Naimisen

Förr så kunde jag tycka att det var lite jobbigt när det var alldeles för mycket folk runt omkring. Inte för att jag tycker att människor är läskiga. Mest för att det alltid är så jobbiga ljudvolymer i tex gallerior etc. Dessutom är det alltid folk ivägen.
Under graviditeten har jag märkt att jag tycker att det är ännu jobbigare med stora folksamlingar. Man blir ju trött lättare än innan, så det är ju till viss del av de anledningar jag tyckte tidigare.
Men jag har märkt att jag äcklas lättare av mycket folk. Först och främst alla som snorar och hostar rakt ut, tex på bussen. Det kanske är lte mer förståligt med all uppmärksamhet med svininfluensan som det varit under hösten.
Sen märker jag att jag äcklas mer av alla dessa människor med dåligt bordsskick. Folk som pratar med mat i munnen, surplar eller tuggar med öppen mun.

Att jag funderar över detta nu är för att jag satt och funderade på hur beskyddande man ska vara över sin lilla bebis.
Nyfödda är ju väldigt känsliga, men man kan ju inte låsa in sig bara för det. Ska man tvinga alla besökare tvätta sig med handsprit om de vill hålla i bebisen?
Självklart förstår jag att man inte släpper en sjuk besökare i närheten, men kommer andra att respektera det?
Vad gör man när våra föräldrar ska komma och träffa sitt barnbarn första gången om dom är förkylda?
Mina egna föräldrar har jag ju inget problem med att säga till, dessutom är dom lättare att besöka flera gånger.
Men svärföräldrarna? Dom bor för det första 30 mil härifrån, dessutom vill man inte göra dom besvikna.
Då kan man ju tycka att det är Connys sak att säga till dom, men jag vet att han kan tycka att det kan vara jobbigt att säga ifrån med. Dessutom tycker han att jag är alldeles för överbeskyddande redan nu.
Så jag hoppas verkligen att någon barnmorska eller läkare kan berätta hur vi ska göra, och varför. Då kanske han tar mer allvarligt på det.
Samma sak är det när det gäller rökning i närheten av mitt barn. Mina vänner som röker förstår, och jag kommer förmodligen inte ens behöva säga till. Men svärföräldrarna? Förmodligen kommer dom förstå med, och ingen röker ju inomhus ändå. Men säger jag till känner jag mig gnällig.
Bara att låta någon annan hålla i vår bebis tror jag kommer att kännas jobbigt. Man vill ju inte missunna familjen det, och i lagoma mängder kommer det gå jätte bra om man frågar. Men om man har någon som går och petar och lyfter hela tiden tycker jag känns väldigt påträngande.
Det är ju iaf vad jag känner med min mage, den är ju min, kommer jag känna så ännu mer med bebisen?

Denna helg har varit en ganska lugn variant. Eftersom min älskling är ledig fredagar varannan vecka så har vi haft en lång mys helg.
I fredags var vi ute i Kista, hälsade på mina gamla arbetskompisar första gången sen jag slutade. Vi åt lunch och jag provade ut ett par vårskor. Sen åkte vi förbi Coop, stor handlade, så nu är både kylen och frysen full med mat.
Sen var det myskväll med hemmagjord pizza, och blåbärs sorbet.
Lördagen gjorde vi missen att åka ut till Heron. Där gick vi på bio och såg Shutter Island, som faktist inte var så läskig som jag trott. Den var mer psykologisk, men bra. Men åk inte till Heron en lönings helg! Det var så mycket folk att det inte fanns någon luft i hela gallerian.
Idag började dagen med lite våfflor. Blev ju inga här hemma i torsdags, den riktiga våffel dagen. Så lite våfflor med jordgubbar och lönsirap, the-american-way. Tyvärr var jordgubbarna inge vidare, dom smakade nada. Längtar efter våra svenska söta jordgubbar. Conny är på gymmet nu, han måste ju hinna hem till hockeyn som är idag.
Så då blir det lite fiskpannetter, potatis och elitserie slutspel.