Naimisen

Imorse när jag vaknade låg jag och funderade lite, vilket jag brukar göra innan jag kliver ur sängen.
Tankarna flög iväg och inte helt oväntat handlade det om min graviditet. Ett väldigt hett ämne uppe i min skalle.

Denna morgon gled jag i alla fall in på detta med alkohol, och kom underfund med att jag absolut inte saknar det.
För ett par år sedan tänkte man att nio månader var en JÄTTE lång tid, och vad tråkigt att inte kunna festa.
Nu känner jag bara att det är väldigt skönt att slippa, eller snarare slippa känslan av berusning och dagen efter.
Självklart är det inte lika kul att gå på restaurang och inte kunna beställa in ett glas vin till maten, det är nog enda gången jag saknar det. Men det har inte blivit allt för många sådana besök den senaste tiden.

Jag tror dessutom att jag prickat in den bästa tiden på året till att vara gravid.
Alkoholkonsumtionen i detta hushåll har aldrig varit speciellt stor, och sommarn är den tiden på året den är störst på.
En kall öl en varm sommar dag på någon trevlig uteservering. Denna sommar kanske det inte blir så mycke öl för mig, men det finns ju bröstpumpar.

Idag dök i alla fall svärföräldrarna från Dalarna upp. Morgonen började med att jag och Conny snabbt va tvugna att åka och införskaffa en ny dammsugare. Det blev ingen av dom jag tittade på igår.
Vi åkte istället ut till NetOnNets lagershop där dom hade super pris på en energisnål Philips dammsugare.
Sen var de bara hem och städa.
Ett par timmar senare kom dom och vi åkte ut till Barkarby genast.
Eftersom vi skulle shoppa lite på IKEA tänkte vi att det var bättre att ta det idag, då det lär vara smockfullt imorgon.
Spjälsäng och skötbord stod på inköpslistan, och lite tillbehör till dessa möbler.
C hade ju redan tittat på en säng, så det var inte så mycke att fundera över. Det blev en SNIGLAR med tillbehörande skötbord, eller det var tanken.
När vi kom till tag-själv-hyllan märkte vi att den stora kartongen absolut inte skulle gå in i bilen nu när vi var fyra.
Så det blev skötbordet, spjälsängsskydd, madrass, en filt och lite lakan och en burk svart färg till sängen och skötbordet.
Nu kommer jag ha att göra på min lediga tid.

Sen var det bara att åka hem till OS soffan. Så nu har kvällen bestått av OS, lite pasta och bloggläsande.
Fick reda på att "bonde" Emma fått en liten dotter här i dagarna, så ett stort grattis till henne och Magnus.
Nu ska jag försöka smyga i mig lite Almond Snickers tårta.

Trillade precis förbi Dianas blogg där jag såg att hon hade en tävling som lockade mig.
En tävling som pågår till 10 mars där hon tävlar ut en Belly Bandit från My little star.
Självklart anälde jag mig direkt till tävlingen.

Idag gick jag in på min 34e graviditetsvecka. Det börjar verkligen lida mot sitt slut nu. Bebisen ska väga ungefär 2 kg, vara ca 44 cm lång och för oss som är med om detta första gången bör bebisen vända sig, och lägga sig med huvudet nedåt nu.
Idag tror jag även jag hade en av mina första förvärkar, det är ett tecken på att livmodern håller på att träna upp sig.

Jag fick skjuts upp med Conny upp till Vällingby centrum. Gick lite bankärenden, fönstershoppade lite och märkte att bokrean var i full gång. Så det blev 4 pocket böker till mig och Barack Obamas till min älskling.
Sedan gick jag förbi ONOFF för att titta på dammsugare, då vi har två jätte fina som inte fungerar alls.
Inte var dom billiga heller. Dom hade några stycken till ett vettigt pris, så vi får se om det blir någon av dom imorgon.
Sen bestämde jag mig för att traska hem.

Det var då den kom, värken i magen. Inte alls kul, kändes mest som magknip, så jag fick gå VÄLDIGT långsamt hem.
Egentligen var det inte så farligt, jag tror att man framförallt blir lite rädd. Nu blev jag nog mest rädd eftersom min make satt i tandläkarstolen och resten av familjen är i utlandet, och inte alls hade någon som kunde komma om det hade varit något allvarligt.

