Idag var jag och Neo uppe jätte tidigt. Neo bestämde sig för att vakna vid 07.00 och vara pigg då.
Vi hade ju bestämt oss för att traska upp till öppna förskolan här i Blackeberg, för att vara med på sångstunden vid 10.00. Så egentligen var det bra att han vaknade så tidigt, men gud så trött jag var.

Det blev i alla fall sångstund, och en massa bebisar. I åldrarna 2-9 månader. Det är ju så facinerande att se de bebisarna som är några månader äldre än plutten.
Som ålar och kryper fram i världens fart, tänk att min lilla kille kommer vara där sen.

Jag är så otroligt stolt över min grabb, han är enormt social och ler mot alla mammor och bebisar och tycker det är jätte kul, han vill vara med och se allt. Och visst låter man partisk när man tycker att ens eget barn ligger långt fram i utvecklingen, men det är många mammor (även de med äldre bebisar) som blir så förvänade över hur bra han står upp. Jag behöver bara hålla i honom med en hand, för balansens skull, men han är väldigt stark och stabil.

Idag träffade en urgullig mamma med tvillingpojkar som är födda 4 dagar innan Neo. Och all credd till tvillingföräldrar, vilket jobb dom gör. Tänk vad mycke man själv tycker att det är, och dom gör det dubbla.

Efter alla intryck idag är plutten helt slut. Vi har legat här på sovvan och sovit båda två i nästan 2 timmar.
Dessvärre vaknade jag upp med förkylningssymptom, så nu håller jag tummarna för att de inte ska bli värre.

Just nu kanske jag inte är en morot, man jag smakar så i alla fall. Vi har ju provat lite olika puréer som smakportioner för Neo. Idag prövade jag morotspuré första gången. Och det var en superhit.
Det lilla han fick tog slut super fort, och sen blev han så arg när det var slut.
Inga olyckliga grimarser, inte ens första skeden.
Dessutom tror jag att han börjar fatta att när han sitter i stolen och det kommer en tallrik är det mat till honom.

Nu är jag helt nerkladdad i puré.

Vi har varit och lunchat med Erica och Melker idag. Kollat på lite kläder etc.
Imorn ska vi försöka omma med på babymassage på öppnaförskolan. Får se om han tycker att det är skönt.
Det börjar klockan 10.00, det brukar kännas som det är lite tidigt för oss.
Fast den senaste veckan har Neo vaknat 07.30-08.00 och varit jätte pigg, så vi har fått in lite nya morgon rutiner.
Så det borde funka.

När jag började skriva detta inlägg låg Neo mitt i sitt babygym. Nu ligger han såhär.




Nu är det någon som behöver lite uppmärksamhet.

Idag har jag och Neo varit och fikat med Svava. Jätte mysigt var det, och inget skrik och gnäll från lillen.
Blev lite shopping på H&M åt Neo, en body, en tröja, en jeans skjorta, ett par jeans och en jätte mysig filt.
Nu vill jag att mannen ska komma hem och ha helg med oss.

Imorn blir det konfirmation för Miriam, så då hoppas jag på att grabben sköter sig i kyrkan. Och förhoppningsvis kan jag övertala Conny att ja hinner klippa mig innan.

Tänkte lägga in en jätte fin bild på Neo och hans gudmor Svava från namnfesten, men min käre make har lagt den i någon mapp jag inte hittar just nu. Lägger upp den imorn.

Nu har jag både möblerat om här hemma, och lite i bloggen.
Ska fixa lite till senare.

Nu syftar jag inte på tankarna man har i början, när man inte riktigt fattat att man är förälder.
Inte heller på den osäkerhet som kan finnas hos pappor.

För oss är det ingen tvekan alls vem som är Neos pappa, han är Conny upp i dagen.
Självklart vet jag ju att det är jag som är mamma, även om det gick snabbt så märkte jag ju att han föddes. Och vi har inte varit separerade många minuter sedan dess.

