Naimisen

.....skicka massa gratulationer till min kusin Jessica som fick en underbar liten dotter idag.
Inget namn var ännu bestämt vad jag förstår och de båda mår bra.
Sen kommer det dessvärre dröja innan vi får träffa bebisen, då hon, hennes man och deras tvillingar sedan i somras bor i Austarlien.
Men kanske i vår.

Idag kurerar vi oss fortfarande. Ingen feber, däremot misstänker jag att han kan ha lite ont i örona. För lite gnälligt är det, och han drar i örona lite då och då. Men olidligt verkar det inte vara. Min stackars lilla älskling!
Hoppas verkligen inte han blir ett "öron-barn" som jag var när jag var liten.

Natten var tuff, jag var uppe varannan timme och ammade för det var det enda som hjälpte och knappt det ibland. Amma och vagga höll jag på med i drygt 30 minuter varje gång.
Tillslut  mellan 06.30-07.30 vaknade han och skrek med 10 minuters mellanrum. Då gick Conny upp och jag sov 1 timme till.
Jag har en underbar man som går upp fast han är helt slut själv!

Jag har alltid tyckt att föräldrar som planerar hela sina liv efter barnen är jävligt tråkiga.
Det är som att dom inte har något annat än just barnen, helt plötsligt är man inget annat än förälder, det "jag-et" som fanns innan har gått upp i rök.

Jag tänkte i alla fall inte bli så. Självklart skulle jag forsätta träffa kompisarna, vad har man vagnen till om den inte går att sova i när jag är ute sent?
Visst, det funkade de första månaderna. Då sov Neo mest hela tiden, de var inge problem att sitta ner ta det lugnt och han fortsatte sova sött i vagnen. De nattliga rutinerna fanns inte riktigt då heller, det spelade liksom ingen rol om han sov i vagnen eller i sin säng.

Nu är det andra bullar. Får inte han den sömnen under dagen han behöver blir han helt omöjlig, blir han för övertrött kan det ta timmar att få honom att somna.
Han somna i vagnen när den rör på sig, men så fort vi stannar för att ja ska få fika eller något annat så vaknar han, trots att han behöver sova mer.

Kvällarna behöver vi tillbringa hemma från 20, eftersom det är då han får sin välling och det är dags att varva ner för att somna. Kommer man hem senare och han är för trött blir natten jobbig och dagen efter helt upp-och-ner, då han alltid vaknar 08, oavsett om han lägger sig 20 eller 22.

Jag har alltså hamnat i samma båt som de där föräldrarna som var så tråkiga. Det går inte med försena kvällar om jag inte kan stå ut med en grinig kille. Och jag förstår dessa människor, det är ju inte så mycket bara för barnen utan även för dom själva.
Nu är det mest sömnen vi måste se till att få bra, och det finns ju tusen grejer man kan göra unte dagtid. Men det är så trist att inte kunna dra iväg på middag utan att få en grinis.

Lördagkvällen blev super kul! Bästatse värdinnan och väldigt trevligt sällskap.
Jag var hemma vid midnatt, och var alldeles lagom trött då. Förhoppningsvis dyker det snart upp lite bilder på Facebook, då jag inte tog några bilder själv.

Nu är vi i alla fall tillbaka i vår underbara vardag, ett litet avbrott är alltid skönt, men inget är bättre än att våra tillsammans med Neo och Conny (när han inte är på jobbet).
Och även fast jag älskar att umgås med kompisarna så är "mamma-rollen" så mycket vikitgare just nu, det är här jag behövs mest.

Nu ska jag avnjuta nygräddade chocolate chip cookies, som jag och Neo bakat, med lite kall mjölk.

...hon här. Stort grattis till Linnea och Josef som fick en liten prinsessa sent igår kväll. Fick en underbar bild på en lycklig far och dotter, med ett meddelande i förmiddags. En punktlig tjej som var beräknad till idag. Önskar dom all lycka!

Kommer ihåg vilken underbar lyckobubbla man befann sig i när man låg där med en färsk bebis på BB. Man kunde inte riktigt tro att det var sant, att man skulle få behålla bebisen och ta med honom hem.

Nu tillhör man ju kategorin "ung mamma", även fast man ligger närmre gränsen till att vara för gammal för att kalla sig det. Det finns så mycket för och nackdelar med hur man än gör. Men jag skulle absolut inte vilja göra det på något annat sätt.

