Naimisen

Idag var jag och Neo uppe jätte tidigt. Neo bestämde sig för att vakna vid 07.00 och vara pigg då.
Vi hade ju bestämt oss för att traska upp till öppna förskolan här i Blackeberg, för att vara med på sångstunden vid 10.00. Så egentligen var det bra att han vaknade så tidigt, men gud så trött jag var.

Det blev i alla fall sångstund, och en massa bebisar. I åldrarna 2-9 månader. Det är ju så facinerande att se de bebisarna som är några månader äldre än plutten.
Som ålar och kryper fram i världens fart, tänk att min lilla kille kommer vara där sen.

Jag är så otroligt stolt över min grabb, han är enormt social och ler mot alla mammor och bebisar och tycker det är jätte kul, han vill vara med och se allt. Och visst låter man partisk när man tycker att ens eget barn ligger långt fram i utvecklingen, men det är många mammor (även de med äldre bebisar) som blir så förvänade över hur bra han står upp. Jag behöver bara hålla i honom med en hand, för balansens skull, men han är väldigt stark och stabil.

Idag träffade en urgullig mamma med tvillingpojkar som är födda 4 dagar innan Neo. Och all credd till tvillingföräldrar, vilket jobb dom gör. Tänk vad mycke man själv tycker att det är, och dom gör det dubbla.

Efter alla intryck idag är plutten helt slut. Vi har legat här på sovvan och sovit båda två i nästan 2 timmar.
Dessvärre vaknade jag upp med förkylningssymptom, så nu håller jag tummarna för att de inte ska bli värre.