Naimisen

Idag är det bara 27 dagar kvar. Det känns helt fantastiskt. Snart är den tunga magen borta, och vår efterlängtade bebis är här. Det bästa av allt är att jag inte har någon panik alls, utan ser fram emot allt som nu ska ske.
Det finns självklart saker som kan gå fel, men jag tror att det bästa är att gå in för allt på ett positivt sätt.
Man bör vara medveten om att allt kanske inte går som man vill, veta om att det kan hända otrevliga saker och ta ställning till det, men inte ha den inställningen att allt kommer gå åt pipsvängen.


Lite information om just denna vecka från minbebis.com
Bebis

Bebisen väger nu nästan 3 kg och är 47 cm lång. De flesta bebisar har vänt sig med huvudet neråt nu. Om den inte har gjort det brukar man försöka vända bebisen. Den tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Lungorna är det sista av bebisens organ som mognar.

Du

Livmoderns mått kan vara detsamma som förra veckan. Det kan även vara mindre eftersom att bebisen sjunker mer och mer. Men är du förstagångsföderska kan ditt magmått vara 33 till 36 cm. Försök vila nu inför förlossningen varje dag när du kan för sen kommer du bara få göra det när bebisen vill.


Som sagt är det 27 dagar kvar. Finns det något jag avskyr om är folk som är försenade utan att meddela det.
Därför håller jag på att ställa in mig på att den där inne inte kommer dyka upp om 27 dagar, utan kommer vara någon vecka försenad. Eftersom bebisen inte kan meddela mig om exakt när den tänker komma, och jag inte vill bli alltför besviken.
I ett telefonsamtal under gårdagen, med min söta lillebror Hannes, konstaterade han just detta. Han sa att om "bebisen inte kommer komma just den 14 april kommer du att börja böla, och ringa och klaga på doktorn som sa det datumet", självklart en aningen överdrivet. Visst är det underbart att ens syskon känner en så väl.

Det kanske finns någon som ser en liten tjusning i det hela att inte veta, men jag tror de flesta blivande mammor och kanske framförallt blivande pappor vill veta lite mer exakt när det är dags.
Jag vet vilken ilfart Conny kommer köra hem i när jag ringer och säger att det är pågång. Med hans jobb kan han ju befinna sig ute i Tullinge eller varsomhelst.

När vi bestämde oss för vilket sjukhus vi ville förlösas på va det främsta argumentet för Karolinska att det var det närmsta. Vilket han såklart röstade för, då han absolut vill slippa förlösa mig i bilen.
Jag förklarade då för honom att det kan ta flera timmar innan de händer något. Och enligt Eniro tar det bara 2 minuter längre tid till Danderyd. Så de blev ju det till slut.

Men jag tror inte att min älskling är den enda som oroar sig för att hinna in till sjukhuset i tid, det finns nog många pappor där ute som fasar vid tanken av att förlösa sin partner på motorvägen någonstans i världen.