Naimisen

Idag har jag och Conny varit tillsammans i 5 år. Det känns helt underbart. Även fast det känns som tiden går fort, känns det som han funnits vid min sida jämt.
Alla förhållanden går ju upp och ner, vårat har mest gått upp. Redan när vi blev ett par kände jag att han var mannen i mitt liv, och för varje dag som går förstärks den känslan.

När vi först träffades var det mest för att ha lite kul. Men ganska snabbt insåg vi båda att det var mer än så.
Conny var inte så säker på att han ville utveckla detta, med tanke på en åldersskillnad på 15 år och att jag fortfarande var så ung, så kände han sig osäker på att mina känslor var äkta. Men jag fick min chans att motbevisa honom.

Nu är det alltså 5 år sedan och 2 år sedan han gick ner på knä på en strand i Grekland och friade till mig.
Jag är världens lyckligate som får dela mitt liv med honom

Hur ska vi då fira detta? Egentligen inte alls. Vi har numera våra bröllopsdagar vi firar, ska man fira allt kommer det inte finnas några mer överraskningar att ge honom snart.
Han fick ett litet kort med några ord från hjärtat, och jag ska försöka hinna fixa en trevlig middag till helgen.
Idag jobbar han ju och är inte hemma förän sent.