Men det verkar än så länge som Connys gener är väldigt dominanta. Neo är en riktig liten blekfis, och väldigt lik pappa sin. Han har i och för sig nästan helt bruna ögon nu, vilket är efter mig.
För några veckor sedan märkte jag att han börjar tappa hår. Och igår påpekade min mamma att det ser ut som det börjar växa upp nytt hår under. Det nya håret ser ut att vara blont!
Får han pappas blonda korkskruvar kanske? Min lilla son är en riktig liten svennebebis. Nu vet jag att om håret nu blir blont kommer det bli mörkare med tiden.
Conny är ju inte blond längre.
Är det kanske en Danny Saucedo till? Han är ju halv bolivian och halv polack.
Jag är ju colombianska och Conny är svensk, lettisk och estnisk.
Var är mina gener?

Det blev inte så mycket shoppat igår. Vi hittade inga badbyxor i rätt storlek. Spanade in lite kläder som kommer hamna i grabbens garderob, och lite som kanske får plats i min.

Idag har vi en bättre dag, trots att vädret är betydligt sämre.

Just nu väntar jag, jag väntar på att få dra på mig mina snygga höststövlar, på att mamma ska fixa massa hemmagjort äppelmos men framförallt väntar jag just nu på min otroligt sega syster Miriam.
Vi ska dra till Kista och shoppa, eller i alla fall titta.
Ska köpa ett par blöjbadbyxoer till Neo, för nästa lördag blir det babysim.

Återkomer senare om det blev något shoppat.

Idag har jag en tycka-synd-om-mig-själv dag. Jag är alltså på dåligt humör och allt känns jobbigt.
Däremot när min lilla guldgosse ligger och skrattar och pratar kan man inte låta bli att tycka att livet är rätt bra i alla fall.

I lördags var alltså Neos namnfest. Dagen till ära fick lillkillen lite feber, så det var väl inte helt lyckat.
Men utöver det var allt super trevligt.
Festen var hemma hos mamma och pappa, och inleddes med en liten ceremoni.
Den var väldigt kort, då vi berättade lite om namnen vi valt, Connys mamma läste dikten "Barnet" ur Profeten, vi tillkännagav att Svava var vår eller ja Neos fadder, och Miriam, Embla och pappa stod för musiken.
Först en lite annurlunda verision av "Vi är en" från Lejonkungen 2, som jag tycker är jätte fin, sen en sång som pappa skrivit text oxh musik till speciellt för detta tillfälle.
Är det inte helt underbart att ha en så begåvad pappa som kan göra det, jag och Conny fick en låt av honom till vårat bröllop, och nu fick Neo en.

Festen blev i alla fall precis som vi ville. Vänner och familj, i all sin enkelhet och alla verkade ha trevligt.
Neo fick massa fina presenter, och det blev bara en dublett.

Kommer återkomma med bilder senare. Har en grinig kille här, han som har varit så snäll har sedan i onsdags blivit en liten gnällis. Vet inte varför, men jag hoppas på att det går över snart. Blev ju inte bättre av att han fick en förkylning. Men den är på väg att gå över, bara lite snor kvar och ingen feber mer än i lördags.

En jätte fin låt, börjar nästen gråta varje gång jag hör den och tänker på Neo.

Idag ska det bakas. Jag ska baka en massa kladdkakor till namnfesten imorn. Hade tänkt att börja tidigare, men det är som vanligt, allt skjuts upp. Och dessutom är det lättare att köra alla samtidigt nu när Conny är hemma.
Har hittat ett super recept på kladdkakor som jag testade för ett par veckor sedan.

Kladdkaka med mörk choklad

Du behöver:

• 100 gram smör eller margarin
• 100 gram mörk choklad
• 2 ägg
• 2msk ljus sirap
• 1,5 dl strösocker eller rårörsocker
• 1,5 dl vetemjöl
• 1 tsk vaniljpulver eller två teskedar vaniljsocker
• 1,5 krm salt
• 1 krm bakpulver

Gör så här:

Vispa upp äggen tillsammans med sockret. Smält chokladen i vattenbad och rör i det smälta smöret eller margarin.

