Naimisen

Idag har jag och Neo haft fullt upp. Det var så fint väder, så jag kände mig manad att ta en promenix.
Så vi klädde på oss stoppade ner lillen i vagnen och gick ut i sommar värmen.
Jag kom under promenaden på den smarta idén att ta mig iväg till Kista.
Detta innebär en bussresa på ca 30 minuter.
Eftersom det var första resan med vagn var det lite pirrigt, men jag tänkte att jag måste ju göra det någongång.

Resan gick alldeles utmärkt. Neo sov hela vägen.
Däremot var det en kvinna med barnvagn som inte riktigt tänkte till tror jag.
Hon hade en vanlig sittvagn av äldre modell (dvs ganska otymplig).
Hon hade vagnens ryggstöd och fotstödet helt utfällda; och två barn i 3-5 års åldern i vagnen.
I våra blåa bussar finns ju två utrymmen för vagnar, och det där fram är ju lite mindre.
Jag går på först där fram, det går på en annan vagn där bak och hon tar sin jättevagn och sak stå fram.
Det finns alltså myvket mer plats bak, och hon blir irriterad på mig för hennes vagn inte riktigt får plats.
Inte kan hon heller fälla ner fotstödet för hennes vagn ska bli mindre.
Jag har ju en av de minsta vagnar som finns, så jag tog inte åt mig.

I Kista besökte vi min gamla arbetsplats, och Neo blev beundrad av alla.
Sen träffade vi Miriam, fikade och åkte hem till mig.

Nu under kvällen har jag haft hela familjen Furumo -Pappa på middag. Mycket trevligt, dessutom slapp jag diska.

Efter allt detta flängande är vi totalt slut här hemma. Måste bara också säga att dom har jätte bra amningsrum i Kista. Ett där man kan låsa om sig och sitta själv i lugn och ro,