Naimisen

Idag är första dagen på en helt mjölkfri diet för mig.
Neo har ju haft problem med magen, Minifom har hjälpt lite. Men han är fortfarande lite dålig i magen, och har andra symptom som kan tyda på att han inte tål komjölkprotein. Bland annat har har han fåt lite utslag, han är nästan jämt täppt i näsan och han fiser mycket.
Så nu ska vi testa detta och förhoppningsvis får vi en lite mer harmonisk kille.

Det låter väldigt krångligt att inte kunna äta något med mjölk i alls. Kommer framförallt sakna choklad!
Det mesta andra finns ju soya och havre alternativ. Men det gäller även att kolla så bröd och chark produkterna inte innehåller mjölk.

Dagens middag blir korvstroganoff med ris.
Recept 4 port.

400 g falukorv (scans är mjölkfri)
2,5 dl Oatly iMat
1 gullök
2 msk tomatpuré
vitlök efter behag

Bryn strimlad falukorv och lök.
Pressa ner vitlöken.
Häll på grädden och blanda i tomatpurén.
låt puttra ihop, och salta och peppra efter behag.


Conny har gått och blivit förkyld, så han är hemma hela dagen. Rätt skönt faktiskt.
För övrigt har helgen varit bra.
I lördags fick vi till och med 2 timmar bara för oss själva. Vi överlämnade en sovandes Neo till min lillasyster Miriam, och åkte för att äta en lunch och shoppa lite på Stinsen.
Det gick alldeles utmärkt. Första gången jag varit utan honom så länge, men jag måste erkänna att det var ganska skönt. Även om jag saknade skrutten.

Nu var det ju första gången som mamma under mors dag. Jag fick en mycket trevlig present av lillkillen.
Medans jag satt och ammade la han av världens brakare, och jag känner hur det börjar rinna något varmt ner på låret. Tack min älskling!
Jag är glad att jag lagt madrasskydd på soffan.

I fredags fick jag hem mitt fina babygym. Det gjorde en dunder succé här hemma.
Han är ju lite liten för att sträcka sig efter figurerna. Och dom är han ju inte så värst intresserad av ändå.
Spegeln är hans grej. Han ligger och pratar med sig själv och sen skrattar han åt minerna han gör. Det är jätte kul att se.

Nu ska jag ställa mig vid spisen.

Allting går så fort. Neo har inte bara blivit större och börjat le medvetet under den senaste veckan.
Nu har jag även märkt att hans blåa ögon har fått ett litet inslag av brunt.
Inte helt oväntat, egentligen var det bara en fråga om när det skulle ske.

Idag har vi på MVC för återbesök. Allt var bra, vi satt mest och pratade lite.
Dessutom fick jag väga mig. I morse på vågen hemma hade jag 4 kg kvar, men på den vågen på MVC var det bara 1,5 kg kvar. Det var ju den vågen som visade på +13 kg en vecka innan förlossningen, så det är väl den jag måste gå efter.
En glad överraskning i alla fall.
Jag och Neo har promenerat med en av mammorna från mamma gruppen idag. Jätte mysigt.

Nu ska jag koncentrera mig lite på min underbara son.

Nu är det 7 veckor sedan vi fick träffa Neo första gången. Vår underbara lilla son blir bara större och större.
Storlek 50 är nu nästan urvuxet, så idag var jag och shoppade lite större kläder.

Idag har vi tagit tunnelbanan in till stan för att äta lunch med min pappa.

Jag blir så irriterad på en av kvinnorna som jobbar i spärren vid Råcksta tunnelbanestation. Hon är inte ett dugg tillmötesgående.
När jag kom ner dit skulle jag köpa en remsa, och det visar sig att dom inte tar kort  i spärren.
Hon säger att dom har slut på remsor i kiosken bredvid, och då är min fråga vad jag ska göra?!
Hon säger att jag får köpa biljett via sms. Då min telefon av olika anledningar inte går att ringa ifrån, eller skicka sms ifrån är ju detta alternativ inte möjligt.
Jag ber då att få låna en telefon, så jag åtminstone kan ringa min pappa och säga att jag kommer bli sen pga allt krångel, och be Conny komma med kontanter.
Men icke, det finns ingen telfon hon kan låna ut.
Det slutar med att jag då får köpa en enkelbiljett från automaten vid busstationen.
Istället för att då betala 180 kr för en remsa måste jag betala 30 kr för en resa, jag var ju tvungen at ta mig hem sen också.
Hon menar då alltså att det är mitt problem att lösa. Där står man med barnvagn och har en tid att passa.
Varför kan inte all kollektivtrafik vara gratis för oss med barnvagn?
Tack SL!