Sakta och säkert tog jag mig hemåt, och kröp ner i sängen. Det hade redan gått över men det var skönt att få krypa ner och känna att allt var okej. Lilla bebisen rörde sig som vanligt och jag mådde bra.
Sen låg jag kvar och läste och sov fram till 18.30, då var det dags att gå upp och städa lite.
Resten av kvällen har bestått av Glee, städa och kolla upp spjälsängar i olika tester.
Med andra ord har jag haft en väldigt lugn dag.

I helgen bär det av till Barkarby för inhandling av bebisgrejor med svärföräldrarna. Nu sitter jag och hoppas på att Conny är på väg hem snart.

Ibland så har tror jag att hjärnan inte kopplar att min mage är ganska stor numera. Jag är ju gravid, och visst det tog ett tag innan man förstod det. Men ibland när jag går förbi en spegel, ligger i sängen eller sitter i soffan och tittar ner så kommer jag på att jag faktiskt har en stor mage.
Känns lite konstigt att man kan glömma bort att man har en mage lika stor som en basketboll. Man har ju verkligen med sig den hela tiden.
När min kusin var gravid, med sina tvillingar, sa hon att hon ibland försökte ta sig förbi trånga utrymmen men det tog tvärstop. Hon glömde helt enkelt bort att magen var ivägen. Så jag är nog inte helt ensam om att glömma den ibland.
Kommer man hinna vänja sig innan den är borta?

Innan jag blev gravid tyckte jag att de såg så mysigt ut med magen. Och det är verkligen mysigt, nästan jämt. Men jag börjar nog känna att det ska bli skönt att bli av med den ganska snart.
Jag har en relativt liten mage tack-och-lov, men det är ändå jobbigt att böja sig fram eller ibland bara att sitta bekvämt.
Böjer man sig ner kan man inte andas, det  skönaste är att ha magen helt utsträckt, men då blir det istället obekvämt för ryggen och tvärtom. Den senaste tiden när jag vaknar på natten mår jag illa, vilket jag tror beror på tyngden som blir på alla organ jag har där inne.
Och så längtar jag självklart efter att shoppa lite snyggt vårmode!
Men den absolut främsta anledningen är ju faktiskt att när magen är borta är bebisen här, och det längtar vi så efter!

Idag var det min sista dag på jobbet! Det känns helt underbart. Dagen började inte så bra. Eftersom tunnelbanans gröna linje bara gick till Alvik i morse (vilket jag iofs var förberedd på) fick jag ta en promenad på 20 min till Vällingby. Men jag hade ju i alla fall tur med vädret. Sen var ju bussen till kista försenad. Allt detta skulle förstört hela dagen för mig om det inte var så att det var sista jobbdagen.
Så när jag vaknade i morse och konstaterade att solen sken, kändes allt rätt bra ändå.

Nu ska jag bara gå omkring och mysa och njuta av den sista tiden med magen. Förbereda allt inför bebisens ankomst. Och sova så mycket jag bara kan innan skönhetssömnen byts ut mot nätter av blöjbyten och utfodring.

Imorse var både jag och C uppe tidigt, båda hade en tuff natt C som är sjuk och jag som nuförtiden är lätt väckt och har svårt att somna om. Conny var upper redan vid 6 för att kolla hockeymatchen. Förkyld och dan satt han och snörvlade i soffan en timme innan jag klev upp. Vaknade egentligen när C gick upp, men envist försökte jag få sova lite till, vilket innebar att jag hann sova en kvart till innan klockan ringde.
Ett alldeles för snabbt födelsedags uppvaktande för min älskling medans vi gjorde oss i ordning. Blev inte så mycke presenter, lite kläder och choklad. Men som sagt så kommer mina svärföräldrar hit i helgen för att fira, så det får bli middag och tårta då.
Sen bar det av till MVC för föräldrautbildning. En väldigt pedagogisk utbildning, egentligen fick jag inte reda på något nytt men det var skönt att få med mig Conny så kanske han känner sig lite mer beredd på det som väntar. Även så han kunde får svar på dom frågor han har.
Jag fick iaf veta att dom har något som kallas PCB bedövning på DS, som är en slags lokalbedövning för livmodern. Den är tydligen inte så vanlig, men barnmorskan sa att dom flesta som tagit den är nöjda. Så det känns som det är värt att kolla upp.

