingsfas.
Han har precis lärt sig gå, och faktiskt krypa normalt. Han hasar inte längre på rumpan.
Utvecklingsfaserna är ett väl använt ord, men inte såpopulärt hos oss småbarnsföräldrar.
Det finns inget man kan göra åt det, och det är väldigt jobbigt just under dessa faser, sen när det är över och barnen utvecklats är man stolt.
Aja, jag trodde att det var en fas, tills jag kände i munnen på min lilla stackare. Två kindtänder som spruckit fram. Inte konstigt han har ont.
Han har precis lärt sig gå, och faktiskt krypa normalt. Han hasar inte längre på rumpan.
Utvecklingsfaserna är ett väl använt ord, men inte såpopulärt hos oss småbarnsföräldrar.
Det finns inget man kan göra åt det, och det är väldigt jobbigt just under dessa faser, sen när det är över och barnen utvecklats är man stolt.
Aja, jag trodde att det var en fas, tills jag kände i munnen på min lilla stackare. Två kindtänder som spruckit fram. Inte konstigt han har ont.
dotter önskas
Boken "Dotter önskas" av Katarina Janouch sätter fingret på en sak jag funderat över.
I Sverige är det tabu att önska och hoppas vilket kön man vill ha på sitt barn innan det är fött.
Uttalar man sina förhoppningar högt tycks det som folk verkar tro att man kommer bli besviken om det inte blir det man hoppats på.
Man blir väl aldrig besviken när man får barn?
Jag tror inte att det bara är jag som faktikt föreställt mig innan hur jag vill att min familj ska se ut?!
För mig så han jag alltid haft en föreställning hur allt ska se ut. Jag kan säga att om jag fick välja kön hade jag valt en sak, men att jag absolut blir lika lycklig om det skulle bli åt andra hållet.
Min lilla familj har börjat på de sättet jag föreställt mig, men så länge vi är en familj så spelar det ingen roll hur det fortsätter.
Är det bara jag som är knäpp som hoppas på något?
I Sverige är det tabu att önska och hoppas vilket kön man vill ha på sitt barn innan det är fött.
Uttalar man sina förhoppningar högt tycks det som folk verkar tro att man kommer bli besviken om det inte blir det man hoppats på.
Man blir väl aldrig besviken när man får barn?
Jag tror inte att det bara är jag som faktikt föreställt mig innan hur jag vill att min familj ska se ut?!
För mig så han jag alltid haft en föreställning hur allt ska se ut. Jag kan säga att om jag fick välja kön hade jag valt en sak, men att jag absolut blir lika lycklig om det skulle bli åt andra hållet.
Min lilla familj har börjat på de sättet jag föreställt mig, men så länge vi är en familj så spelar det ingen roll hur det fortsätter.
Är det bara jag som är knäpp som hoppas på något?
harmoniska mamman
Jag har nog aldrig varit så hormonisk som jag är nu, sedan vi fick Neo.
Livet känns helt fantastiskt. Trots att det är skit jobbigt ibland.
Jag tror att i och med Neo har kärleken bara blivit större, vi ser till att ta vara på kvalitetstiden vi har tillsammans på ett bättre sätt och framförallt har vi mer tålamod för varandra.
Man irreterar sig inte för samma små saker längre, och blir man irreterad så låter man det passera.
Vi har alltså blivit mer vuxna båda två.
Dessutom har jag mycket mer ork. Visst låter det konstigt, jag orkar mer nu än innan.
Det kanske är för att man måste, eller så fylls tanken av kärlek lite mer lite oftare.
Livet känns helt fantastiskt. Trots att det är skit jobbigt ibland.
Jag tror att i och med Neo har kärleken bara blivit större, vi ser till att ta vara på kvalitetstiden vi har tillsammans på ett bättre sätt och framförallt har vi mer tålamod för varandra.
Man irreterar sig inte för samma små saker längre, och blir man irreterad så låter man det passera.
Vi har alltså blivit mer vuxna båda två.
Dessutom har jag mycket mer ork. Visst låter det konstigt, jag orkar mer nu än innan.
Det kanske är för att man måste, eller så fylls tanken av kärlek lite mer lite oftare.
det går för fort
Sedan ett par månader tillbaka har verkligheten börjat gå upp för mig, och än med de 2 senaste veckorna.
