Naimisen

Neo är helt fantastisk, säger jag som är så opartisk.
Jag har världens finaste son, som jag är så otroligt stolt över.
Han har inte ens gått på dagis i en månad, och redan märker vi skillnad i hur han är.
Det är underbart att se, han sitter och "sjunger" och i och med att han kan rörelser till några sånger så förstår jag precis vad det är han sjunger på.
Självklart är det mycket annat han tagit med sig från dagis både bra och dåliga sidor, men jag tänkte göra en 18 månaders up-date om ett par veckor.

Det jag tänkte på nu var allt beröm jag får när jag hämtar honom på dagis. Alla säger att allt går så bra, han är så glad och duktig. Det värmer i hela kroppen attfå bekräftat det man vill höra.
Dom berättar om hur han springer efter de äldre barnen, när de tagit en leksak från honom, och han ger sig inte förän han fått tillbaks det dom tagit.
Visst ska han lära sig att dela med sig, men lärarna skrattar bara och tycker han är super modig.
Idag när jag kom och hämtade berättade en av lärarna att han är oerhört bra på att ta kontakt med de andra barnen.
Även fast han inte kan prata ordentligt går han fram och ler och visar på att dom är vänner.

Världens finaste Neo, mammas stolthet.