Naimisen

Igår var jag som tidigare sagt hemma hos min moster för lite påsk pyssel. Vi hade jätte trevligt, och även min kära kusin Petra var hemma kommen på besök från Kalmar.
Det var även igår jag andra gången under ett par veckor fick frågan om jag skulle ha barn i sommar.
Denna gång var det min ingifta morbror som frågade om den skulle komma i juni.
Första gången var det en av mammas elevers mamma som fråga om den skulle komma i sommar.

Jag märker att folk som frågar blir lite förvånade över att det är så kort tid kvar. Även när jag var och besökte mina gamla arbetskompisar var det an av dom som trodde att jag var i 7e månaden fortfarande.

Min mage är ju inte så stor om man jämför den med andras som har gått lika långt, så jag förstår att folk kanske tänker så. Men samtidigt tycker jag ju själv att min mage är gigantisk.
Jag är ju glad över att jag inte är sådär stor som vissa har blivit. Känner mig ju otymplig som jag är själv, fatta hur jag känt mig om magen var ännu större.
Och jag hoppas att liten mage betyder liten bebis. Jag vill hest slippa trycka ut en 4-kilos klump.

Nu sitter jag och väntar på min duktiga älskling som är på gymmet. Vi ska väl iväg och påskhandla lite sen. Jag är så förvånad att alla affärer har öppet som vanligt på en långfredag. Det trodde jag faktist inte.
Ska nu försöka sminka bort mina vackra mörka påsar under ögona, så man ser ut som en människa igen.

Dessa påsar som dykt upp den senaste veckan, i följd av dålig sömn. Dom lär ju inte bli mindre med tiden, så det är bara att vänja sig.