Neo börjar mer och mer bli ett barn, om mindre än 2 månader blir han 1 år, och om mindre än ett halvår ska han börja på dagis.
Kan man inte stoppa tiden? Jag vill stanna här ett litet tag till bara. Just nu vill jag bara njuta den sista tiden av min mammaledighet och jag vill tillbringa varje minut jag har med Neo.
Jag vill inte alls fokusera på att söka jobb. Tiden är så knapp.
Det känns som tiden springer ifrån mig. Snart är det någon annan som ska tillbringa dagarna med min lilla kille.
Förstå vad stor han kommer kännas när man lämnar honom om mornarna, med en liten ryggsäck kanske, där kompisarna finns.
Det känns verkligen som det var nyss jag tyckte det var en evighet kvar. Alla sa att man skulle passa på att njuta "för det går så fort". Då försökte man njuta, men samtidigt längtade man efter varje ny grej som hände.
Jag längtar efter allt nytt och varje framsteg Neo gör, men nu vet jag också att det innebär att vi kommer närmre den dagen jag inte kommer få vara med när allt nytt händer.
Snacka om separationsångest.
1 åringar
Idag fyller Neos första kompis år. Lilla Freija blir 1 år.
Då blir man påmind om hur kort tid det är tills Neo blir 1. Det var inte lång tid mellan Emilia och jag fick barn tyckte man då. Lika snabbt om inte snabbare kommer tiden att gå tills Neo fyller år.
Åh herregud tiden går så fort (vilken kliché), men det är verkligen så.
En vän till mig sa att hon nu den senaste tiden kommit på sig själv med att vilja vara mer med dottern, som snart fyller 1 år. Det känns så, man vill passa på att mysa och leka mer nu.
Det dröjer ju inte tills dom börjar på dagis.
Då blir man påmind om hur kort tid det är tills Neo blir 1. Det var inte lång tid mellan Emilia och jag fick barn tyckte man då. Lika snabbt om inte snabbare kommer tiden att gå tills Neo fyller år.
Åh herregud tiden går så fort (vilken kliché), men det är verkligen så.
En vän till mig sa att hon nu den senaste tiden kommit på sig själv med att vilja vara mer med dottern, som snart fyller 1 år. Det känns så, man vill passa på att mysa och leka mer nu.
Det dröjer ju inte tills dom börjar på dagis.
att resa med barn
Thailandsresan närmar sig med stormsteg, kul men denna gång är det ju inte bara jag och Conny som åker.
Vi är ju inte direkt hönsiga föräldrar och är övertygade om att Neo kommer klara allt galant.
Sen finns det ju självklart vissa orosmoment, den långa flygresan är väl det största.
Även tidsomställningen kommer säkert vara rätt tuff.
Tidigare var det bara att packa till oss, och vi har märkt att det är en miljard fler grejer som ska packa ner nu till Neo.
Har suttit och försökt få ihop en lista på vad som behövs;
Handbagaget (lite extra försäkerhetsskull)
Neo är så pass stor att han kan äta vanlig mat så länge den inte är stark, det går att få på alla restauranger.
Så han får käka ute 1 gång om dagen i alla fall så har vi med oss burkar också. Det är rätt mycket socker i all barnmat i Thailand och även gröten.
Frukt kan han äta, och det finns det ju massa där nere.
Han kommer nog inte bara så mycket så jag tror jag satsar på badblöjor då dom är billigare, men tar mycket större plats. Jag hoppas på att få svar om det går att köpa där nere.
Sulky är ett måste, men vi hoppar bilbarnstolen då det inte blir något bilåkande där nere. Skulle det bli det får vi hyra en.
Men shit va mycke grejer det är!
Har inte ens hunnit börja gå igenom vad jag har för kläder att ha med mig.
Vi är ju inte direkt hönsiga föräldrar och är övertygade om att Neo kommer klara allt galant.
Sen finns det ju självklart vissa orosmoment, den långa flygresan är väl det största.
Även tidsomställningen kommer säkert vara rätt tuff.
Tidigare var det bara att packa till oss, och vi har märkt att det är en miljard fler grejer som ska packa ner nu till Neo.