Direkt efter det var det dags för mig att ta mig till jobbet. Vilket var lättare sagt än gjort idag. Bussen ville nämligen inte dyka upp, och ingen information fanns det. Bara att tunnelbanan inte gick, och det fanns ersättningsbussar istället. Vilket inte hjälpte mig det minsta. Det måste vara en chock för SL att det är kallt och snö, de är ju trotsallt februari och vi bor i Sverige.
Min kära lillebror skulle säga att "den Sibiriska högsommarn är här", det är svinkallt. Jag med min runda mage som trivs bäst i leggings hade ju inte förberett mig alls på att få vänta på bussen i en halvtimma.
Tårna blev till isbitar på nån minut, och leggingsen hjälpte inte så mycke dom heller. Nästa gång jag går ut blir det till att plocka fram Timberland stövlarna och köta jeans ovanpå tightsen istället.

Nu när jag kom hem var det direkt på med mina Shepherds ballerina för att få lite värme i tårna.

Helgen som gått har varit väldigt lugn.
I lördags var vi på besök hemma hos en av Cs vänner. Mycke trevlig fika och lite mys med två super söta katter.
Kvällen bestöd av en ännu sämre del av melodifestivalen. Jag som tyckte att den första var totalt värdelös, tycker nu att det bara blir sämre och sämre för varje gång. Det är ju rätt bidrag som går vidare, för det är dom minst sämsta.
Självklart var det lite OS spaning.
I söndags var det inte mycket mer än soffan och tvn som gällde.

Nu har jag suttit och kollat mina dagliga bloggar. En av dessa är Emma Englunds från "Bonde söker fru".
Att jag hamnat där är för hon liksom jag är på smällen. Jag tycker att det är väldigt intressant och läsa hur det går för andra "unga mammor". Emma som var beräknad till den 13 februari har inte uppdaterat sin blogg sen i lördags förmiddag (hon brukar skriva minst ett inlägg, ofta två om dagen), har storken kommit än kanske?
Jag får hoppas på det, och att hon, bonden Magnus  och den eventuella nyfödda har det bra.

Nu är mina föräldrar och syskon på väg till Colombia, eller snarare är dom på Arlanda. Först åker dom till London, och imorn bitti flyger dom vidare till Bogotá.
Tanken var från början att jag och Conny skulle följa med, men sen blev vi på smällen. Och nu är ju jag så rund att varken vi eller flygbolagen vill ta några risker.
Så jag är väldigt avundsjuk, men jag har ju en liten bebis att se framemot istället, och Colombia finns kvar.
Jag hoppas dom får en underbar semester och att dom tar med sig lite sol och värme hem, för nu vill jag packa undan mössan och vantarna.

Har nu under eftermiddagen varit och vinkat av dom. Så det blev en trevlig stund med mat och en semla.
Inte lika trevlift sen när man skulle ta sig hem igen och pendeln strular som vanligt. Men nu är jag hemma, och ska ha en väldigt lugn helg med magen och min älskling.

Idag går ja in på min 33e graviditetsvecka. Man känner sig verkligen otymplig, och större ska jag bli.
Framförallt gör detta väder att det är jobbigt att vara ute och traska. Det är is under snön, trottoarerna är extremt smala pga alla snövallar, så det ser nog väldigt kul ut när jag är ute och går.
De tyckte i alla fall min underbare make i förmiddags. Vi gick hemmifrån samtidigt, han till jobbet och ja skulle ta mig till centrum. Vi sa hejdå och han gick till garaget och jag traskade iväg. När jga har hunnit typ 200 meter kör han ifatt mig och säger att han kör mig istället. Han är så snäll.Men vad gör man inte när ens gravida michelingubbe till fru är ute och halkar omkring.
Det känns äldigt skönt att jag slipper snömodden min första tid med barnvagn.