Rör samman torrvarorna i en bunke.

Blanda ner choklad- och smörblandningen i ägg- och sockerblandningen, tillstt sirapen. Rör sedan ner torrvarorna och rör slätt.

Häll smeten i en smord form med löstagbar kant.

Grädda i cirka 180 grader i cirka 15-20 minuter tills kakan är genombakad i kanten men kladdig i mitten. (18 minuter brukar vara en lagom tid, men prova dig fram till rätt tid för din ugn!)

Kyl kakan väl - chokladen i kakan behöver tid att stelna innan den går att skära. Låt gärna vila i kylen under natten.

 

Som choklad använder jag Lindts mörka choklad med chili, det blir supergott.

 

 

 

De senaste dagarna har Neo varit lite grinigare än vanligt. Hoppas det är något som går över snart. Han är nu lite snuvig, kanske beror på det. Förtillfället ligger han och sover, väntar på att han ska vakna och tycka att det är dags för mat.

Idag är det exakt ett år sedan vi fick det underbaraste beskedet man kan få, jag var gravid. Vi var super glada, men samtidigt var det lite svårt att ta in.

Det började med att jag någongång den 15-16 augusti insåg att min period var försenad. Tänkte då att det är nog inte något, det är ju bara några dagar. Det var på helgen jag kom på detta och jag skulle ju fått den i torsdags.
Jag gjorde en extra koll i kalendern (då min period brukar börja exakt samma dag varje månad) och insåg att det inte alls var i torsdags, utan torsdagen innan! Den var alltså försenad 1 vecka och typ två dagar.
Hur hade jag kunnat glömma det?

Hur som helst gjorde jag ett test här hemma på kvällen. Conny var och jobbade, men jag hade inge tålamod att vänta tills han kom hem med att testa. Ett fint plus blev det.
Skickar sms till Conny, som ringer mig så fort han kan lycklig och förvånad.
Sen kan jag inte heller hålla mig, så jag ringer mamma och skickar ett sms till min underbara vän Åsa.
Även fast det inte gått så lång tid och det kanske hade varit bra att ta ett till test innan så var jag tvungen att prata av mig med någon.

Det var då den underbara väntan på vår lilla son började, och det känns fortfarande som igår.
Vågade vi riktigt tro att det var sant? Testet kanske visade fel, eller så kanske det skulle hända något med barnet?
Men samtidigt som dom tankarna for omkring i våra huvuden så njöt vi som tusan.

Något som har ändrats sen jag själv blev mamma är att man alltid assocerar till sitt eget barn när man ser andra barn. Främst när man hör eller ser andra barn som far illa. 

Innan kunde man ju självklart böla till filmer där barnens föräldrar dog, eller barnen dog etc, me det är helt annat nu.

Jag brukar lyssna på SR´s sommarpratare på radio. I Jill Jonssons program berättade hon om hur hennes bästa vännina fick beskedet att hennes dotter, på 2 år om jag minns rätt, hade en tumör på hjärnstammen och skulle dö. Då satt jag och bölade som en tok, tänk om det skulle vara jag som fick det beskedet.
Jag skulle gå under om något sådant skulle hända Neo.

För några dagar sedan såg vi en filmsom heter "There will be blood". Under filmen tar en man sig an ett litet barn, denna man är inte alls lämpad för att ha barn. Han löser problemet med ett skrikande barn genom att doppa nappen i sprit. Detta fortsätter under hans uppväxt fast istället spetsar han mjölken, och tvingar honom dricka det för att somna. Det hela eskulerar när barnet i en olycka mister hörseln, mannen vägrar inse detta och tycker bara att baret är en börda.
Han tar med sig barnet på tåget, säger till honom at sitta kvar, han ska bara kolla en sak. Sen lämnar an ett barn på 6-7 år ensam på tåget och drar.
Under hela filmen sitter både jag och Conny och är illa till mods över hur han behandlar barnet. Jag hade säkert känt så innan jag fick Neo med, men nu hade jag verkligen ont i magen pågrund av detta.