Vi var som sagt i alla fall inne i stan. Shoppade loss lite på H&M till Neo. Sen sprang jag förbi min vän Tommys jobb.
Det var första gången han fick se Neo. Men då han jobbade blev set bara en kort pratstund.

Nu ska jag försöka vila lite tills nästa utfodring. Måste bara säga att nu har ytterligare 1 kg försvunnit, så 4 kg to go!

Idag blir det inget långt inlägg. Tänkte bara berätta att vi varit och träffat lite andra bebisar och mammor som går på samma BVC som oss.
Det var trevligt, vi var 6 mammor, och alla bebisar var födda i april.

Nu ska jag vila lite i tråkvädret.

Idag var vi på BVC igen. Första gången Neo var vaken när vi kom dit. Han var på bra humör enda tills han kissade ner hela sig och mätbrädan.
Nu väger vår lilla grabb 4705 gram och är 55,5 cm. Tidigare gick han spikrakt upp i viktkurvan, men nu ligger den som den ska. Han har alltså växt 3 cm på 2 veckor!

De senaste dagarna har han avfyrat en massa leenden när man pratar med donom. Det är så kul att få respons!
Dessutom har han nu två nätter de sensate dagarna sovit 5 timmar i sträck, jag hoppas att det kommer fortsätta så och kanske till och med bli bättre.

Helgen har varit ganska fullt upp. Vi har bland annat köpt en ny bil. Eftersom Conny sålt våran gamla redan i torsdags så fick hela lilla familjen ta tåget upp till Borlänge på fredagen.
Där kom svärföräldrarna och hämtade oss. Neo var snäll och glad under hela resan, tar bara 2 timmar.
Bilen som befann sig i Ludvika hade svärfar redan tittat på innan vi åkte dit.
Så nu är vi glada ägare av en Ford Focus kombi. Självklart inte helt ny (en från 2005), som vi fick till ett mycket bra pris.
Det var då första delan av pappa-shopping denna helg.
Vi stannade sen över natten i dalarn och åkte hem lördag kväll.
Den andra delen av pappa-shopping var en ny tv. Vi hade sett att komplett.se hade superbra priser, och eftersom C velat ha en större tv längre slog han till.
Nu har vi en 32" samsung LCD, och imorgon åker vi och hämtar en monster stor 47" LG LCD. Det blir bra till fotbolls VM.
Igår var det riktigt åskväder, trots det åkte vi till centrum och käkade thai-mat. Sen var det ishockey för hela slanten här hemma. Jag tog mig då i kragen och slängde ihop lite choklad fondanter. Mest för att jag var sötsugen, och det var riktigt smaskigt.

Nu ska kag beställa hem ett babygym från Infantino som jag spanat på ett tag. Har tagit ett tag att hitta ett som jag inte tyckte var för plastigt.

Babygym Infantino Vintage

Det är helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Huden är såpass elastisk att det får plats med en bebis i magen, bäckenet anpassar sig så bebisen ska kuna komma ut. Sen ska allt tillbaka på sin plats igen när bebisen är ute.

Jag vill inte direkt påstå att jag är sugen på att dra på mig en bikini och dra ner till stranden för tillfället.
En graviditet sätter sina spår, på vissa mer än andra.
Jag gick upp 13 kg under graviditeten, vilket inte är speciellt mycket. Fram till sista månaden var jag välsningad med bara några bristningar på mina lovehandles, och några på brösten. Vilket inte är så snyggt. men det var inte alltför illa. Sen dök de upp några på magen med, jag som trodde jag skulle slippa.
Men med tanke på att jag fick det, och att min mage var ganska liten är nog ett bevis på att det är hormonelt de där med bristningar.
Än så länge har jag gått ner 8 kg av mina 13, och längtar tills de resterande 5 är borta. Så det får bli många snabba promenader nu när vädret tillåter.
Alla jeans går inte att knäppa än i midjan, jag har alltså mest kvar runt höfterna.
Magen har dragit ihop sig bra, har lite kvar självklart men inte så jag mår dåligt av det.
Bristningarna syns däremot mer nu än under graviditeten, men dom kommer blekna.

Den största anledningen till min motvilja till bikinin har kommit så här efter graviditeten.
I början ville Neo bara amma från ena bröstet, hur mycket vi än försökte. Detta har gjort så mjölkproduktionen i det andra är mindre, och det bröstet är mindre.
Har försökt få till det, och verkligen kämpat. Han äter från båda som han ska, men dom är ändå ganska olika stora.