Jag var uppe i centrum för att ordna lite med banken, köpa presentpapper till C födelsedagspresenter och shoppa lite fisk till middag. Av någon konstig anledning hamnade jag på HMs baby avdelning. Det går ju inte att motstå de små söta plaggen. Så lite shopping där blev det med. Det enda som ärlite tråkigt är att allt färgglatt är för de lite större bebisarna, och om man inte vet vad det blir för något är det vitt och grått som finns. Men jag hittade lite söta saker som jag tror passar båda flickor och pojkar, så får ja kompletera med lite färg sen.

 

Så nu e jag ganska trött, efter ett par timmar i centrum. Hittade jätte fint presentpapper på Lagerhouse. Blev ju inte bara fisk på mataffären som vanligt, så det blev en tung kasse att släpa hem på. Så nu är allt inslaget och klart tills på måndag, så får vi se om han vill ha någon tårta, eller om vi ska ta den till nästa helg då svärmor och svärfar kommer.

Ikväll blir det i alla fall fisk, stuvad spenat och potatis hemma hos oss. Och Lite HäagenDazs Cookies & Cream.

Idag har jag inte mycket jag ska göra. Är snart klar i tvättstugan, och har precis insett hur mycket tid jag kommer tillbringa där om ett par veckor. Önskar verkligen att vi hade plats med egen tvättmaskin, det skulle underlätta livet ganska mycke.

Nu när jag var nere senast var tyvärr bara en utav maskinerna klara, den andra hade 11 minuter kvar så jag fick stå och vänta. Precis när den drar igång värdens centrifugering är det något som börjar hicka i magen. Kan det vara så att lilla bebisen blev rädd? Sen slutade det när jag gick därifrån.

Nu ska ja värma på lite lasange-rester från gårdagen och slå mig ner i soffan.

I förmiddags var det dags att ta sig till Vällingbys barnmorskemottagning och barnmorskan Maria. Något som sker ganska ofta de närmsta två månaderna, rättare sagt en gång varannan vecka.
Det är alltid lika skönt att veta att allt är bra med mig och bebisen.

På tidigare besök har vi, förutom det vi gjorde idag,  kollat järnvärdet och blodsocker, kissprov för att se om det finns någon äggvita i (finns det de kan det tyda på havandeskapsförgiftning), vägt mig och vid inskrivningen tog vi även prov för HIV, klamydia, hepatit etc.
Alla prover har varit exemplariska, och de e ju jätte skönt.

Idag var det en snabb koll, så vi mätte magen, lyssnade på hjärtat och tog mitt blodtryck, och allt såg bra ut som vanligt.
Vi pratade även om när det är dags att ringa in till förlossningen, vad tecknena är för att förlossningen är på gång. Maria sa att hon ville prata om det eftersom det faktist händer att vissa barn föds för tidigt. Men det hoppas vi inte händer mig.
Jag berättade att jag hade bestämt mig för att föda på Danderyd sjukhus, så hon kunde lägga upp min journal i deras smarta system. Sen berättade jag att jag läst att man skulle ha patientbricka med sig till förlossningen. En sådan där man hade förr när man gick till vårdcentralen. Jag tyckte att det lät lite omordent, och ville höra efter innan jag tog mig tiden att skaffa någon, man behöver ingen patientbricka.
Jag har funderat över själva förlossningen, när man ser alla dessa amerikanska förlossningsprogram på tv har dom hela tjocka släkten i förlossningsrummet, vilket jag absolut inte skulle vilja ha. Men man vill ju smatidigt ha bra stöd, och det vanligaste här är ju att pappan är med. Så jag var tvungen att fråga hur många man får ha med sig under förlossningen, max två personer.
Conny utgör ju självklart den ena utav dessa, men jag har även funderat på att ha min mamma med. Förlossningen kan ju vara en långdragen sak och det kanske kan va skönt för C att få lite stöd och avbyte från allt masserande?

Det anda som saknades idag hos BM var de blåa skoskydden. Dom har precis flyttat mottagningen till huset brevid, och det är jätte fint. En skogräns tycker jag är självklar i detta väder, men att tvinga mig och alla andra preggos sitta på en ranglig liten IKEA pall för att ta av sig skorna tycker ja inte om.
Jag glömde självklart bort att jag skulle bli tvungen att ta av mig skorna där, och trog på mig mina underbara NIKE sneakers, sådana där med skaft, som man måste snöra upp ordentligt varje gång man tar av och på dom.
Skoskydden hade sparat mig tid och en ihopklämd bebis.