Ite trodde jag innan att man skulle känna så starkt.

Just nu ligger plutten och sover med Miriam här i soffan hemma hos mamma och pappa.
Så jag får händerna fria till att göra annat.
Då blir det facebook,läsa alla bloggar som jag följer och blogga lite själv.

Idag har vi varit inne i stan och fikat med Emilia och Freija. Freija om blir 7 månader denna vecka är en aktiv liten krabat. Självklart ser jag fram emot att se Neo lära sig krypa, sitta själv etc.
Men jag vet också att jag kommer få ännu mindre tid över till annat då.
Så än så länge är det skönt att han ligger där man lämnat honom.
Även om han kanske har snurrat runt lite och ligger med huvudet där han hade fötterna innan.

Idag har vi varit och fikat med mammorna. Neo sov nästan hela tiden.
Det är alltid roligt att se andra bebisar som är lika gamla som plutten. Egentligen är vi 6 tjejer i den ursprungliga gruppen. Men det brukar oftast bli samma 4 tjejer som träffas, och alla har små grabbar, som börjar bl ganska stora nu.
Man kan prata om allt mellan himmel och jord, men mest blir det bebis och gravidtets snack. Och det bästa är ju att ingen tycker man är tråkig som bara pratar om det.

Innan de hade vi en mysmorgon lilla familjen.

Tänkte dela med mig av dagen i lite bilder.

Vi gick upp vid 08.30, och efter lite käk så fick Neo leka lite i sitt babygym. Conny som jobbar låg då fortfarande och sov.

Efter lite till käk, och bus med pappa så blev grabben så trött att han somnade i gymmet. Då blev det frulle för oss, och jag passade på att ta en dusch.
Känns numera lyxigt att få ta en lååång dusch. Underbart att få port kräklukten ur håret och bara få njuta av lite tid för sig själv.

Bilden jag utlovade på stackarn

Idag provade vi även med samma puré som tidigare. Det mesta hamnar ju utan för, och Neo ser sååå olycklig ut. Fast denna gång gick det bättre en sist. Efter ett litet tag fattade han att det var mat, och då åt han upp allt (typ 2 teskedar).Det gäller att ha lite tålamod bara.

Sen var det bara att vänta på Miriam som skulle komma och fika med oss. Neo fick sittaoch kolla ut, vilket han tycker är jätte spännande. Jag satt då och fixade lite på datorn.

Medan vi traskade upp För att träffa Miriam i centrum somnade han. Idag har vi även satt på sittdelen på vagnen för att testa om han tycker om det.

Helgen flyter på och vi flyter bort. Har varit fruktansvärt varmt igår och inatt.
Idag är det mulet och trist, och vi som hade tänkt att ta en tripp ut i skärgården.
Kanske blier en tripp hem till mamma och pappa istället.

Igår blev det en tur till Vällingby C. Käkade lunch, lite japanskt. Hittade en okej skjorta till Neo på HM, det blev en rutig.
Shoppade lite åt mig själv, men jag återkommer till det senare. Och handlade inför middagen.
Vi hade tänkt att göra hemmagjord pizza. När jag sen under kvällen sätter igång med detta märker jag att vi glömt något., jo osten så klart. Ingen pizza utan ost, och då var klockan 20.00.
Det blev hemkörd pizza istället inte alls lika trevlig.