Har suttit och försökt få ihop en lista på vad som behövs;
Handbagaget (lite extra försäkerhetsskull)
- 4 burkar mat (1 dit 3 hem)
- 4 tetrapaket välling (3 dit 1 hem)
- 2 mellanmål (1 per resa)
- snacks
- leksaker
- filt
- nappflaska
- sked
- 1 pkt gröt
- 1-2 pkt välling
- 14 burkar mat (1 burk/dag)
- 1 pkt blöjor
- alvedon
- näsdroppar
- vätske ersättning
- solskyddskläder (glasögon, hatt och UV dräkt)
- badblöjor/badbyxa (fösöker få info om badblöjer går att köpa på plats)
- kläder
- skor
- leksaker
- nappflaskor
- skedar
- myggnät
- sulky
Neo är så pass stor att han kan äta vanlig mat så länge den inte är stark, det går att få på alla restauranger.
Så han får käka ute 1 gång om dagen i alla fall så har vi med oss burkar också. Det är rätt mycket socker i all barnmat i Thailand och även gröten.
Frukt kan han äta, och det finns det ju massa där nere.
Han kommer nog inte bara så mycket så jag tror jag satsar på badblöjor då dom är billigare, men tar mycket större plats. Jag hoppas på att få svar om det går att köpa där nere.
Sulky är ett måste, men vi hoppar bilbarnstolen då det inte blir något bilåkande där nere. Skulle det bli det får vi hyra en.
Men shit va mycke grejer det är!
Har inte ens hunnit börja gå igenom vad jag har för kläder att ha med mig.
längtan
Tänk vad mysigt att få på börja den mest fantastiska resa igen. Jag kan inte låta bli att längta tills den dagen vi börjar planera ett syskon till Neo. Nej, jag vill inte ha barn igen NU.
Det är en hälsosam längtan, beviset på att jag älskat det jag gått igenom och vill göra om samma resa.
Jag hoppas ni förstår mig rätt. Jag saknar absolut inget, jag har väldens finaste son, och jag är oerhört lycklig som jag är. Det är så lätt att andra tror att man är missnöjd bara för att man längtar. Det kanske är bättre att använda uttrycket att jag ser fram emot det.
Nu vill jag bara fokusera på Neo och ge honom all den tiden och uppmärksamheten han behöver.
Jag tror att det är oerhört viktigt att ge honom denna tid för sig själv, men samtidigt tycker jag at det är viktigt med syskon. Däremot vill vi att Neo är minst 2 år när han får ett syskon. Han är ju fortfarande liten då, men det går i alla fall att förklara lite mer vad ett syskon är.
Jag kanske är helt knäpp, är jag helt ensam om att känna så?
Det är en hälsosam längtan, beviset på att jag älskat det jag gått igenom och vill göra om samma resa.
Jag hoppas ni förstår mig rätt. Jag saknar absolut inget, jag har väldens finaste son, och jag är oerhört lycklig som jag är. Det är så lätt att andra tror att man är missnöjd bara för att man längtar. Det kanske är bättre att använda uttrycket att jag ser fram emot det.
Nu vill jag bara fokusera på Neo och ge honom all den tiden och uppmärksamheten han behöver.
Jag tror att det är oerhört viktigt att ge honom denna tid för sig själv, men samtidigt tycker jag at det är viktigt med syskon. Däremot vill vi att Neo är minst 2 år när han får ett syskon. Han är ju fortfarande liten då, men det går i alla fall att förklara lite mer vad ett syskon är.
Jag kanske är helt knäpp, är jag helt ensam om att känna så?
det där med rutiner
Det där med rutiner här hemma funkar super bra här hemma, när det gäller en person åtminstone.
Neo har samma mat tider och ungefär samma sovtider varje dag.
När det gäller mig däremot, mig och mina rutiner, är dom icke befintliga i stort sett.
Jag går upp samma tid ungefär på dagarna, går och lägger mig alldeles försent. Vissa dagar blir det frukost, andra dagar inte. Lunchen sker alltid olika tider varje dag, tex igår åt jag vid 13.30 och idag sitter jag med min spenadsoppa nu. Middagen är det ungefär samma med, alltid väldigt sen, men olika tider varje dag.
Det enda jag har börjat då rutin på är träningen.
Skärpning Naima!
Neo har samma mat tider och ungefär samma sovtider varje dag.
När det gäller mig däremot, mig och mina rutiner, är dom icke befintliga i stort sett.