Nu är Conny på jobbet, och det finns inget annat för mig att göra än att stoppa in tvätten i garderoben och glo på tv.

En sammanfattning av förra veckans sista dagar, eftersom jag varit så slö och inte orkat skriva.

Torsdagen va ganska lugn. Jag tog mig hem till mamma och pappa i Norrviken vid 13 tiden. Hungrig som jag var anlände jag till ett tomt hus, och en tom kyl. Så de fick räcka med flingor, mjölk och lingonsylt.
Sen dök min kära lillebror Hannes upp. Alltid lika trevligt att få lite tid bara han och jag, så man får höra om allt som händer i hans liv.
Mamma och jag åkte och shoppade lite mat i Sollentuna centrum, och ett 2-pack leggings till den gravida kvinnan.
De är jobbigt att inte få på sig kläderna man vill ha, och nu är det så pass nära att det känns onödigt att springa och köpa massa nya kläder för den sista tiden.

Sen blev det en mysig familjemiddag, då även min underbara farmor kom. Eftersom farmor är sjuk kan det ibland vara lite jobbigt att träffa henne. Allt beror på hur det är just den dagen, när det är bra så är hon glad och självklart får man samma frågor tusen gånger men det är inte så farligt. En dålig dag då kommer hon knappt ihåg vem pappa är. Hon känner igen honom, men tror ofta att det är farfar. Dom dagarna är lite jobbiga, när man ser hur min söta farmor bara försvinner. Alla underbara minnen vi har av henne, som hon inte kan komma ihåg. Hon är fortfarande lika snäll och alltid glad, men den dag hon inte finns mer är det ju dom fina minnena man vill ha kvar.
Men i torsdags var en hyfsad dag, hon kom ihåg vem man var. Däremot hade hon svårt att förstå att hon blivit gammal, att hon inte gick i skolan längre och att både hennes föräldrar och min farfar inte längre lever.

Fredagen var jag uppe med tuppen. Eller jag var uppe redan vid 8, vilket är väldigt tidigt för mig. Och denna morgon bar det av till Sollentuna igen. Tyvärr av en tråkigare anledning denna gång.
Min släkt är ganska stor som den är redan, men sen sådana som jag växt upp med, och som jag räknar till min släkt utan att det finns några blodsband. En större del av dessa människor är familjen Danielsson, en stor släkt, några har man en närmre relation med än andra, men ändå är det familj.
Överhuvudet i familjen Danielsson var Katarina, en stark och envis kvinna som blev nästan 90 år. I fredags begravdes hon i Silvedalskyrka och det var en jätte fin begravning.
Hon var en av dom jag träffat mindre, men det är så sorgligt att se människor som betyder så mycket vara så ledsna.
Jag brukar alltid kunna hålla tillbaka tårarna, men denna gång brast det. Om det är hormonerna eller att se alla hennes vuxna barn och barnbarn i tårar som gjorde det vet jag inte, förmodligen var det en kombination.

Dagen var inte bara sorglig, utan självklart full av kärlek. Efter begravningen var det lunch, då det hölls en del tal. Med många goda minnen av Katarina. Och även fast det var en sorglig anledning till att alla samlades, var det samtidigt väldigt trevligt att träffa alla.
Många gladdes åt babyboomen som var uppenbar i detta sällskap. Emilia var där med hennes underbara Freija som snart är en månad, och Viktor och Linnéa hade med sig Danilo som redan är fem månader. Sen var det jag och Anna som beräknas föda med en veckas mellanrum.
När man ser dessa små underverk kan man inte låta bli att bara längta tills det är ens egen tur.

På kvällen blev det Farsan på bio. Så det blev många fällda tårar och även många skratt under den dagen.

Lördagen var mysdag för mig och C. OS invigning, myskläder och lättlagad mat var det som gällde hos oss.

