sätta sig själv först
Jag har alltid varit bra på att vilja se till att alla andra har det bra, och sätta mig själv i andra hand.
Att vara till besvär för någon annan är det värsta jag vet, och jag vill klara allt själv.
Just nu har jag en litan grabb som inte klarar något själv, och han är alltid prio 1. Det finns ingen tid att lägga ner på sig själv. Dessutom vill ju jag vara med honom jämt.
Innan hade man ju mer tid på sig att göra saker, jag kunde gå och fixa naglarna, träna, shoppa, gå ut på fina restauranger etc. För att unna sig själv saker.
Jag skulle aldrig lämna bort Neo till någon bara för att jag ska fixa naglarna, det tar ju ett tag, och han skulle inte heller ha tålamod att följa med. Det är en av anledningarna till att jag inte börjat träna förän nu. Jag känner mig inte bekväm med att lämna bort honom till någon annan än Conny eller mina föräldrar. Och Conny har alltid velat träna på förmiddagarna och självklart går hans träning före min (det är jag som tycker det, inte han). Nu ammar ju han inte heller på dagarna, så det fungerar bättre på de sättet med.
Men barnpassning på gymmet är inte att tala om, inte heller att låta vänner passa förlänge.
Inte för att jag tror dom skulle missköta sig, men för att jag vill inte att dom ska få det jobbigt. Det är lättare när det är någon som känner Neo.
Dessutom vill inte jag att folk ska tycka att jag är en dålig mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn.
Det är väl kanske så jag tänker själv, inte att man är dålig. Men att inte inse att barnek kommer först och att man inte kan leva det liv man levde innan och sätta sina egna behov före barnens.
Och nu är Neo så pass stor att jag känner mig lugn med allt, han har sina rutiner och mer tålamod med saker.
Nu har jag äntligen börjat träna, för min egen skull. Och det är ju faktist det enda jag gör som e bara för mig.
Dessutom har mitt mammagäng (inte mammagruppen) bokat den 14/1 som en barnfri kväll. Vi ska på Grand Garbo och käka och parta, och inget snack om barn.
Det blir 2 gången jag går ut sen jag blev mamma.
Att vara till besvär för någon annan är det värsta jag vet, och jag vill klara allt själv.
Just nu har jag en litan grabb som inte klarar något själv, och han är alltid prio 1. Det finns ingen tid att lägga ner på sig själv. Dessutom vill ju jag vara med honom jämt.
Innan hade man ju mer tid på sig att göra saker, jag kunde gå och fixa naglarna, träna, shoppa, gå ut på fina restauranger etc. För att unna sig själv saker.
Jag skulle aldrig lämna bort Neo till någon bara för att jag ska fixa naglarna, det tar ju ett tag, och han skulle inte heller ha tålamod att följa med. Det är en av anledningarna till att jag inte börjat träna förän nu. Jag känner mig inte bekväm med att lämna bort honom till någon annan än Conny eller mina föräldrar. Och Conny har alltid velat träna på förmiddagarna och självklart går hans träning före min (det är jag som tycker det, inte han). Nu ammar ju han inte heller på dagarna, så det fungerar bättre på de sättet med.
Men barnpassning på gymmet är inte att tala om, inte heller att låta vänner passa förlänge.
Inte för att jag tror dom skulle missköta sig, men för att jag vill inte att dom ska få det jobbigt. Det är lättare när det är någon som känner Neo.
Dessutom vill inte jag att folk ska tycka att jag är en dålig mamma som inte kan ta hand om mitt eget barn.
Det är väl kanske så jag tänker själv, inte att man är dålig. Men att inte inse att barnek kommer först och att man inte kan leva det liv man levde innan och sätta sina egna behov före barnens.
Och nu är Neo så pass stor att jag känner mig lugn med allt, han har sina rutiner och mer tålamod med saker.
Nu har jag äntligen börjat träna, för min egen skull. Och det är ju faktist det enda jag gör som e bara för mig.
Dessutom har mitt mammagäng (inte mammagruppen) bokat den 14/1 som en barnfri kväll. Vi ska på Grand Garbo och käka och parta, och inget snack om barn.
Det blir 2 gången jag går ut sen jag blev mamma.
Kommentarer
Trackback