Hade det inte varit för det hade jag känt mig ganska redo, och nu suttit och spanat in badmodet för Beach 2010.

Idag blir lillskiten 6 veckor. Fantastiskt!
Det börjar däremot kännas i armarna att han blivit större, och tyngre lär det bli.

Vi tog en liten familje promenad upp till centrum och käkade frukost i förmiddags.
Man måste ju passa på när det är så fint ute.

Lillkillen 6 veckor gammal

 

Nu försöker ja få i mig lite mat innan han vaknar och ska käka.

Snart är det redan juni, och just nu är det helt fantastiskt väder ute.
Idag har vi varit på en liten promenad i värmen. Tycker det är lite svårt att veta vad som är lagomt att klä på Neo.
Vill ju inte att han ska bli för varm.

Nu ligger han och fiser i sömnen här på mitt bröst, och ja ska kolla på Unga mödrar.

Dessa underbara tulpner dök mamma upp med igår. Nyplokade tillsammans med rabarber från deras trädgård.

Idag har jag och Neo haft fullt upp. Det var så fint väder, så jag kände mig manad att ta en promenix.
Så vi klädde på oss stoppade ner lillen i vagnen och gick ut i sommar värmen.
Jag kom under promenaden på den smarta idén att ta mig iväg till Kista.
Detta innebär en bussresa på ca 30 minuter.
Eftersom det var första resan med vagn var det lite pirrigt, men jag tänkte att jag måste ju göra det någongång.

Resan gick alldeles utmärkt. Neo sov hela vägen.
Däremot var det en kvinna med barnvagn som inte riktigt tänkte till tror jag.
Hon hade en vanlig sittvagn av äldre modell (dvs ganska otymplig).
Hon hade vagnens ryggstöd och fotstödet helt utfällda; och två barn i 3-5 års åldern i vagnen.
I våra blåa bussar finns ju två utrymmen för vagnar, och det där fram är ju lite mindre.
Jag går på först där fram, det går på en annan vagn där bak och hon tar sin jättevagn och sak stå fram.
Det finns alltså myvket mer plats bak, och hon blir irriterad på mig för hennes vagn inte riktigt får plats.
Inte kan hon heller fälla ner fotstödet för hennes vagn ska bli mindre.
Jag har ju en av de minsta vagnar som finns, så jag tog inte åt mig.

I Kista besökte vi min gamla arbetsplats, och Neo blev beundrad av alla.
Sen träffade vi Miriam, fikade och åkte hem till mig.

Nu under kvällen har jag haft hela familjen Furumo -Pappa på middag. Mycket trevligt, dessutom slapp jag diska.

Efter allt detta flängande är vi totalt slut här hemma. Måste bara också säga att dom har jätte bra amningsrum i Kista. Ett där man kan låsa om sig och sitta själv i lugn och ro,

Connys nya smeknamn på lillkillen är Mr Daiper man. Neo avverkar ungefär 40 blöjor på en vecka, så de blir att köpa mer blöjor varje gång man är på affären.

Helgen har varit mysig och framförallt har vi njutit av årets första sommardag. Conny har vrit ledig sen i fredags, och nu känns det lite trist att veta att han ska tillbaka till jobbet imorgon redan.
Vi har mest tagit det lugnt, fixat här hemma och umgåts med plutten.

Igår passade vi på att ta en promenad  i det fina vädret. En glass i Vällingby centrum, och varken jag eller Conny vill rekomendera GBs nya annanas solero.
Vi passade även på att gå förbi ONOFF och fixa en trådlös router, så äntligen kan jag sitta i soffan med min laptop.

Idag håller Conny på att städa. Kylskåpet är urrensat och urskurat, golvet är damsuget och svabbat och snart är vinterkläderna nerpackade.

Hur går det nu med Neos mage. Vi började ju med Sempers magdroppar, och de första dagarna funkade de alldeles utmärkt. Men i onsdags visade de sig inte vara något vi ville fortsätta med.
Stackars lilla vännen kräktes upp allt han fick i sig 3 gånger under dagen, och det luktade surt som bara den, och man märkte att han tyckte att det var jätte obehagligt.
Nu är vi tillbaka på Minifom som ändå hade en liten värkan på honom, och jag har ökat från 15 droppar till 20.
Och vi håller tummarna för att de ska gå bättre denna gång.

Idag blir lilla Neo 5 veckor. Tiden går fort, och när jag tittar på gamla gravidbilder känns det knappt som det är min mage. Plutten ligger nu och sover så jag ska försöka slänga ihop en middag.

