Naimisen

Jag är ju en av de där storsdads tjejerna utan körkort. Självklart har jag en ambition att skaffa ett om inte allt för många år, men just nu känns det inte direkt som jag behöver något.

Däremot känner jag att jag skulle behöva införskaffa mig en cykel+barnstol.
Igår hittade jag exakt en sån cykel jag vill ha, något dyrare än jag tänkt mig, men jag föll pladask.
En riktig skönhet från det Danska märket Velorbis.

Kom på att det var länge sedan jag berättade om Neos utveckling.
De händer mycket på alla plan.

På den sociala biten är han sig lik. Han älskar andra barn, gärna lite äldre, och ska alltid vara med och leka.
Han babblar som tusan, trots att ingen förstår riktigt vad han säger.
Däremot har han börjat bli mer reserverad mot andra nya vuxna, men de går snabbt över och sen är han bästis med dom också.
Det bådar gått inför dagis starten om mindre än 2 månader.

Känslomässigt har den hänt mycket. Han pussas och kramas för att visa att han gillar oss, och även andra barn och vuxna han tycker om. Bebisar har han förstått är små och man ska pussa och klappa på dom. Men vilket humör han har. Neo är i någon form av trotsålder, kan man vara de såhär tidigt?
Får han inte som han vill sätter han sig ner och skriker. De behöver bara vara en sån sak som att en dörr är stängd. Det bådar inte gott.
Conny lämnade honom här om dagen till några vänner ett par timmar (som Neo träffat massa gånger). Eftersom jag hämtade honom så sågs inte Neo och Conny förän på morgonen. Då var Neo jätte sur på Conny och slog honom.

Det där med att koppla samband är också en bit som det har hänt så mycket på. Vill Neo gå ut hämtar han sina skor eller mina nycklar och ställer sig vid dörren. Han vet att när de prasslar i en påse är det något gott på gång.

Motoriken går också framåt. Han klättrar på allt, han springer omkring som en galning, han har lärt sig skruva på korkar på flaskorna, stoppa i mobilladdaren i telefonen, han har lyckats klättra upp i vagnen själv några gånger.
Fast det absolut största framsteget är att han äter helt själv med bestick, och får han inte de då äter han inte alls.
Nästan inget kladd längre och det mesta hamnar i munnen.

Utseendet har börjat bli mer ett litet barns än en bebis. Proportionerna börjar bli bättre. Trots att han känns större är han fortfarande en storlek 74, och väger nog inte mer än 10 kilo.

Några ord till har det blivit nu, förutom mamma, pappa, lampa, titta, där, voff så är numera kaka och list ord i hans förråd. Namnam och häst är också ord som är på g, men som han inte riktgt fått till än.
Han är otroligt bra på att uttrycka sig och visar precis vad han vill hela tiden.

En sak till är att nappen används enbart när de ska sovas. De känns bra att han inte saknar den.

Bada är det bästa som finns..

..och glass är gott

Lite sommarbilder tagna med telefonen.

Att jobba, vara mamma och vuxen är verkligen att ha fullt upp jämt.
Jag saknar Neo på dagarna, och när jag är hemma vill jag lägga all tid jag har på honom, sen när han somnar ska jag fixa allt annat här hemma.

Det händer mycket just nu. Midsommar helgen var vi på Skaftö där min mammas släkt har sommar hus och där jag har tillbringat mina somrar. Kommer bilder på det när jag har tid.
Vi åkte på onsdagen och kom hem söndagen. Vi hann dessutom tatuera oss på onsdagen, även bilder på de kommer.

Sen tillbaka till vardagen. I lördags tog jag min väska och åkte till bästaste Åsa i Örebro. Neo och Conny åkte till farmor och farfar och kommer hem på onsdag.
Jag har haft en super rolig helg med tjejsnack, födesedagskalas och krogrunda, och Örebro är en jätte mysig stad.

Nu är jag hemma, sjuk och längtar ihjäl mig efter mina grabbar.

På torsdag händer lite spännande saker som jag inte kan avsöja just nu.