Naimisen

Nu när jag är ledig har jag spenderat relaivt mycket tid vid datorn. Inte bara för att läsa bloggar, blogga eller snacka mad kompisarna. Det har blivit mycke webb-tv. Färtillfället är det Glamourama och Unga mödrar som gäller.
Två program om tjejer i två helt olika världar.

Jag skulle själv räkna mig som ung mamma, och det gör nog dom flesta. Men när jag ser tvprogrammet blir jag nästan mörkrädd. Tonåringar som helt plötsligt ska bli vuxna. Även förra veckans avsnitt av Outsiders handlade om detta.
En kommentar som ofta återkommer i dessa sammanhang är ju att man inte behöver vara mer redo när man är 30 än när man är 15. Det var precis vad en av mammorna (till en av de unga mödrarna) i Outsiders sa. "Att vara mamma är ingen ålder, även om man är 15 eller 30 år."
Och självklart håller jag med till en viss del. Jag tror inte man älskar sitt barn mer bara för att man är äldre.
Däremot är det väl inte bara kärlek som gör dig till mamma? Du ansvarar för att ditt barn ska få en trygg och stabil uppväxt, och senare kan klara sig själva här i livet.
Dessa mammor i programmet är väldigt ofta ensamstående, i kontakt med social myndigheter och har själva en ganska brokig bakgrund.

Drömmen om en kärnfamilj är även det något som dom flesta av dom har gemensamt. Det är väl något de allra flesta vill ha. Det är inte helt lätt när man är 30 heller att få allt att gå ihop. Det finns många ensamstående 30 åringar också.
Men chansen att du håller ihop med en kille, som du träffat när du var 15 och skaffar barn med efter något år bara är nog betydligt mindre än om ni båda är runt 30 och varit tillsammans med i 5 år?

Sen är ju långt ifrån alla dessa graviditeter planerade, och jag kan förstå om det kan vara svårt att göra en abort.
En av tjejerna berättade att hon blivit gravid när hon var 15 år, dom hade inte använt något skydd alls och hennes kommentar "jag trodde inte man kunde bli gravid när man är 15" är väl inte helt okej.
Hur ska en person som inte kan stå på egna ben uppfostra ett barn till att kunna göra det?

Av dom som fortfarande har sin partner kvar så får man höra hur lite pappan hjälper till, han kliver inte upp på natten för att byta blöjor eller mata barnet, han städar inte när han kommer hem från jobbet.
Nej juste när han kommer hem från jobbet. De jobbet som ser till att det finns rena blöjor, mat på bordet och att du har ett tak över huvudet.
Jag vet previs hur tråkigt jag tycker att det är at själv ansvara för att det blir middag, disken är undanplockad etc.
Lyxen att komma hem och slippa laga mat lämnade jag precis som alla andra i samband med att man flyttar från sina föräldrar.
Min man jobbar om dagarna, även när jag jobbade var jag alltid hemma innan honom. Han ser till att jag har den mat jag behöver hemma för att vara mätt, är det då för mycke begärt att jag som är hemma ser till at den blir tillagad?
Ytterligare en skillnad till varför jag som "lite mer vuxen" är mer redo för att bli mamma än dom.
Dom vet inte vad det kostar att handla mat, eller bara vad det kostar att leva.
Båda har ett ansvar gentemot sitt barn och sin partner, det ekonomiska ansvaret  och det ansvaret som finns i hemmet och båda är precis lika viktiga.

Det kommer alltid finnas folk av olika åsikter om detta. Och finns det egentligen någon som kommer ha rätt?
Det finns säkert tonårs mammor där ute som gör ett mycke bättre jobb än vissa vuxna gör och vice versa.
Och vem är jag att klanka ner på dessa tjejer, jag kanske inte alls klarar av det, fast jag är ganska säker på att det kommer gå bra.
Det absolut viktigaste är i alla fall kärleken du ger ditt barn, och att du alltid sätter ditt barns bästa först.



Denna helg ha det inte hänt så mycket. Storhandling för veckan, lite mat och shopping i Vällingby Centrum. Den absolut sämsta "andra chansen" på tv. En sväng till sopptippen i söndags. Och ett besök med middag hos pärona som kom hem från Colombia i lördags. Bruna och fina var dom, med massor att berätta.
Så med andra ord en lugn och skön helg med min älskling.

Resten av denna dag blir det lite mer webb-tv. Har redan damsugit hela lägenheten, det finns ingen smutsdisk och magen spänner så jag känner inte för att röra på mig mer än nödvändigt.