Tjejer är ju som mest fertila i 16-24 års åldern (har jag för mig), för att kroppen orkar med den förändringen under dessa år bättre.
Jag hade nästan inga fysiska problem under graviditeten. 6 månader efter förlossningen har jag gått ner 15,5 kg, jag gick upp 13. Vilket tjejerna i mammagruppen tycker är orättvist, då dom har en bit kvar och alla är 30+. Dom tränar dessutom regelbundet, och äter inget onyttigt. Jag tränar inte och äter precis vad jag vill. Detta skyller i alla fall dom på att jag är 10 år yngre, och jag är beredd att ta det som en bra teori.

En vän till mig fick sin första dottern när hon var 23, nu är hon 30 och har en son i Neos ålder. Hon säger att "det är en helt annan sak att få barn när man är 23, än när man är 30". Hon orkade alltså mer med sömnbrist etc, när hon var 23.

När Neo är 20 kommer jag vara 42, fortfarande inte lastgammal och jag kommer förhoppningsvis få uppleva både barnbarn och barnbarnsbarn.

Om allt går som vi vill kommer jag vara klar med barnafödandet när jag är ca 25. Då kan jag satsa på mig själv, mitt utseende. Och det är lättare att komma i form när man är yngre, dessutom tror jag att man lägger mer vikt på det.
Jag vill ju inte se sliten och gammal ut bara för att jag är mamma. Jag vill va en fräsch mamma som inte ser äldre ut än vad jag är.
Detta kommer ju att kräva att lägga sig under kniven, vilket jag har velat göra redan innan jag fick barn. Men sagt att det är ingen idé, för då kommer man få göra ett lyft sen ändå.
Jag syftar på ett "boobjob", resten kan man träna bort. I alla fall som det ser ut nu.

Hade jag då inte haft en man som är 15 år äldre än jag så hade saker sett helt annorlunda ut. Jag har alltid velat få barn innan 30, men jag hade nog varit äldre än 22. Eftersom jag inte hade ett fast jobb innan, precis blev klar med min utbildning inom ekonomi och inte får ut så mycket i föräldraersättning.
Detta hade alltså inte varit möjligt om Conny inte hade haft det jobb han har.
Dessutom är det nog så att jag kanske inte är som alla 22-åringar, med tanke på att jag tillbringat större delen av min tid med Conny de senaste 5,5 åren så har man ju formats lite.
Mitt liv har sett annorlunda ut än mina vänners, jag bodde ju bara hemma tills jag var 18, sen dess har jag bott med min make.

Jag hade nog också tänkt så att det var viktigt med utbildning, fast bostad och jobb innan barn om jag hade varit i den sitationen som de flesta i min ålder är i.
Sen är det där med "jag har så mycket kvar att göra" inte riktigt min grej.

Är man äldre och mognare är man no inte lika självisk längre som tidigare. Detta är nog bra, eftersom att den delen av mig har behövt försvinna helt. Neo går i första hand i alla lägen, detta kan självklart vara jobbigt. Och det finns stunder när man bara tänker att "är det inte min tur snart", min tur att sova, få maten serverad, en massage eller bara gå på toa.

Dessutom är det lättare att hitta vänner i samma ålder, med barn när man är äldre. Jag har haft turen att ha en barndomsvän som fick barn i januari som är lika gammal som jag, jag fick kontakt med en tjej som gick i klassen över mig på gymnasiet som fick barn i januari och sen har jag en vän som jag lärde känna när jag pluggade förra året som är 1 år äldre än jag som ska få barn vilken dag somhelst.
Visst är det inte svårt att umgås med de som är äldre heller, vi är ju trots allt vuxna och har barn och man fokuserar inte på ålder lika mycket då. Men det är så skönt att ha vänner i samma ålder som man kan dela sådana grejer med, och att faktist få vara 22 år, fast på de vilkoren man har idag.

Det är tur att jag också har så underbara och förstående vänner sen tidigare som egentlgen mest tycker att det är kul med en bebis, fast dom själva vill vänta ett tag till.

Hur som helst tycker jag livet är underbart, underbar och jobbigt men mest underbart. Och allt det där jobbiga försvinner när man ser sitt älskade barn och sin underbara man. Jag har aldrig varit lika trött som jag är nu, men jag har heller aldrig fyllts av alla dessa underbara känslor jag känner nu.