Jag går upp samma tid ungefär på dagarna, går och lägger mig alldeles försent. Vissa dagar blir det frukost, andra dagar inte. Lunchen sker alltid olika tider varje dag, tex igår åt jag vid 13.30 och idag sitter jag med min spenadsoppa nu. Middagen är det ungefär samma med, alltid väldigt sen, men olika tider varje dag.
Det enda jag har börjat då rutin på är träningen.
Skärpning Naima!
nya saker hela tiden
För er som har barn så vet ni ju att det hela tiden händer nya saker. Man tror att man har fått in en rutin, men sen så ändras det till något annat.
Neo har den senaste veckan börjat fara omkring i sängen när det är dags att sova. Han vänder sig till mage och snurrar runt och kommer aldrig till ro. Så fort han vaknar till lägger han sig på mage och börjar igen.
Han får hålla på så tills han somnar, vilket brukar gå snabbt. Igår var jag inne och vände på honom efter ca 3 minuter. Då låga han på mage, på tvären med fötterna i vädret, han får ju inte plats på tvären.
Vaknar han till är det bara att lägga honom på sidan och stoppa in nappen.
Detta är ju ett bevis på att han fattat att han måste ligga på mage för att ta sig fram, men det är jobbigt att han inte kommer till ro.
Han har även senarelagt sin nattvälling, så man kan nog snarare kalla det morgonvälling. Tidigare var det mellan 02-03, och nu brukar det vara 05.30 (sedan 1 vecka tillbaka), så skönt jag får sova massa timmar i sträck.
Sen idag har han dessutom blivit lös i magen, igen. Han har varit det 2 gånger tidigare, och båda gångerna har varit i samband med tandsprickning. Och visst ser man 2 till tänder i överkäken som är påväg fram.
Nu har han precis gjort bajsblöja nr 4 idag, varav 2 har varit helavägen upp på ryggen.
De närmsta dagarna gäller det att ha många ombyten med.
Så ja nya saker jämt. Förhoppningsvis slutar han med allt utom morgonvällingen snart och återgår till det vanliga.
Neo har den senaste veckan börjat fara omkring i sängen när det är dags att sova. Han vänder sig till mage och snurrar runt och kommer aldrig till ro. Så fort han vaknar till lägger han sig på mage och börjar igen.
Han får hålla på så tills han somnar, vilket brukar gå snabbt. Igår var jag inne och vände på honom efter ca 3 minuter. Då låga han på mage, på tvären med fötterna i vädret, han får ju inte plats på tvären.
Vaknar han till är det bara att lägga honom på sidan och stoppa in nappen.
Detta är ju ett bevis på att han fattat att han måste ligga på mage för att ta sig fram, men det är jobbigt att han inte kommer till ro.
Han har även senarelagt sin nattvälling, så man kan nog snarare kalla det morgonvälling. Tidigare var det mellan 02-03, och nu brukar det vara 05.30 (sedan 1 vecka tillbaka), så skönt jag får sova massa timmar i sträck.
Sen idag har han dessutom blivit lös i magen, igen. Han har varit det 2 gånger tidigare, och båda gångerna har varit i samband med tandsprickning. Och visst ser man 2 till tänder i överkäken som är påväg fram.
Nu har han precis gjort bajsblöja nr 4 idag, varav 2 har varit helavägen upp på ryggen.
De närmsta dagarna gäller det att ha många ombyten med.
Så ja nya saker jämt. Förhoppningsvis slutar han med allt utom morgonvällingen snart och återgår till det vanliga.
har plogbilen jullov?
Det var nästan omöjligt att ta sig fram ute i snön. Efter en promenad som gav mjölksyra i både armar och ben är jag nu trött. Ska mysa med min underbara son lite istället.
barnvagnen är min bästa accessoar
När jag var gravid och vi började spana på barnvagn hade jag nästan redan bestämt mig vilken vi skulle ha, en Bugaboo kändes helt rätt. Då fick jag förklara för Conny att en barnvagn för mig är som en bil för honom.
Inte skulle han köra runt i vilken bil som helst.
Jag tror att det är fler mammor än jag som känner att man matchar barnvagnen med ens personlighet. Eller har jag fel?
