Naimisen

Nu syftar jag inte på tankarna man har i början, när man inte riktigt fattat att man är förälder.
Inte heller på den osäkerhet som kan finnas hos pappor.

För oss är det ingen tvekan alls vem som är Neos pappa, han är Conny upp i dagen.
Självklart vet jag ju att det är jag som är mamma, även om det gick snabbt så märkte jag ju att han föddes. Och vi har inte varit separerade många minuter sedan dess.

Men det verkar än så länge som Connys gener är väldigt dominanta. Neo är en riktig liten blekfis, och väldigt lik pappa sin. Han har i och för sig nästan helt bruna ögon nu, vilket är efter mig.
För några veckor sedan märkte jag att han börjar tappa hår. Och igår påpekade min mamma att det ser ut som det börjar växa upp nytt hår under. Det nya håret ser ut att vara blont!
Får han pappas blonda korkskruvar kanske? Min lilla son är en riktig liten svennebebis. Nu vet jag att om håret nu blir blont kommer det bli mörkare med tiden.
Conny är ju inte blond längre.
Är det kanske en Danny Saucedo till? Han är ju halv bolivian och halv polack.
Jag är ju colombianska och Conny är svensk, lettisk och estnisk.
Var är mina gener?

Det blev inte så mycket shoppat igår. Vi hittade inga badbyxor i rätt storlek. Spanade in lite kläder som kommer hamna i grabbens garderob, och lite som kanske får plats i min.