Alla hjärtans dag i söndags blev inget avancerat jippo. Jag gick upp, bjöd min stora kärlek på amerikansk frukost och massa pussar. Och bli alldeles förvånad när han drar fram en röd liten ask, jag förväntade mig inget annat än bara mys men det är min C. Ett jätte fint silverarmband, han är alldeles för snäll. Får så dåligt samvete när han springer och handlar saker till mig, och det enda jag gör är frukost. Men då får jag påminna mig själv att det är tanken som räknas, och hade jag kunnat hade jag gett honom hela världen.
Så nu har vi averkat vår fjärde hjärtansdag tillsammans, och jag ser framemot många fler.

Idag har jag jobbat, och kommit fram till att jag bara har två veckor kvar. Jätte skönt, fö det börjar bli lite för tungt. Connys fördelsedagspresenter är fixade och jag hoppas verkligen att han kommer tycka om de. Det är svårt att ha en kräsen make och en begränsad budget. Jag vill ju ge honom allt de finaste, och nu när vi varit tillsammans i nästam fem år blir det inte lättare. Men han brukar bli glad.
Nu sitter jag och magen och lyssnar på lite svenska visor och försöker vila lite.

I morse vaknade ja inte förän vid 9 första gången, och visst är det skönt att vakna och veta att jag faktist får sova ett par timmar till. Vilket jag självklart gjorde. Klev inte ur sängen förän vid 11, då hade jag och C legat och dragit oss, små pratat lite och skrattat åt bebisen som drog fram som en hel orkan i magen.
Det ser väldigt roligt ut när magen bubblar runt och har sig. Det är så underbart att dela en lugn morgon med mina två älsklingar, och jag längtar så tills bebisen faktist kommer att finnas här utanför min mage. När vi kan ligga alla tre och gosa i sängen.
Morgonen fortsatte med scones, DN och solen som sken in på oss vid matbordet.
Sen va C tvungen att göra sig i ordning och åka till jobbet. Då sprang jag ner till tvättstugan (som ja lovade att göra igår) för att boka tid, så nu blir de tvättstuga på lördag.
Sen hamnade jag här framför datorn.

Idag är det 9 veckor eller 63 dagar kvar tills beräknad förlossning. Det börjar dra ihop sig, men jag känner nog mig relativt lugn. Eller vissa dagar är jag lugn, andra dagar känns det som att jag har tusen tankar uppe i huvudet.
Jag har precis bestämt vilket sjukhus jag vill föda på, vilket känns bra, ett beslut mindre att fatta.
Nu har jag börjat fundera på hur jag känner inför förlossningen, profylaxkurs och bedövning.
Själva förlossningen är jag inte så orolig för än, jag vet att jag kommer att ha ont, men jag är ganska övertygad om att jag kommer klara av att hålla huvudet kallt under själva förlossningen.
Det kanske bara är jag som intalat mig själv det, men när det väl gäller så brukar jag skärpa till mig och besluta att jag klarar av allt.
Det är nog tiden innan jag väl blir inskriven på förlossningen som jag kommer att vara skärrad. Men jag litar då på att min lugna make tar hand om mig, eftersom han förmodligen kommer att vara mer särrad under själva förlossningen.
Profylaxen har jag egentligen inte börjat fundera på förän den senaste veckan, har ju läst om det och blivit rekomenderad det tidigare, men jag tror att jag egentligen börjat överväga det nu för att jag har lite dåligt samvete.
Alla andra blivande mammor verkar ha läst varenda bok som finns, gått alla kurser man kan gå etc.
Jag fick en bok av C i julklapp, "Stora boken om barn", som e super bra. Och jag tycker att det känns som jag läst det jag behöver, allt finns ju på nätet också.
Men det dåliga samvetet finns där ändå, kommer jag bli en sämre mamma bara för att jag inte tror att jag kommer bli lugnare av att läsa allt, utan snarare tvärtom.
Ju mer jag funderar över saker, desto mer stressad blir jag. Alla förlossningar är ju olika, och jag litar på att barnmorskorna har koll på vad dom gör, att urkvinnan i mig kommer fram och att C inte tuppar av. Då kommer allt gå bra.
Nu låter det som jag inte läst något innan, vilket inte alls stämmer. Så fort det dycker upp något frågetecken så e det bara att googla.
De praktiska sakerna har jag läst på, så som allt med försäkringskassan, vad man ska ha med sig till förlossningen, vad det finns för bedövningar och hur dom fungerar etc.
Men bedövningar är inget jag kan ta ett beslut om nu, det blir som det blir. Jag kan bara ta reda på så mycke som möjligt, bestämma innan hur jag skulle vilja ha det och sen vara berädd på allt.
Den 22 februari ska vi till MVC på föräldrautbildning om förlossningen och smärtlindring, och det ska bli skönt att även få med C då han säkert också har funderingar kring det med.
Sen är ju vagnen och de förska kläderna de enda som är fixat, men jag är ju inte en utav dom som tycker att shopping är något tråkigt så alla möbler är ju redan utvalda. Resten av prylarna man "behöver" kommer inte vara något problem alls att inhandla, har ju redan en lång lista.

