en unge i minuten

Brukar ju alltid grina när jag ser förlossningsprogram, men denna gång var det värst.

Vad hade man gjort om Neo inte andats? Vi hade ju ingen där som kunde hjälpa oss. Hade det hänt oss kanske han inte funnits idag.
Usch vill inte ens tänka tanken, för då börjar jag gråta igen.

Det måste verkligen kännas så fruktansvärt när man burit ett barn 9 månader, kämpat i timmar och sen överlever inte barnet. Nu gjorde det ju de, men ibland blir det ju inte så.

Innan man själv fick barn blev man otroligt berörd, men nu kan man sätta sig in i situationen bättre.
Man vet hur det är att gåoch vänta, hur det känns att ha någon i magen och hur man förbereder sig inför att bli förälder.
Tänk om det bara skulle tas ifrån en?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0