Naimisen

I förmiddags var det dags att ta sig till Vällingbys barnmorskemottagning och barnmorskan Maria. Något som sker ganska ofta de närmsta två månaderna, rättare sagt en gång varannan vecka.
Det är alltid lika skönt att veta att allt är bra med mig och bebisen.

På tidigare besök har vi, förutom det vi gjorde idag,  kollat järnvärdet och blodsocker, kissprov för att se om det finns någon äggvita i (finns det de kan det tyda på havandeskapsförgiftning), vägt mig och vid inskrivningen tog vi även prov för HIV, klamydia, hepatit etc.
Alla prover har varit exemplariska, och de e ju jätte skönt.

Idag var det en snabb koll, så vi mätte magen, lyssnade på hjärtat och tog mitt blodtryck, och allt såg bra ut som vanligt.
Vi pratade även om när det är dags att ringa in till förlossningen, vad tecknena är för att förlossningen är på gång. Maria sa att hon ville prata om det eftersom det faktist händer att vissa barn föds för tidigt. Men det hoppas vi inte händer mig.
Jag berättade att jag hade bestämt mig för att föda på Danderyd sjukhus, så hon kunde lägga upp min journal i deras smarta system. Sen berättade jag att jag läst att man skulle ha patientbricka med sig till förlossningen. En sådan där man hade förr när man gick till vårdcentralen. Jag tyckte att det lät lite omordent, och ville höra efter innan jag tog mig tiden att skaffa någon, man behöver ingen patientbricka.
Jag har funderat över själva förlossningen, när man ser alla dessa amerikanska förlossningsprogram på tv har dom hela tjocka släkten i förlossningsrummet, vilket jag absolut inte skulle vilja ha. Men man vill ju smatidigt ha bra stöd, och det vanligaste här är ju att pappan är med. Så jag var tvungen att fråga hur många man får ha med sig under förlossningen, max två personer.
Conny utgör ju självklart den ena utav dessa, men jag har även funderat på att ha min mamma med. Förlossningen kan ju vara en långdragen sak och det kanske kan va skönt för C att få lite stöd och avbyte från allt masserande?

Det anda som saknades idag hos BM var de blåa skoskydden. Dom har precis flyttat mottagningen till huset brevid, och det är jätte fint. En skogräns tycker jag är självklar i detta väder, men att tvinga mig och alla andra preggos sitta på en ranglig liten IKEA pall för att ta av sig skorna tycker ja inte om.
Jag glömde självklart bort att jag skulle bli tvungen att ta av mig skorna där, och trog på mig mina underbara NIKE sneakers, sådana där med skaft, som man måste snöra upp ordentligt varje gång man tar av och på dom.
Skoskydden hade sparat mig tid och en ihopklämd bebis.

Nu är Conny på jobbet, och det finns inget annat för mig att göra än att stoppa in tvätten i garderoben och glo på tv.