Dags för lite lunch och "Sex and the city", för idag blir det en slappar dag.

Ibland känns det som att tiden bara flyger iväg utan att man egentligen inte har gjort något speciellt. Det är precis vad som hände denna höst. Eller det är ju inte så att jag bara legat på en soffa hela hösten men nästan. Förutom pluggandet och jobbet har jag egentligen inte gjort något.
Början av hösten gick åt till att vara trött, må illa och bara göra det jag va tvungen att göra (jobba och plugga).
Egentligen så borde jag inte gnälla, och när jag ser tillbaks på det idag känns det som jag kom lindrigt undan, men då var det riktigt jobbigt.
Jag har inte kräkts en enda gång under min graviditet, däremot var jag mer eller mindre konstant illamående under dom två första månaderna. Jag hade ingen matlust alls, men det enda som gjorde att ja mådde lite mindre illa var att äta.
Jag hade ingen ork till någonting alls (även fast jag så gärna ville), pga att kroppen förändras och minst fem nattliga toalettbesök varje dygn.
Detta i en kombination gjorde att jag låste in mig hemma och egentligen inte alls ville prata med någon. Vilket var tåkigt, men jag tänkte att mina nära och kära säkert förstår. Och det har dom gjorde dom, man kände sig saknad när man väl kröp ur sitt lilla ide.
Självklart fortsatte livet på utsidan, och självklart hade man önskat att jag hade orkat hänga på där med. Men man kan inte både äta kakan och ha den kvar, och det jag gjorde var nog det bästa för mig och bebisen där inne.
Och för mig är det viktigt att dom som står mig nära faktist förstår hur mycke dom betyder för mig även fast jag inte hör av mig varje dag, eller knappt hör av mig alls, och hur tacksam jag är för att dom har stått ut med det under den perioden.

En av dom underbara vännerna är Åsa, som jag vet har tyckt att det varit tråkigt, men ändå stått ut. För hur kul är det när ens sk bästa vän inte hör av sig, aldrig orkar ses och bara bryr sig om sig själv.
Hösten gick, en flytt till Örebro och samboliv började närma sig och jag försvann.
Några gånger under hösten hann vi ses, men med tanke på att både inte bara jobbade utan dessutom pluggade blev det inte lika många fika-träffar som man kanske hade hoppats.
Och den 12 januari gick flyttlaset. Trist för mig, men jag va självklart glad för att hon lyckades ta sig in på den utbildningen hon ville, och att hon äntligen skulle få bo nära Andreas.

Igår cirkus en månad senare va "lantisen" på besök i stor stan. Så då blev det fika på Wayne's med "lilla" mig och Tove. Mycket uppskattat från min sida iaf. Så igår blev det prat om allt från moderkakor till studielån.
Och eftersom åsa inte träffat min mage ( nu medans den är stoor) så blev den ordentligt ompysslad.
Även min navel var väldigt facinerande, (övre delen har börjat puta ut, men nedre är fortfarande ett "hål").
Och jag måste säga att det är en väldigt bisarr upplevelse att ha någon som petar en på naveln. Med kläder på vill jag påpeka, men än dock.
Tyvärr var tog ju den fikan slut den med. Och imorn åker hon hem till Örebro igen.