Jag är den som gillar stilrena saker, jag är en riktig pryl-nörd, älskar att hålla koll på det senaste modet och shopping och fika är något jag lägger tid på. Jag tar mig fram komunalt och är alltså en city-tjej. Jag behöver en vagn som passar storstaden, som gör att man kan sticka ut lite och en vagn med massa onödiga prylar som Iphone hållare etc.
Bugaboo är helt rätt vagn för mig, och jag älskar den.
Brio vagnar är en Svensson vagn. För det som vill ha en hållbar vagn, det ska inte va massa krussiduller utan den ska vara praktisk. Den ska vara prisvärd, och man betalar inte för något extra.
Emmaljunga är också en Svensson vagn, men för de lite mer romantiska, tjejiga mammorna. En hållbar söt vagn.
Urban Jungle är också för den lite för den "trendigare" mamman. Men mer för mamman som både älskar långa promenader i naturen och stadslivet. Lite mer praktisk, men ändå stilren, modern och inte något för den som vill smälta in i mängden.
Detta är bara mina teorier, och jag säger inte att det absolut är så. Sen finns det en massa andra vagnar. Men de är många som liknar varandra. Nu har jag nog bara täckt de vanligaste märkena.
Inte skulle han köra runt i vilken bil som helst.
Jag tror att det är fler mammor än jag som känner att man matchar barnvagnen med ens personlighet. Eller har jag fel?
Jag är den som gillar stilrena saker, jag är en riktig pryl-nörd, älskar att hålla koll på det senaste modet och shopping och fika är något jag lägger tid på. Jag tar mig fram komunalt och är alltså en city-tjej. Jag behöver en vagn som passar storstaden, som gör att man kan sticka ut lite och en vagn med massa onödiga prylar som Iphone hållare etc.
Bugaboo är helt rätt vagn för mig, och jag älskar den.
Brio vagnar är en Svensson vagn. För det som vill ha en hållbar vagn, det ska inte va massa krussiduller utan den ska vara praktisk. Den ska vara prisvärd, och man betalar inte för något extra.
Emmaljunga är också en Svensson vagn, men för de lite mer romantiska, tjejiga mammorna. En hållbar söt vagn.
Urban Jungle är också för den lite för den "trendigare" mamman. Men mer för mamman som både älskar långa promenader i naturen och stadslivet. Lite mer praktisk, men ändå stilren, modern och inte något för den som vill smälta in i mängden.
Detta är bara mina teorier, och jag säger inte att det absolut är så. Sen finns det en massa andra vagnar. Men de är många som liknar varandra. Nu har jag nog bara täckt de vanligaste märkena.
sätta sig själv först
Jag har alltid varit bra på att vilja se till att alla andra har det bra, och sätta mig själv i andra hand.
Att vara till besvär för någon annan är det värsta jag vet, och jag vill klara allt själv.
Just nu har jag en litan grabb som inte klarar något själv, och han är alltid prio 1. Det finns ingen tid att lägga ner på sig själv. Dessutom vill ju jag vara med honom jämt.
Innan hade man ju mer tid på sig att göra saker, jag kunde gå och fixa naglarna, träna, shoppa, gå ut på fina restauranger etc. För att unna sig själv saker.
Jag skulle aldrig lämna bort Neo till någon bara för att jag ska fixa naglarna, det tar ju ett tag, och han skulle inte heller ha tålamod att följa med. Det är en av anledningarna till att jag inte börjat träna förän nu. Jag känner mig inte bekväm med att lämna bort honom till någon annan än Conny eller mina föräldrar. Och Conny har alltid velat träna på förmiddagarna och självklart går hans träning före min (det är jag som tycker det, inte han). Nu ammar ju han inte heller på dagarna, så det fungerar bättre på de sättet med.
Men barnpassning på gymmet är inte att tala om, inte heller att låta vänner passa förlänge.
Inte för att jag tror dom skulle missköta sig, men för att jag vill inte att dom ska få det jobbigt. Det är lättare när det är någon som känner Neo.
Dessutom vill inte jag att folk ska tycka att jag är en dålig mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn.
Det är väl kanske så jag tänker själv, inte att man är dålig. Men att inte inse att barnek kommer först och att man inte kan leva det liv man levde innan och sätta sina egna behov före barnens.
Och nu är Neo så pass stor att jag känner mig lugn med allt, han har sina rutiner och mer tålamod med saker.