Nu ska jag återkomma till mitt egna shoppande, det är där vi har dilemmat. Igår införskaffade jag mig en ursnygg klänning från Tiger of Sweden. Jag har spanat på den ett tag, Men eftersom det var 70% rabatt så slog jag till.
Från att inte hittat någon klänning till namngivningen har jag nu 2 heta kandidater.
Den långa jag köpte från Nelly, och Tiger klänningen. Jag har då även 2 heta kandidater till Miriams konfirmation, då jag har den lila klänningen och en klänningen jag inte använder nu på lördag.
Långklänningen är ju mer somrig, Tigern är lite mer formell då den är mörkgrå med knälång pennkjol.
Hittade ingen bild, så jag får ta en själv och åter komma med den.
Hur ska jag göra? Vilket i-lands problem.

Conny sover, Neo sitter och försöker äta upp min arm och jag ska få i mig lite frulle nu tänkte jag.

Igår körde jag ett styrketräningspass för bena här hemma, och jag vill ju lova att det är något jag känner av idag.
Har sådan fruktansvärd träningsvärk i rumpa och lår. Det är hemskt att sätta sig på toaletten.

Idag fick Neo smaka sin första mat, palsternack- och potatispuré. Han såg ut som världens olyckligaste när han fick det i munnen. Undra om det är smaken eller konsistenten som är så äcklig, eller kanske både och?
Ska försöka med morotspuré någon anna dag, se om det fungerar bättre.
Och till nästa gång ska jag vara redo med kameran så det finns bildbevis på hur olycklig han ser ut.

Nu har vi varit på stan och fika med Tova och Elliot, jätte trevlig. Det är en del att prata om, vi är ju lika gamla, gick på samma gymnasium, båda hade snabba förlossningar som slutade i badrummet och inte minst har vi ju barn.

Nu ligger plutten nymatad i sitt gym, jag ska snart hugga in på min godispåse och vänta på att maken blir ledig för denna helg.

Yes, klänningarna låg i postfacket idag. Dom är nu nogrant prövade. Och båda är super. Två skitsnygga klännigar för bara 378 kronor, fatta de e ju nästan gratis.
Det blir nog den långa till namnfesten och den lila till Miriams komfirmation lördagen efter Neos fest.

Hade tänkt att ladda upp lite bilder på dom, men det verkar inte fungera just nu.
Idag ska vi åka till Kista gallerian med mamma.

Den 21 augusti är det dags för Neos namnfest. Efter många om och men blev det i alla fall en fest, Conny och jag har aft lite delade åsikter om hur saker och ting ska vara. För mig har det alltid vara självklart att döpa mitt barn, medans Conny tycker att han får välja sedan om han ska vara medlem i kyrkan när han blir äldre.
Då det kyrkliga inte är så viktigt för mig blir det en liten fest i mamma och pappas trädgård.
Sen kom vi till frågan om fadder (då det inte är kyrkligt blir det ju inte gudföräldrar).
Man ska komma överäns om personen eller personerna, och självklart ska ju dom vara med på det med.
Men vi lyckades med det med.
En del saker är nu fixade, inbjudningarna utskickade, maten och musiken bestämd, Neo har fått lite nya kläder och sådär.
Jag har beställt hem 2 klänningar, och förhoppningsvis är en av dom något jag kan ha på mig.

 

För ett år sen låg Neo som ett litet mini embryo i min mage, och vi hade ingen aning om att han fanns där.
Nu är han en sån självklar del av vårat liv, vad skulle vi göra utan våran lilla skatt.

Nakenfisen ligger nu och sprattlar i sitt gym, och verkar förtillfället väldigt nöjd. Ena näven i munnen och andra dragandes i elefanten.
Det känns som det har hänt extremt mycket den senaste månaden bara. Det är helt underbart att se.

Saker som hänt den senaste tiden

• Sitter själv i knäet med hjälp av att hålla i sina fötter
• Har börjat skratta på riktigt (låter som ett riktigt skratt)
• Älskar att dansa till "Waka waka", börjar skratta så fort man sätter på den låten
• Sover med "Sälis" i ena handen och snutten helst över hela ansiktet
• Har börjat rulla från rygg till sidan (rullar från mage till rygg sedan 1 månad)

Man kan skatta sig så lycklig att man har ett friskt och helt underbart barn. Uppdaterar med bilder lite senare idag.
Nu ska vi snart iväg och äta frulle i centrum. Så ja ska fixa mig i ordning.

