Naimisen

I morse vaknade ja inte förän vid 9 första gången, och visst är det skönt att vakna och veta att jag faktist får sova ett par timmar till. Vilket jag självklart gjorde. Klev inte ur sängen förän vid 11, då hade jag och C legat och dragit oss, små pratat lite och skrattat åt bebisen som drog fram som en hel orkan i magen.
Det ser väldigt roligt ut när magen bubblar runt och har sig. Det är så underbart att dela en lugn morgon med mina två älsklingar, och jag längtar så tills bebisen faktist kommer att finnas här utanför min mage. När vi kan ligga alla tre och gosa i sängen.
Morgonen fortsatte med scones, DN och solen som sken in på oss vid matbordet.
Sen va C tvungen att göra sig i ordning och åka till jobbet. Då sprang jag ner till tvättstugan (som ja lovade att göra igår) för att boka tid, så nu blir de tvättstuga på lördag.
Sen hamnade jag här framför datorn.

Idag är det 9 veckor eller 63 dagar kvar tills beräknad förlossning. Det börjar dra ihop sig, men jag känner nog mig relativt lugn. Eller vissa dagar är jag lugn, andra dagar känns det som att jag har tusen tankar uppe i huvudet.
Jag har precis bestämt vilket sjukhus jag vill föda på, vilket känns bra, ett beslut mindre att fatta.
Nu har jag börjat fundera på hur jag känner inför förlossningen, profylaxkurs och bedövning.
Själva förlossningen är jag inte så orolig för än, jag vet att jag kommer att ha ont, men jag är ganska övertygad om att jag kommer klara av att hålla huvudet kallt under själva förlossningen.
Det kanske bara är jag som intalat mig själv det, men när det väl gäller så brukar jag skärpa till mig och besluta att jag klarar av allt.
Det är nog tiden innan jag väl blir inskriven på förlossningen som jag kommer att vara skärrad. Men jag litar då på att min lugna make tar hand om mig, eftersom han förmodligen kommer att vara mer särrad under själva förlossningen.
Profylaxen har jag egentligen inte börjat fundera på förän den senaste veckan, har ju läst om det och blivit rekomenderad det tidigare, men jag tror att jag egentligen börjat överväga det nu för att jag har lite dåligt samvete.
Alla andra blivande mammor verkar ha läst varenda bok som finns, gått alla kurser man kan gå etc.
Jag fick en bok av C i julklapp, "Stora boken om barn", som e super bra. Och jag tycker att det känns som jag läst det jag behöver, allt finns ju på nätet också.
Men det dåliga samvetet finns där ändå, kommer jag bli en sämre mamma bara för att jag inte tror att jag kommer bli lugnare av att läsa allt, utan snarare tvärtom.
Ju mer jag funderar över saker, desto mer stressad blir jag. Alla förlossningar är ju olika, och jag litar på att barnmorskorna har koll på vad dom gör, att urkvinnan i mig kommer fram och att C inte tuppar av. Då kommer allt gå bra.
Nu låter det som jag inte läst något innan, vilket inte alls stämmer. Så fort det dycker upp något frågetecken så e det bara att googla.
De praktiska sakerna har jag läst på, så som allt med försäkringskassan, vad man ska ha med sig till förlossningen, vad det finns för bedövningar och hur dom fungerar etc.
Men bedövningar är inget jag kan ta ett beslut om nu, det blir som det blir. Jag kan bara ta reda på så mycke som möjligt, bestämma innan hur jag skulle vilja ha det och sen vara berädd på allt.
Den 22 februari ska vi till MVC på föräldrautbildning om förlossningen och smärtlindring, och det ska bli skönt att även få med C då han säkert också har funderingar kring det med.
Sen är ju vagnen och de förska kläderna de enda som är fixat, men jag är ju inte en utav dom som tycker att shopping är något tråkigt så alla möbler är ju redan utvalda. Resten av prylarna man "behöver" kommer inte vara något problem alls att inhandla, har ju redan en lång lista.

Dags för lite lunch och "Sex and the city", för idag blir det en slappar dag.