Naimisen

Nu när allt är så klart det kan bli här hemma blir dagarna ganska långa. Jag är väldigt inponerad av dom som är höggravida och är ute och promenerar i flera timmar. Jag vet att jag skulle må bra av det, men kroppen orkar inte riktigt längre. När jag får den där känslan av att jag inte klarar av vissa saker blir jag bara på dåligt humör.
Det är bara 21 dagar kvar till det beräknade datumet, men jag kan ju inte städa varje dag?

Det blir att man använder ganska mycket tid till att läsa andras bloggar, och jag märker att jag engagerar mig i små saker mer.
Till exempel en forum tråd på Familjeliv som handlar om bonde-frun Emma Englund. Där man disskuterar hur vida det var rätt av henne att sälja bilder på sin lilla Thilde till Hänt Extra. Att folk orkar bry sig om en "b-kändis", eller snarare om hur synd det är om hennes nyfödda dotter. Antingen handlar det om avundsjuka (det är ingen tidning som är intresserade av deras barn) eller så har folk alldeles för lite att göra.
Emma och Magnus är väl en vuxna människor, och jag tror personligen inte att deras dotter tar någon skada av det.
Men dessa människor som tycker hon har "sjunkit så lågt" det är väl dom också som köper tidningen? Jag skulle säga att det är mer pinsamt att man är så sjukligt intresserad, och lägger sig i andras liv så mycket att man är villig att betala för det.
Dessutom undrar jag varför det bara är Emma som får ta skit, Magnus hade väl förmodligen något att säga till om också?

Ja, som sagt engagerar jag mig i små saker. Mitt liv kanske inte e så mycke bättre än deras.

Idag har jag inte gjort speciellt mycket. Jag har ätit frukost och lunch, sovit middag, sett till att få undan all disk, irreterat mig över att kiwin hårar av sig på bordet jämt, konstaterat att korsordet i DN idag va lite för svårt coh att jag skulle behöva ta mig till en frisör.

Men snart kommer mina dagar vara fulla av blöjbyten, tvätt och matning. Så det kanske bara är bra att njuta av min tristess, och faktiskt bara ta det lugnt och vänta.