Hur skulle världen se ut om man tillät alla att göra det ens bebis gör. Man berömmer honom när han rapar eller bajsar det spelar ingen roll att han dregglar ner ens kläder.
Tänk om man då skulle säga bra jobbat till Conny när han rapar efter maten, eller efter ett toa besök, eller möjligt vis om han spottade på mig.

Imorse fick Conny erfara denna charmiga sida av att vara förälder. Han satt med Neo i knäet och känner hur plutten bajsar. Då han inte gjort det på mer än 36 timmar var det en rejäl omgång.
Conny lyfter på Neo och mycket riktigt, den rena skjortan är nerbajsad.
Underbara lilla unge!

Igår gjorde Åsa en snabb visit i Stockholm. Så för min och Neos del blev det en heldag på stan.
Vi började med att möta upp Åsa och två andra kompisar till henne.
Traskade iväg till Wayne´s coffee på Sveavägen.
Där stötte vi på Tova och Elliot, och jag måste säga att han är helt underbart söt! Dom var där på mammaträff.
Min bror Hannes var inne på stan med "kusin" Victor, så dom kom förbi eftersom V bara träffst Neo i magen.

Grabbarn kom på den underbara idén att ta med Neo och V's son Danilo på fotboll (båda är hammarbyare) Detta är något vi mödrar inte kommer tillåta.

Sen blev de lite shopping på HM, inget för mig men tjejerna från Örebro var sugna.

Mycket skitsnack och gull med Neo blev det.

Dagen slutade i alla fall på Zanzibar med middag och ett glas rosé. Något jag saknat.

Nu ska jag sätta mig med min lunch, färsk fettucini med onfisk och Portello. Neo sover i sin vagn efter en promenad i regnet.

Vilket skit väder det är idag. Neo och jag tycker inte om regn, så vi stannar inne i pyjamas idag och myser istället.

Nu har jag varit mamma i nästan 4 månader. Det känns fortfarande konstigt att kalla sig mamma, men det är helt fantastiskt. Trots sömnbrist, brist på egen tid och en kropp som inte riktigt ser ut som tidigare är livet fantastiskt.
Självklart finns det dagar jag bara längtar tills jag slutar amma, och det jag längtar efter mest är en hel natts sömn.
Men det tror jag att dom flesta känner.
På något sätt känns det som att man ska tycka att varenda sekund av mammalivet ska vara underbart, men är inte det omöjligt?

Jag kommer förmodligen sakna den här perioden, när jag ammar, har en liten kille som ligger still och fortfarande sover mycket. Men det är så spännande och se vad som händer härnäst.
Det är jätte mysigt att amma, men kanske inte klockan 3 på natten när man helst vill ligga och sova.
Men när min lilla kille spelar sin första ishockymatch kommer jag sakna den här tiden.

Något jag kan tycka är lite frustrerande är när folk hela tiden kommenterar hur duktig man är.
Jag vet att dom bara menar väl. Men samtidigt är det som att dom är förvånade över att jag klara av detta trots att jag bara är 22 år.
Men man kanske säger så till någon som är 30 med?

Nu är det dags för blöjbyte.

Solen skiner. Visst blir man glad.
Efter långmys med grabbarna i sången i morse så har vi egentligen inte gjort så mycket. Ätit frukost, glott lite på tv.
Conny är nu på gymmet, när han är klar ska vi åka till Rosendals Trädgård och njuta av sista dagen innan han börjar jobba igen.
Förhoppningsvis kan de bli ett par dag i utlandet senare i höst. Men i vilket fall kommer Conny vara ledig någon vecka mer här i augusti har vi sagt.

Nu måste jag leta igenom garderoben och bestämma vad jag ska ha på mig.