Nyalivet

Jag liksom många andra är väldigt förtjust i Odd Molly.
När jag såg att dom hade rea på Stayhard, "råkade" jag klicka hem en mysdress.
Jag kanske ska hoppas på att den inte passar, men dom är ju så fina.

Fick bli en i färgen Almost black.

Jag är så otroligt nyfiken på vem de är som växer i min mage.

Är de ytterligare en liten prins eller kanske en prinsessa? Är du ett litet busfrö eller lite av den lugnare typen?
Kommer du vara lika envis som din storebror? Hur kommer du se ut?

Många funderingar, men oavsett vem du är kommer vi älska dig så högt.
Du kommer få en otrolig storebror att se upp till, och ni kommer ha föräldrar som kommer göra allt för er.

Just nu så är jag så jäkla stolt över mig själv.
Man kanske inte får säga så enligt Jantelagen, men de struntar jag i.

Idag blev mitt anställningsavtal påskrivet, från och med 1 mars så är jag inte längre konsult.
Utan har en "fast" anställning (de finns ju inget som heter så längre men tillsvidare) på de företaget jag nu jobbat nästan tre månader hos.

En prestation i sig att efter två månader få det erbjudandet.
Prestation nummer två, jag har en Senior befattning, alltså inte ekonomiassistent utan "bättre" än så. Vilket innebär högre lön och en bättre merit.
Aldrig i livet trodde jag att jag som 23 åring skulle ha det. Dessutom utan universitetsexamen, med bara en ett årig diplom utbildning till ekonomiassistent i ryggen och ingen arbetslivserfarenhet egentligen inom detta.
Det är ju inte på vilket företag som helst utan ett internationellt elektronikföretag som hade en nettoförsäljning på över 10 miljarder förra året i Sverige.

Yes, jag är stolt över mig själv, det är inte ofta jag säger de men nu gör jag de.

Jag klarade mig inte, inte undan de skoningslösa maginfluensabacillerna.
Uscha, sen igår morse har inget stannat i magen, och det fortsätter än.

Minus ett kilo på ett dygn, och jag vet att bebis får de den behöver ändå, men de är klart man oroar sig extra nu.

Snart är första delmålet passerat, de första 12 veckorna.

Självklart dokumenterar jag magen med bild varje vecka, men än så länge har jag bara blivit mindre svullen och det finns inte så mycket mage att fotografera.
Fast jag måste ju ha en magbilds-premiär här i bloggen.
Så jag bjuder på en bild från idag.

Jag ska sluta lova saker jag inte kan hålla. Den där graviditets sammanfattningen kommer.

Idag sa Neo sin första mening som vi förstod.
Visst har han sagt "titta dä", "mamma hä", "pappa hä" och så vidare.
Men idag svarade han när vi frågade om han bajsat "aa lite baaijs". Underbara unge!
Man blir så oerhört stolt, trots att de kanske inte var de roligaste han lärt sig.

Dags att sova. God natt!

Japp, såhär ohämmad blir man som småbarnsförälder.
För dom som inte redan har barn trodde jag inte att jag heller skulle bli den där som pratar avslag, bajsblöjor och står och sjunger högt i kön på Ica.

Nu när jag ändå redan kommit dit, låtit naturen ha sin gång så känns de inte alls märkligt att dela med mig av vår härliga sjukstuga här hemma.

Jag har ju oroats sen innan vårterminens dagisstart för just vinterkräksjukan. Tre dagar tog det.
Jag kommer hem och har precis missat de första kräkkalaset, Neo har spytt ner hela sig själv och Älsklingen (soffan klarade sig).
Eftersom Neo verkar pigg i övrigt och är ett "kräkbarn" så får han välling efter ett grundligt bad och sen lägger vi honom.
Sängen får ta vällingen, och de är bara att bädda rent.
En gång till på natten och sen på morgonen.
Resten av dagen går bra, han får till och med behålla köttfärsåsen.
Lös i magen kan jag leva med, då får han i alla fall lite näring.

Torsdagen gick åt till att tvätta lakan, fredagen till att försöka få Neo att äta annat än Marie kex.
När man väl tror att de är över så slår de tillbed full kraft igen. Coca cola är ju bra, om den är avslagen, men med kolsyran kvar så inte lika bra för en känslig mage. I samband med detta får vi även en full blöja.
Så de var bara att ta en paus i middagen och torka upp på golvet och bada Neo.
Sen vart han helt plötsligt väldigt hungrig och fick i sig ris, kex och välling och efter de har de inte kommit ut något ur någon ände (peppar, peppar).

Nu tar vi tag i denna lördag och hoppas på att det är över.
Ikväll ska jag slänga ihop det där inlägget om de första veckorna med Lillhjärtat i magen.

Finns de sånna dagar där man känner sig som en riktigt glamourös mamma?

Igår hade jag en dag när jag kände mig "glowing" har haft ett par sådana dagar nu.
Jag går och småler över vad som växer i min mage, jag känner mig relativt snygg och fräsch.

Så kommer man hem glad och nöjd trots att man jobbat över 1,5 timme och finner Neo i badbaljan med förklaringen att han kräkt ner sig själv.
Där försvann skimmret, och kräksjukan var ett faktum.
Så idag tillbringas dagen i mysbyxor, hemma med en sjukling och de enda jag hoppas på är att jag ska slippa smittas, men vad är oddsen för de?

När jag var gravid med Neo upptäckte jag att de utbudet av mammakläder som finns inte alls faller mig i smaken.
Även fast man blir tjock och inte känner sig så jäkla snygg så vill man inte ha kläder som gör att man ser 20 år äldre ut än vad man är.
Jag kanske är väldigt ytlig och kräsen, men de är min åsikt.