Igår slog jag nog sovrekord. Neo vaknade klockan 8 som vanligt. Vi var uppe kanske 1 timme, sen somnade vi på soffan. Vaknade till en stund och kröp ner i sängen igen, sen gick jag inte upp förän 10.30.
Efter babysim, veckans storshopping på coop och lunch deckade jag på soffan igen och sov minst 1 timme.
På kvällen somnade jag sen på soffan vid 23, sov fram tills 02.00 och kröp då över i sängen.
Snacka om att man måste varit slut! Inte var jag speciellt pigg när plutten vaknade klockan 8 i morse heller.

Visst låter mamma livet glamoröst?!

Nu sover Neo, och jag ska krypa ner brevid min käre make i soffan. Vi har idag tagit en snabbis uppe i centrum. Kollat på kläder till Neo, köpt en rouge till mig och lite annat som vi klömde på affären igår.

Dagen började inte så bra. Vi skulle till bibloteket på information som BVC hade fixat. Vi skulle vara där 09.30, lite tidigt tycker jag. Jag gick unt och tyckte jag hade massa tid här hemma, vilket jag inte hade. 17 över gick jag härifrån och var framme i tid (efter en riktig power-walk). Då kommer dom från min mamma grupp och berättar att det är inställt. Men det fick bli en fika istället.

Idag har vi varit på ytterlifare 2 förskolor. Den ena var lika dålig som den första vi va på, men den andra var super. Det kommer bli svårt att hitta en jag gillar bättre nu tror jag, men jag har ca 4 till att besöka.

Lovade ju lite nya bilder, och idag har jag försökt få några på hur duktig Neo har blivit på att sitta upp.
Bara den senaste dagen har han fått bättre balans.

Lite suddiga, får man se hur tunnhårig han är nu med.

 

Nu väntar vi på Conny som jobbat dag idag med. Jätte skönt att han kan vara hemma lite på kvällen. Dags för ett blöjbyte hör jag.

Lars Ohly kan vara riktigt rolig ibland, men jag satt igåt och kolla på ett program igår inför valet.
Käre Lasse vill att man ska tvinga föräldrar att dela lika på föräldradagarna.
Detta för att få ett mer jämställt samhälle. Drtta var något jag inte kunde släppa på hela kvällen, till Connys förtret.

Han vill alltså att att man ska ta 7 månader var. Det innebär att man tvingar mammor att sluta amma efter 7 månader.
Lösningarna på detta var "det finns ju bröst pump" och "man måste ju inte ta ut allt samtidigt, utan man kan turas om".
Om man vill fortsätta amma då? Jag tycker att det där med pump verkar krångligt. Och vad skulle arbetsgivaren säga om man ville vara föräldraledig varannan vecka?

Hur ska detta hjälpa till att få ett mer jämställt samhälle? Det är som att gå in i varje hushåll och bestämma vem att man måste laga mat lika många dagar i veckan.

Är det inte då bättre att satsa på att kvinnor och män har lika lön? Då får folk bestämma själva hur dom vill göra. Det är väl 2 större anledningar till att mammor är hemma längre, 1. Det är vi mammor som ammar, 2. Det är inte alla som har råd att låta pappan vara hemma.

Och det är ju faktiskt så att vi biologiskt sett har olika uppgifter, eller ska männen föda hälften av barnen med?
Är det inte mer demokratiskt att det är upp till var och en att bestämma vem som ska vara hemma?

Jag vet inte om jag tar fel när jag anser mig själv vara en "ung mamma". Var går gränsen egentligen?

Hursomhest, att jag sitter och funderar över detta nu är för att jag igår läste ett blogginlägg där en tjej, som är 1 år yngre än jag, inte blev tagen på allvar på den mödravårdcentral hon går på.
Hon kände sig överkörd, för att hon inte fick byta barnmorska fast hon ville. Hade hon fått bättre respons om hon var 30?
Jag anser i alla fall att när en så ung tjej är tuff nog och ringer upp och vill byta för att hon inte är bekväm med sin barnmorska borde hon få ett bättre bemötande.

Jag hade gärna bytt min barnmorska, men hade varken mod eller ork att ringa upp, just av anledningen att dom inte skulle ta mig på allvar. Nu var min barnmorska helt OK, men hon kunde varit bättre.

