Naimisen

Från att varit en "vanlig" 5 dagars ensamstående-förälder-vecka för mig blev det först en 6 dagars, och ja till och med en 7 dagars.
Igår var Conny tvungen att jobba, då en av de som skulle det hade en familjemedlem som låg på sjukhus.
Och han skulle inte bli så sen, utan sluta vid 18-19, han var hemma vid 21.30.
Och idag är det hockey match, och dessutom är han iväg nu för att fixa lite på solariet.
C är bäst på att vänta tills sista minut att berätta att planerna är ändrade, mest för att han tycker de är jobbigt då han vet att jag blir ledsen.
Så sent i fredags kväll fick jag reda på att han skulle jobba igår, och för någon timme sedan påminde han om att det var match ikväll (han berättade för 2 veckor sedan, men de hade jag glömt).

Jag hade tänkt använda dagen till att fixa lite mer inför resan. Men det är tvättstugan ett par timmar framåt, och sen hinner vi inte med något innan C måste dra.

Visst jag ska inte gnälla, vi har ju 2 veckor i Thailand nu, men denna vecka blev väldigt lång.
Det är inte lätt att hinna med allt själv, framför allt inte med en 10-månaders vilding. Inte direkt att sitta och slappa som gäller.