För någon vecka sedan skaffade jag mig ett par jeansleggings från DrDenim.
Dessa kommer jag nog bo i medan magen växer.
Dom är snygga, super stretchiga och jag har en massa utrymme för en bebismage.
Dom finns bland annat på Salt, men även på nätet.

Måndagskoma, finns de något som heter så?

Idag så har jag varit så seg, ville inte alls gå upp när klockan ringde i morse.
Jag brukar alltid säga att jag inte är anträffbar förrän vid 10-tiden.
De värsta jag vet är att träffa kollegor eller andra man känner på väg till jobbet, jag är nämligen uppe men inte vaken.

Idag märkte jag dessutom att jeansen jag köpte för nån månad sedan skär in i höfterna.
Jepp, jag har blivit bredare över bäckenet redan(?!). De har känts i fogarna när jag varit på språng mer än vanligt.

Jag hade tänkt att få ihop ett inlägg om hur denna graviditet har varit hittills, men ikväll orkar jag inte.
Neo har blivit jätte svår att natta på kvällen, och har nu precis somnat efter 1,5 timmes kämpande.
Så nu blir de kvällsmacka och en film.

Söndag, söndag, söndag. Trots att jag trivs på mitt jobb är söndagarna alltid lite ångestfyllda.

Imorn ringer klockan 06.20, jag ska orka mig igenom en hel vecka och orka vara mitt glada sociala jag på jobbet.
Det blir ju liksom inte bättre av att man är gravid, hormonstissig och helt slut.

Idag har dagen fyllts av sånna där saker som behöver göras, Ikea för att köpa en lampa, tvätta bilen, storhandla etc.
Neo är efter många om och men precis nattad (fy vilken envis unge jag har, men inte tusan älskar man honom mindre för de), bullarna är nyligen uttagna ur ugnen och så sitter man i mjukisarna på soffan igen.

Vaknar nu på morgonen med huvudvärk, huvudvärk som inte alls ä resultatet av en partykväll.

Fy tusan, problemen som gravid, man ska helst inte äta värktabletter alls.
Denna huvudvärk som dyker upp lite då och då i olika styrka och som inte går att sova bort, inte heller dricka mer vatten eller massera bort.
När den är som värst så är det bara att släcka alla lampor, lägga sig under ett täcke, blunda och försöka att inte gråta för de gör de bara värre. Migrän!

Denna gång en mildare variant, men den dök upp redan igår kväll och sitter fortfarande i, trots att jag stoppat i mig en Alvedon.
Tyvärr är de så att om man lider av detta sedan tidigare kan de bli vanligare under en graviditet.

Nu ska jag bara försöka vila bort detta tills de är dags att dra igång denna dag med.

Idag är de dagen då Gladiatorerna har premiär igen på TV4, och dagen då denna blogg har premiär.

Vi har en välbehövlig långhelg och ska bara ta de lugnt.
Efter att myst runt i mjukisarna hela dagen, kyckling qasadillas och nattning av Neo så sitter eller ja ligger vi i soffan och kollar just på Gladiatorerna.

Hoppas ni har en trevlig lördag!

Så var vi här igen, hemligheten som inte alla bör veta just nu att vi ska få barn igen.
Den nio månader långa resan, som inte längre är nio månader utan 207 dagar som de är beräknat just nu.

Den 24 november 2011 fick vi reda på att vår lilla prins ska bli storebror och vi ska bli föräldrar igen.

Många känslor och tankar har farit genom huvudet sedan dess.
Framförallt en enorm lycka, men även dåligt samvete och oro.
Hur ska detta gå? Hur ska Neo ta de? Hur ska jag kunna älska detta barn lika mycket som Neo? Hur blir de med jobb? Boende?
De dåliga samvetet över att jag inte orkar leka med Neo som innan, att jag legat däckad på soffan på grund av trötthet och illamående.
Jag vet att allt kommer lösa sig, men de är svårt att låta bli att oroa sig.

Jag älskar dig redan Lillhjärtat, även fast jag inte vet vem du är.

Vem är jag? Ja, de kan ju va bra med en liten kort presentation.
Jag tänkte leta upp någon rolig information om de året jag är född, och vad hittar man Sverigedemokraterna bildas och Tommy Nilsson ligger etta på Svensktoppen i 35 veckor, spännande information men året var i alla fall 1988.
Sen var de en massa år det inte hände så mycket på, man börjar skolan, konfirmerar sig etc.
2005 träffade jag min Älskling, och saker föll på plats allt var så självklart helt plötsligt.
2008 friade han till mig på en strand i Grekland, samma dag vi varit ett par i tre år. I december samma år blev jag hans fru och han min man.
Augusti 2009 så får vi vårt första underbara resultat, vi ska bli föräldrar!
7 april 2010 05.33 föds Neo i raket fart här hemma i vårt badrum. Vår fina prins som från att han föddes haft bråttom.
Livet som mamma är underbart, tufft och totalt oglamouröst, men de bästa jag gjort.
Jag jobbar sedan i oktober 2011 på ett stort internationellt elektronikföretag som ekonomiassistent. Mitt drömjobb.
Så här är vi nu..


Varför bloggar jag? Är de för att bli rik och känd? Knappast, de verkar mest jobbigt.
Jag ser bloggen som en form av dagbok, och ett sätt att dela med mig av mitt liv till dom som är intresserade.
Det finns redan massa bloggar i denna kategori, varför läs just denna?
Denna blogg handlar om livet som blivande tvåbarnsmamma, som relativt ung mamma i en storstad och inte bara massa rosa fluff. Utan detta är det riktiga livet, med foglossningar, bajsblöjor, graviditetshormoner, sömnbrist och en massa kärlek.