Jag satt nu och försökte hitta en tråd på Familjeliv.se, som jag hittade i våras. Där var det någon som ansåg att unga mammor använder sina bebisar som accosearer. Man var dålig som inte steriliserade nappflaskan efter varje användning, eller som inte torkade upp dregglet tillräckligt snabbt.
Det kanske är svårt för äldre att se att saker och ting ser annorlunda ut idag.
Jag har fått lära mig att man inte alls måste koka nappflaskorna efter varje användning, vissa anser till och med att man bara behöver koka den innan första användning, man behöver inte ha det kliniskt rent hemma, då barnen inte bygger upp något imunförsvar om dom inte utsätts för lite baciller och damm.
Sen behöver man kanske inte utsätta dom i onödan heller.

Neo fortsätter att vara lite gnälligare en vanligt. Hoppas det går över snart.
Vi misstänkte att han hade ont i örona då han varit förkyld ett tag, och tar sig på örona och skriker (inte gråter). Så idag har vi varit på vårdcentralen, men det var ingen öroninflamation, tack och lov.

Idag var jag och Neo uppe jätte tidigt. Neo bestämde sig för att vakna vid 07.00 och vara pigg då.
Vi hade ju bestämt oss för att traska upp till öppna förskolan här i Blackeberg, för att vara med på sångstunden vid 10.00. Så egentligen var det bra att han vaknade så tidigt, men gud så trött jag var.

Det blev i alla fall sångstund, och en massa bebisar. I åldrarna 2-9 månader. Det är ju så facinerande att se de bebisarna som är några månader äldre än plutten.
Som ålar och kryper fram i världens fart, tänk att min lilla kille kommer vara där sen.

Jag är så otroligt stolt över min grabb, han är enormt social och ler mot alla mammor och bebisar och tycker det är jätte kul, han vill vara med och se allt. Och visst låter man partisk när man tycker att ens eget barn ligger långt fram i utvecklingen, men det är många mammor (även de med äldre bebisar) som blir så förvänade över hur bra han står upp. Jag behöver bara hålla i honom med en hand, för balansens skull, men han är väldigt stark och stabil.

Idag träffade en urgullig mamma med tvillingpojkar som är födda 4 dagar innan Neo. Och all credd till tvillingföräldrar, vilket jobb dom gör. Tänk vad mycke man själv tycker att det är, och dom gör det dubbla.

Efter alla intryck idag är plutten helt slut. Vi har legat här på sovvan och sovit båda två i nästan 2 timmar.
Dessvärre vaknade jag upp med förkylningssymptom, så nu håller jag tummarna för att de inte ska bli värre.

Något som har ändrats sen jag själv blev mamma är att man alltid assocerar till sitt eget barn när man ser andra barn. Främst när man hör eller ser andra barn som far illa. 

Innan kunde man ju självklart böla till filmer där barnens föräldrar dog, eller barnen dog etc, me det är helt annat nu.

Jag brukar lyssna på SR´s sommarpratare på radio. I Jill Jonssons program berättade hon om hur hennes bästa vännina fick beskedet att hennes dotter, på 2 år om jag minns rätt, hade en tumör på hjärnstammen och skulle dö. Då satt jag och bölade som en tok, tänk om det skulle vara jag som fick det beskedet.
Jag skulle gå under om något sådant skulle hända Neo.

För några dagar sedan såg vi en filmsom heter "There will be blood". Under filmen tar en man sig an ett litet barn, denna man är inte alls lämpad för att ha barn. Han löser problemet med ett skrikande barn genom att doppa nappen i sprit. Detta fortsätter under hans uppväxt fast istället spetsar han mjölken, och tvingar honom dricka det för att somna. Det hela eskulerar när barnet i en olycka mister hörseln, mannen vägrar inse detta och tycker bara att baret är en börda.
Han tar med sig barnet på tåget, säger till honom at sitta kvar, han ska bara kolla en sak. Sen lämnar an ett barn på 6-7 år ensam på tåget och drar.
Under hela filmen sitter både jag och Conny och är illa till mods över hur han behandlar barnet. Jag hade säkert känt så innan jag fick Neo med, men nu hade jag verkligen ont i magen pågrund av detta.

Ite trodde jag innan att man skulle känna så starkt.

Just nu ligger plutten och sover med Miriam här i soffan hemma hos mamma och pappa.
Så jag får händerna fria till att göra annat.
Då blir det facebook,läsa alla bloggar som jag följer och blogga lite själv.