Min mage dagen innan förlossning

Neo 3 dagar gammal, dagen vi kom hem från BB

Neo 5 veckor, ligger och flinar lite

Idag har jag och Conny varit tillsammans i 5 år. Det känns helt underbart. Även fast det känns som tiden går fort, känns det som han funnits vid min sida jämt.
Alla förhållanden går ju upp och ner, vårat har mest gått upp. Redan när vi blev ett par kände jag att han var mannen i mitt liv, och för varje dag som går förstärks den känslan.

När vi först träffades var det mest för att ha lite kul. Men ganska snabbt insåg vi båda att det var mer än så.
Conny var inte så säker på att han ville utveckla detta, med tanke på en åldersskillnad på 15 år och att jag fortfarande var så ung, så kände han sig osäker på att mina känslor var äkta. Men jag fick min chans att motbevisa honom.

Nu är det alltså 5 år sedan och 2 år sedan han gick ner på knä på en strand i Grekland och friade till mig.
Jag är världens lyckligate som får dela mitt liv med honom

Hur ska vi då fira detta? Egentligen inte alls. Vi har numera våra bröllopsdagar vi firar, ska man fira allt kommer det inte finnas några mer överraskningar att ge honom snart.
Han fick ett litet kort med några ord från hjärtat, och jag ska försöka hinna fixa en trevlig middag till helgen.
Idag jobbar han ju och är inte hemma förän sent. 

Idag har vi varit på 1-månads kontroll på BVC. Allt gick bra. Neo väger nu 4140 gram, är 52,5 cm lång och har 38 cm i omfång runt huvudet.
Nu kollade hon även om han kunde fokusera och följa en boll med blicken, vilket han gjorde. Kansek inte påengång, eftersom han var skitförbannad över att vi väckt honom.

Vi pratade även om hans mage, och hon tyckte jag skulle prova Sempers magdroppar. Jag förklarade att jag testade Minifom, men inte tycker att de hjälper. Så nu ska jag testa magdropparna, och hjälper inte dom blir det en helt mjölkfri diet för mig.

Imorgon är det dags att ta första vändan till Neos farmor och farfar. Det är nästan 30 mil så det blir ju inte att man åker dit speciellt ofta. Det är tur att vår lilla kille älskar att åka bil, han somnar på stört i sin stol.
Det blir som sagt en liten mini semester, i alla fall för mig. Kommer inte behöva diska eller laga mat på helgen, mycket skönt.

Igår var moster Miriam på besök, eller montsret Miriam som hennes kompisar säger. Hon dök upp efter skolan och umgicks med mig och Neo. Vi käkade och glodde på tv medans Neo sov.
Under dagen var jag i Vällingby C och stötte på två gamla kolegor. Varav en av dem hade slutat innan jag blev gravid.
Så för henne blev det en smärre chock.
Förutom att Mirre var på besök blev kvällen ett rent helvete för mig.
Min stackars lilla kille hade så ont i magen och vägrade vara tyst om jag inte gick och bar på honom, och inte ens då var det lätt att få honom sluta gråta.
Vid 20 tiden började det. Mamma kom och hämtade en sovandes Mirre vid 22, och hade Minifom med sig. En räddande ängel min lilla mamma, hon tog över konkandet ett tag så jag kunde gå på toaletten.
Neo var trött och hade ont i magen och vid mitnatt fick jag honom tillslut att somna i sin säng. Då hade jag burit honom ett tag. Då däckade jag i soffan.
Det är så otroligt hemskt att se honom ha så ont, och inte kunna göra något. Det är bara att massera och vagga honom.

Vi har alltså börjat med Minifom, och det kan ta något dygn innan de få full effekt vad jag förstod. Idag har han mått lite bättre, det är inte lika mycket stånkande när han ska fisa.
Däremot ska man ge Minifomen innan varje måltid, och vissa säger att man ska ge det än stund innan. Men hur lång tid innan?
Läste även att Semper har magdroppar som bara ska tas en gång om dagen, det lät ju mycket mer behändigt.
Men vilket är bäst?
Dom verkar på olika sätt men båda ska hjälpa mot magont.
Jag ska rådfråga med BVC på måndag och hör vad hon tycker.

Nu hoppas jag på en lugnare kväll. Neo har jag sovandes i bärselet och nu ska jag försöka få i mig lite mat innan han vaknar.

Idag har lilla Neo funnits med oss här i världen utanför magen i 4 veckor.
Tiden flyter på utan att vi egentligen hinner fundera på var den tar vägen.
Vår älskade lilla son är nummer 1 nuförtiden. Den lilla hjälplösa krabaten får hjärtat att smälta för både mig och Conny.

