Naimisen

Jag kan inte för allt i världen minnas att någon sagt till mig att bara en så självklar sak som att gå på toa till och med blir jobbigare med barn. Självklart har jag hört det nu efter Neo föddes, men inte innan dess. Å andra sidan är de väl ingen som säger till någon som väntar barn "passa på att läsa tidningen länge nu på toa för de kommer du inte kunna göra sen".
Inte står det i någon bok någonstans att det är något man kan sakna.

Första tiden med en nyfödd var det krångligt för helt plötsligt när man ammade kunde man bli akutnödig, men barnet går först och inte tusan lägger man ner de mitt under maten.
Neo ville inte heller sova någon annanstans än på oss under dagtid, vilket gjorde de svårt när jag var ensam.

Så fort han började ta sig runt vart det svårt av andra anledningar. Nu är det mest jobbigt av alla möjliga anledningar. Han knackar på dörren så man får inte sitta ifred, han klättrar på ALLT och igår hällde han ut vaniljsocker över hela golvet.
Det är alltså helt omöjligt att sitta ifred, och tar man med honom in så blir de ju inte riktigt ifred man får vara.
Inget tidndingsläsande alltså.