Idag har vi varit inne i stan och fikat med Emilia och Freija. Freija om blir 7 månader denna vecka är en aktiv liten krabat. Självklart ser jag fram emot att se Neo lära sig krypa, sitta själv etc.
Men jag vet också att jag kommer få ännu mindre tid över till annat då.
Så än så länge är det skönt att han ligger där man lämnat honom.
Även om han kanske har snurrat runt lite och ligger med huvudet där han hade fötterna innan.

Hur skulle världen se ut om man tillät alla att göra det ens bebis gör. Man berömmer honom när han rapar eller bajsar det spelar ingen roll att han dregglar ner ens kläder.
Tänk om man då skulle säga bra jobbat till Conny när han rapar efter maten, eller efter ett toa besök, eller möjligt vis om han spottade på mig.

Imorse fick Conny erfara denna charmiga sida av att vara förälder. Han satt med Neo i knäet och känner hur plutten bajsar. Då han inte gjort det på mer än 36 timmar var det en rejäl omgång.
Conny lyfter på Neo och mycket riktigt, den rena skjortan är nerbajsad.
Underbara lilla unge!

Det finns en del saker man skjuter upp i det längsta nu när man har smått. Bland annat att plocka ögonbryna och raka bena. Man ar lite andra prioriteringar, och visst vill jag fortfarande se fräsch ut, men det blir istället att man lägger den lilla tiden man har över till att duscha, ta på sig lite snygga kläder och slänga på lite mascara.

Nu när sommarn är här är det inte lika kul att gå med orakade ben occh shorts. I morse åkte därför tortyrmaskinen fram, nämligen min epilator som jag både älskar och hatar.
Det gör u egentligen bara ont de första gångerna man använder den, men jag har ju nöjt mig med en rakhyvel under graviditeten.
För att avsluta uppfrächningen både plockade jag och trimmade jag ögonbryna. Vilken lyx man har att Conny är hemma såhär på förmiddagarna!

Idag ska jag och Neo traska iväg och träffa mamma gruppen. Förhoppningsvis kommer han sova gott. Vi har haft en liten gnällig kille denna morgon.

Vi var uppe vid 08 så han fick äta lite. Efter det brukar vi kunna somna om, vi låg och pratade lite i sängen och sen kom världens spya. Så min plan på att få sova mer gick upp i rök, och istället blev det att göra rent en bebis och en madrass.

Idag blir det inget långt inlägg. Tänkte bara berätta att vi varit och träffat lite andra bebisar och mammor som går på samma BVC som oss.
Det var trevligt, vi var 6 mammor, och alla bebisar var födda i april.

Nu ska jag vila lite i tråkvädret.

Idag har jag och Neo haft fullt upp. Det var så fint väder, så jag kände mig manad att ta en promenix.
Så vi klädde på oss stoppade ner lillen i vagnen och gick ut i sommar värmen.
Jag kom under promenaden på den smarta idén att ta mig iväg till Kista.
Detta innebär en bussresa på ca 30 minuter.
Eftersom det var första resan med vagn var det lite pirrigt, men jag tänkte att jag måste ju göra det någongång.

Resan gick alldeles utmärkt. Neo sov hela vägen.
Däremot var det en kvinna med barnvagn som inte riktigt tänkte till tror jag.
Hon hade en vanlig sittvagn av äldre modell (dvs ganska otymplig).
Hon hade vagnens ryggstöd och fotstödet helt utfällda; och två barn i 3-5 års åldern i vagnen.
I våra blåa bussar finns ju två utrymmen för vagnar, och det där fram är ju lite mindre.
Jag går på först där fram, det går på en annan vagn där bak och hon tar sin jättevagn och sak stå fram.
Det finns alltså myvket mer plats bak, och hon blir irriterad på mig för hennes vagn inte riktigt får plats.
Inte kan hon heller fälla ner fotstödet för hennes vagn ska bli mindre.
Jag har ju en av de minsta vagnar som finns, så jag tog inte åt mig.

I Kista besökte vi min gamla arbetsplats, och Neo blev beundrad av alla.
Sen träffade vi Miriam, fikade och åkte hem till mig.

Nu under kvällen har jag haft hela familjen Furumo -Pappa på middag. Mycket trevligt, dessutom slapp jag diska.

Efter allt detta flängande är vi totalt slut här hemma. Måste bara också säga att dom har jätte bra amningsrum i Kista. Ett där man kan låsa om sig och sitta själv i lugn och ro,