Det sägs ju att kärt barn har många namn, och självklart har lillkillen också redan en massa namn. Under natten och kvällen är ett av dessa "Monstret". Eller Conny kallar honom det. Det tar oss ett tag att få honom att sova, han bara skriker och skriker om man inte vaggar honom. Tror att min stackars lilla älskling har ont i magen.
Sprang runt idag och letatde efter Minifom på apoteket, den ska hjälpa för barn som sväljer för mycket luft, men inte hittade jag någon.

Nu är det mat time!

Det är ett så glamoröst liv man har som nybliven mamma. Iofs lever man som på små moln av lycka, och molnen kanske är rosa men jag själv är nog inte det.
Och visst blir det mycket mys och härliga stunder, men det är tur att lilla Neo struntar fulständigt i hur skitigt mitt hår är, eller om jag har ner kräkta kläder.

Inte för att jag hade förväntat mig att vardagen skulle bestå av champange och bubbelbad. Men jag har alltid sagt innan att bara för jag blir mamma så ska jag inte sluta bry mig om mitt utseende. Detta stämmer till en viss mån, en väldigt liten sådan än så länge.

När jag går här hemma om dagarna blir det inte så mycket att man faktist bryr sig om vad man sätter på sig. Risken är ju ändå att man blir nerkladdad med mjölk eller kräk, eller kanske blir nerkissad. Jag varken orkar eller har tid att tvätta och föna håret så ofta som ja skulle vilja, än mindre raka bena. Och de mörka ringarna under ögona, som tyder på sömnbrist, är inget man lägger ner tid på att dölja. Istället får man passa på att göra sig lite fin när man ska ut och träffa folk.

När livet ser ut såhär är det tur att man har en man som är så fruktansvärt kär i en. Det är klart att man inte ska sluta älska någon bara för att man har en period då man liksom inte orkar. Men samtidigt kan det väl inte vara kul att komma hem till någon som ser ut som man gör.
Min älskade Conny är bäst. Han pussar på mig även om jag luktar kräk och tycker jag är det vackraste i världen även om det ser ut som jag inte sovit på flera dygn. Han masserar tillochmed mina ben även fast dom är stubbiga.
Det är kärlek.
Jag är så tacksam över allt han gör, och jag skulle göra precis samma sak om situationen var omvänd.

Nuförtiden har vi lite andra prioriteringar här hemma, så det blir inte så mycket bloggande som tidigare.
Lillkillen kräver sin tid, och det känns ju inte direkt som någon uppoffring att lägga sig och gosa med honom i soffan.

I torsdags var vi som sagt och fikade med Emilia och Freija. Min första mamma fika. Freija är så söt. Hon är ju redan 3 månader och lite mer vaken än Neo. Så medans Neo låg och sov, låg Freija och pratade med oss.
Det var jätte trevligt, och det är skönt att prata med någon som är i ungefär samma sitution som jag med lite mer erfaren än jag själv.
Fikat uvslutades med att min underbart söta lilla kille ville ha en ny blöja. När jag står där och torkar av honom hör man hur det är påväg mer. Det är ju inte första gången han fortsätter bajsa när man byter på honom, men denna gång rann det ite ut i en liten pöl som det brukar. Det sprutade 1,5 m rakt ut, jag fick lita på mig innan jag hann hoppa undan, resten fick golvet ta.
Men det är ju svårt att bli arg på stackarn, han ligger och är jätte nöjd att slippa ha kvar det i magen.

Fredagen blev det majbrasa hemma i Norrviken med mina föräldrar. Pappa höll tal, och gosskören sjöng.
Och så blev det en uppvisning av barnbarnet. Neo låg sött och sov medans han blev beskådad och beundrad av alla grannar.

Lördagen blev lugn och skön hemma med mina två älsklingar. Det är så skönt att få tid alla tre. Sen får man passa på att mysa med Conny när lillen sover.

Igår kom Linnéa och hennes kille Viktor till Vällingby. Neo fick en jätte fin body av Linnéa som hon tryckt själv. Vi catchade up lite och satt i solen och njöt.

Nu är måndag igen, vilket innebär att Conny jobbar och jag och Neo får sköta oss själva. Kanske blir det en liten promenad.

Förutom att växa så det knakar gör Neo lite andra framsteg. Han orkar vara vaken lite längre för varje vecka. Och han har börjat "prata" lite mer. För ca en vecka sen mäkte jag att han lyfte lite på nacken när han låg på mage. Det var bara några sekunder iofs, men han höll upp huvudet.

Nu ska jag återgå till att vara mamma.