Idag var det sista dagen denna vecka jag satte mig på buss 179 och skumpade iväg till jobbet. Det känns alltid lite lättare att göra det när man vet att det kommer dröja ett par dagar tills nästa gång.
Självklart trist att inte träffa arbetskompisarna som man har kul med, och dom få roliga kunder som kommer. Men de väger ändå inte upp mot att slippa stå upp i timmar, den olidliga ljudnivån, stressen och resan dit.
Alla som åkt buss 179 mellan Vällingby och Kista förstår nog vad jag menar.
Men denna dag var inte allt för jobbig, lagom mycke kunder, chefen var på gott humör och bebisen for inte runt allt för mycket i magen under bussresan.
Dessutom hade jag en super trevlig kund, en söt liten tjej i 18-årsåldern som var glad och tacksam, och det sista hon sa va "Grattis i förskott". För mig va de första gången någon okänd uppmärksammat min mage utan att jag påpekat det först. Och vad glad man blir!
Självklart ser man att folk kollar när man kommer med en mage i vädret, men det är inte samma sak.

Nu ska jag försöka få något i magen, sen röra mig ner till tvättsugan och se om det finns några lediga tider när jag ändå är ledig.
Middag blir det senare som vanligt. Eftersom att vi i detta hushåll inte har några vanliga kontorstider, och min make e ganska sen om kvällarna. Men idag blir det hemmagjorda köttbullar med mos och gräddsås när han kommer hem (skulle gjort det igår, men pasta gick snabbare och jag var akuthungrig då).

Solen skiner, det är söndag och idag ska jag bjuda Svava på lite scones. Söndagar är för det mesta (enligt mig) den tråkigaste dagen på hela veckan. Men idag är jag på ovanligt bra humör, trots att jag vaknade med lite halsont och en stökig lägenhet.

Denna helg har ja bara lämnat lägenheten för en storhandling på Coop i lördags, annars har jag och C bara legat i soffan och myst, ätit en god lördagsmiddag och kollat på en värdelös första deltävling av årets schlager.

Nu är C ute och fikar med en vän, och jag sitter och klappar magen och väntar på att Svava ska komma.
Idag ska det nämligen ske lite planering av en baby shower, och vem är bättre på att planera sådant med, än vår fd. New York-bo, Svava! Dessutom är hon nog lite mer ordningsam än jag, så vi kan komplitera varandra lite.

Så nu är lägenheten städad och recept på scones uppslaget, och de e bara jag som ska ta mig ur mjukisbyssorna för att göra mig något reprecentabel.

För dom som inte har varit hos mig kan jag berätta att vår lägenhet är väldigt bra ljudisolerad. Man hör inget från vägen nedanför, eller när någon i huset har fest, helt underbart! Det enda man hör av omvärlden är om någon rör sig på vårt plan i trapphuset och grannen ovanför.
Givetvis har vi fått den grannen ovanpå som är morgonpiggast och väldigt musikintresserad, vilket jag fick erfara imorse.
Jag var uppe på mitt första dagliga toalettbesök prick kl 06.00. Halvsovandes tog jag mig tillbaka till sängen, la huvedet på kudden och kände "va skönt att kunna somna om på en gång". Icke sa nicke, en låt med väldigt mycke trummor i drar igång ovanför mitt huvud. De e inte så väldigt högt, och hade jag sovit hade jag nog inte vaknat av det, så jag antog att det var någons alarm som ringde. Låten repeteras en gång till och stängs sedan av, "skönt" tänker jag lite för tidigt. För nu hade dom bara bestämt sig för att byta låt. Med en snosande man och en granne som gillar trummor ligger jag där i sängen vaken tills dom bestämmer sig för att sluta lyssna kl 07.05!
Under den timmen hinner jag fundera väldigt mycke på vem som är så hänsynslös som gör såhär.
Kl 07.10 sover jag igen och vaknar inte förän 09.45.

Resten av dagen har varit mycket trevlig. Jag gick upp och konstaterade att solen sken, åt en lugn frukost med Conny gjorde mig i ordning och åkte in till stan för att träffa mamma. Först blev det lite fönstershopping på Åhléns tills vi blev för hungriga. Då gick vi förbi John Chris på Drottninggatan och åt varsin supergod pastasallad. 
Sen vidare ner till NK, fast vi fastnade på G-Star på vägen. 
På NK skedde större delen av dagens inhandelande. Alltså är de första bebiskläderna nu köpta!
Polarn och pyret, Brio och Replay på väg hem.

 

Nu är det middagsdags hemma hos familjen Furumo. Hemma gjord pizza, mums!