Naimisen

Det är helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Huden är såpass elastisk att det får plats med en bebis i magen, bäckenet anpassar sig så bebisen ska kuna komma ut. Sen ska allt tillbaka på sin plats igen när bebisen är ute.

Jag vill inte direkt påstå att jag är sugen på att dra på mig en bikini och dra ner till stranden för tillfället.
En graviditet sätter sina spår, på vissa mer än andra.
Jag gick upp 13 kg under graviditeten, vilket inte är speciellt mycket. Fram till sista månaden var jag välsningad med bara några bristningar på mina lovehandles, och några på brösten. Vilket inte är så snyggt. men det var inte alltför illa. Sen dök de upp några på magen med, jag som trodde jag skulle slippa.
Men med tanke på att jag fick det, och att min mage var ganska liten är nog ett bevis på att det är hormonelt de där med bristningar.
Än så länge har jag gått ner 8 kg av mina 13, och längtar tills de resterande 5 är borta. Så det får bli många snabba promenader nu när vädret tillåter.
Alla jeans går inte att knäppa än i midjan, jag har alltså mest kvar runt höfterna.
Magen har dragit ihop sig bra, har lite kvar självklart men inte så jag mår dåligt av det.
Bristningarna syns däremot mer nu än under graviditeten, men dom kommer blekna.

Den största anledningen till min motvilja till bikinin har kommit så här efter graviditeten.
I början ville Neo bara amma från ena bröstet, hur mycket vi än försökte. Detta har gjort så mjölkproduktionen i det andra är mindre, och det bröstet är mindre.
Har försökt få till det, och verkligen kämpat. Han äter från båda som han ska, men dom är ändå ganska olika stora.

Hade det inte varit för det hade jag känt mig ganska redo, och nu suttit och spanat in badmodet för Beach 2010.