Nu har jag äntligen börjat träna, för min egen skull. Och det är ju faktist det enda jag gör som e bara för mig.
Dessutom har mitt mammagäng (inte mammagruppen) bokat den 14/1 som en barnfri kväll. Vi ska på Grand Garbo och käka och parta, och inget snack om barn.
Det blir 2 gången jag går ut sen jag blev mamma.
Att vara till besvär för någon annan är det värsta jag vet, och jag vill klara allt själv.
Just nu har jag en litan grabb som inte klarar något själv, och han är alltid prio 1. Det finns ingen tid att lägga ner på sig själv. Dessutom vill ju jag vara med honom jämt.
Innan hade man ju mer tid på sig att göra saker, jag kunde gå och fixa naglarna, träna, shoppa, gå ut på fina restauranger etc. För att unna sig själv saker.
Jag skulle aldrig lämna bort Neo till någon bara för att jag ska fixa naglarna, det tar ju ett tag, och han skulle inte heller ha tålamod att följa med. Det är en av anledningarna till att jag inte börjat träna förän nu. Jag känner mig inte bekväm med att lämna bort honom till någon annan än Conny eller mina föräldrar. Och Conny har alltid velat träna på förmiddagarna och självklart går hans träning före min (det är jag som tycker det, inte han). Nu ammar ju han inte heller på dagarna, så det fungerar bättre på de sättet med.
Men barnpassning på gymmet är inte att tala om, inte heller att låta vänner passa förlänge.
Inte för att jag tror dom skulle missköta sig, men för att jag vill inte att dom ska få det jobbigt. Det är lättare när det är någon som känner Neo.
Dessutom vill inte jag att folk ska tycka att jag är en dålig mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn.
Det är väl kanske så jag tänker själv, inte att man är dålig. Men att inte inse att barnek kommer först och att man inte kan leva det liv man levde innan och sätta sina egna behov före barnens.
Och nu är Neo så pass stor att jag känner mig lugn med allt, han har sina rutiner och mer tålamod med saker.
Nu har jag äntligen börjat träna, för min egen skull. Och det är ju faktist det enda jag gör som e bara för mig.
Dessutom har mitt mammagäng (inte mammagruppen) bokat den 14/1 som en barnfri kväll. Vi ska på Grand Garbo och käka och parta, och inget snack om barn.
Det blir 2 gången jag går ut sen jag blev mamma.
hemlagat
Idag har vi bara hållt på att fixa här hemma. Tvättat, varit på tippen och jag har för första gångenlagat egen barnmat till Neo. Stuvade grönsaker med frikadeller blev det. Det tog sin lilla tid, men nu har jag ett par burkar fixade.
Just nu sitter han och avnjuter sin första portion, och verkar tycka att det är okej.
Sa till mig själv när jag var gravid att jag skulle fixa massa mat själv, men tiden är knapp så det har inte blivit av.
Just nu sitter han och avnjuter sin första portion, och verkar tycka att det är okej.
Sa till mig själv när jag var gravid att jag skulle fixa massa mat själv, men tiden är knapp så det har inte blivit av.
en sak jag saknar...
...från tiden innan Neo är de där dagarna jag hade en bra bok och kunde ligga en hel dag i sängen och läsa.
Det gjorde jag i slutet av graviditeten, innan också såklart, men då hade jag ju så mycket tid och det var inte så kul att röra på sig.
Jag hade köpt 3-4 böcker av Karin Alvtegen som jag låg och läste, en per dag, och gick bara upp för att gå på toa eller värma lite mat.
Det är så otroligt skönt att bara få koppla av med en bra bok.
Skulle jag lägga mig och läsa nu skulle jag slockna direkt, så det är ingen idé att försöka ens.
Men kanske i Thailand.
Det gjorde jag i slutet av graviditeten, innan också såklart, men då hade jag ju så mycket tid och det var inte så kul att röra på sig.
Jag hade köpt 3-4 böcker av Karin Alvtegen som jag låg och läste, en per dag, och gick bara upp för att gå på toa eller värma lite mat.
Det är så otroligt skönt att bara få koppla av med en bra bok.
Skulle jag lägga mig och läsa nu skulle jag slockna direkt, så det är ingen idé att försöka ens.
Men kanske i Thailand.
