Naimisen

Just nu sitter jag och Neo och äter lunch och sjunger till Bruno Mars. Vi har det ganska mysigt så här på förmiddagarn. Bara han och jag, innan vi tar oss ut.

Går dagen var verkligen inte min dag. Den började med tvättid 07.00, Conny tog den och Neo så jag fick sova 1 timme till.
Sen var jag nere och hämtade alla packet som låg i brevlådan. Allt satt super bra!
Så dagen började i alla fall bra.
När det var dags att ta bussen till Sollentuna börjar problemen.
Jag och 2 andra vagnar ska med. Eftersom jag kommer först så ställer jag mig så jag kan gå på längst bak.
Bussen öppnar inte dörrarna, trots att flera säger till och jag trycker på knappen.
Går fram för att fråga varför. Då sitter en grinig jäkla chaffis och säger att dörrarna är trasiga. Kan han inte säga till istället för att ja ska behöva tareda på det? Hur svårt kan det varaattsticka ut huvudet?
Aja vi får trycka ihop oss 3 vagnar där fram och jag står ivägen hur jag än står. En av de andra mammorna ställer sin vagn på längden och fäller inte in handtaget, så det blir ännu mindre plats, hur tänker man då?

Redan irreterad av det och hungrig kommer jag hem till mammaoch pappa. Stoppr in nyckeln och ska vrida om. Tror ni inte dom bytt lås? Utan att säga något eller ge mig en nyckel. Så jag och Neo sitter ute i solen och väntar. Dessutom svarar ingen av dom när man ringer. 30 min tog det tills mamma var hemma, så så farligt var det inte. Man blir så trött bara.

Idag är jag mör i kroppen, men i alla fall är jag rak. Bäckenet var helt snett och roterat. Nu ska jag försöka låta bli att bära Neo på ena höften utan på magen.
På tisdag ska jag tillbaka igen och se hur det ser ut då.